Tufft

Jag känner mig också väldigt ensam ibland. Det jag försöker göra när det känns tufft är att se tillbaka på något väldigt fint vi gjort ihop. Vi hade tex en underbar leave, den brukar jag tänka på när det känns tungt. Då känns det lite lättare. För övrigt brukar jag även tänka att de säkert kan gå igenom svåra saker som påverkar dem, som kan vara svåra för oss anhöriga att sätta oss in i. Då känns det mer som att allt har en förklaring och mina tankar lättar lite. Jag försöker träna, ägna mig åt intressen, vänner, bokar in saker. Det underlättar mycket för mig. Jag försöker prata med min kille vid ett passande tillfälle om det är något som oroar mig. Tror det är viktigt att kunna berätta om det är något som tynger en, men att man även här förståelse för deras situation. Kram, du är inte ensam.

Jag känner mig också ensam ibland och är ibland för känslostyrd för att kunna fokusera på annat. Brukar tänka på vad jag uppskattar med honom, vad vi har att se fram emot (vårt Mali mål var att åka på en större resa) och när det blir väldigt jobbigt tänker jag att jag inte har något val just nu. Det är ju inte så jobbigt att jag vill göra slut och då kommer den bistra sanningen att jag har tyvärr inget val. Då kan jag lika bra göra det ordentligt och det bästa jag kan. Vilket för mig har varit att jobba mot mål och göra allt för att stötta honom.

Glöm inte bort att du är inte ensam. Vi här förstår dig och känner igen oss i din beskrivning. Stor Kram