Saknad

Jag tänkte att det var ju tur att jag kände saknad. För tänk om det inte känts något alls.
Men visst var det tufft många gånger, särskilt helgkvällarna. Och visst lät jag tårar rinna när saknaden gjorde fysiskt ont.
Men tiden ifrån varandra hade ett slut och det kom närmare hela tiden.
Jag mätte mycket i tid, satte den i relation till dåtid. “För en månad sedan var det midsommar och det var ju nyss, så en månade kommer gå rätt fort.” Kanske jag försökte lura mig själv, men det fungerade ofta och då kunde jag känna att saknaden skulle få ett slut.

Självklart ska du ha en medalj för din insats, det finns att beställa hos Invidzonen.

Ta hand om dig!
Kram

Saknaden är väldigt jobbig emellanåt. Eller vem försöker jag lura?! Den är väldigt jobbig väldigt ofta. Det viktigaste för mig är att jag faktiskt tillåter mig att tycka det är jobbigt. Jag tillåter mig själv att vara ledsen och nere. Men precis som Hjärtrud skrev ovan så är det ju bra att känna saknaden. Det är ju ett tecken på att det är kärlek!

Jag har försökt att se tiden i andra perspektiv. Istället för att tänka att det är över 3 månader kvar, har jag valt att tänka tiden i veckor. 13 veckor låter inte övermäktigt, för en vecka går ju ganska fort och antalet minskar därmed fort.
Men det viktigaste för mig är att vara tillåtande. Är det jobbigt? Ja, då får det faktiskt vara det. Att acceptera alla olika känslor har gjort allt mycket lättare.