Hem Forum Övrigt Saknad

  • Skapare
    Ämne
  • #59834
    Isa

      Hur hanterar ni saknaden? Att verkligen hantera den och inte bedöva den med fritidsintressen, träffa vänner, träna eller annat som gör att den inte är lika påtaglig för stunden? Känns som att det inte spelar någon roll vad man gör för saknaden ligger där och gör sig påmind konstant ändå. Speciellt när man äntligen hittat sin andra hälft. En tröst är att man inte är ensam, att det finns fler där ute som går igenom samma sak. Men trots det så finns det en inre tomhet och ensamhet. Får man medalj för hemmamission också när allt är klart? Haha för herregud vilken insats vi gör!

    Visar 2 svarstrådar
    • Författare
      Svar
      • #59836
        Hjärtrud

          Jag tänkte att det var ju tur att jag kände saknad. För tänk om det inte känts något alls.
          Men visst var det tufft många gånger, särskilt helgkvällarna. Och visst lät jag tårar rinna när saknaden gjorde fysiskt ont.
          Men tiden ifrån varandra hade ett slut och det kom närmare hela tiden.
          Jag mätte mycket i tid, satte den i relation till dåtid. “För en månad sedan var det midsommar och det var ju nyss, så en månade kommer gå rätt fort.” Kanske jag försökte lura mig själv, men det fungerade ofta och då kunde jag känna att saknaden skulle få ett slut.

          Självklart ska du ha en medalj för din insats, det finns att beställa hos Invidzonen.

          Ta hand om dig!
          Kram

        • #59838
          E

            Saknaden är väldigt jobbig emellanåt. Eller vem försöker jag lura?! Den är väldigt jobbig väldigt ofta. Det viktigaste för mig är att jag faktiskt tillåter mig att tycka det är jobbigt. Jag tillåter mig själv att vara ledsen och nere. Men precis som Hjärtrud skrev ovan så är det ju bra att känna saknaden. Det är ju ett tecken på att det är kärlek!

            Jag har försökt att se tiden i andra perspektiv. Istället för att tänka att det är över 3 månader kvar, har jag valt att tänka tiden i veckor. 13 veckor låter inte övermäktigt, för en vecka går ju ganska fort och antalet minskar därmed fort.
            Men det viktigaste för mig är att vara tillåtande. Är det jobbigt? Ja, då får det faktiskt vara det. Att acceptera alla olika känslor har gjort allt mycket lättare.

          • #59840
            Isa

              Tack för era kloka svar <3

          Visar 2 svarstrådar
          • Skapa ett konto för att prata anonymt.