Oro inför insats.

Detta ämne har 3 svar, 2 deltagare, och uppdaterades senast för 2 år, 2 månader sedan av 1.

Skapare

Ämne
26 juli 2020 kl. 12:04 #59950
8
Hej,
min fästman ska åka på sin första utlandsmission och roteras ned om några veckor och just nu känns det som om hela min hjärna fylls av oro och “tänk om”. Precis som V skrev i ett tidigare inlägg var tanken att han skulle åkt tidigare i sommar, men även vi fick hela sommaren tillsammans. Vi gifter oss nästa sommar och jag är livrädd att det absolut värsta ska hända honom och att jag då står ensam kvar med alla våra planer och drömmar. Hur gör ni för att förhålla er till dessa tankar och känslor? Vid vanliga långövningar vet jag av erfarenhet att det är jobbigast dagarna innan och de första dagarna ifrån varandra, men hur klarar man av att säga hejdå till varandra den dagen då det är dags för nedrotation? Jag är livrädd, samtidigt som jag känner trygghet att hans chefer har stenkoll på läget och att de är tillräckligt tränade för detta uppdrag.

Ett gäng förvirrade tankar från en orolig fästmö.
Skapare

Ämne

Visar 2 svarstrådar

Författare

Svar
- 25 augusti 2020 kl. 19:48 #59952
  M
  Nu har inte min pojkvän åkt än men det är på gång och jag har och har haft exakt samma känslor som dig. Jag har varit livrädd för att det absolut värsta ska inträffa men jag har också fått intala mig att även om risken finns så är den inte så hög.
  Jag valde att prata med min pojkvän om hans kollegor som varit iväg tidigare och där fick jag bekräftat hur få som skadats på insats. Iallafall av dom. Det viktigaste är att inte lyssna på allt vad tv och tidningar säger, jag har av tidigare erfarenheter ALLTID gått in och läst på försvarsmaktens hemsida alternativt tagit kontakt med pojkvännen för att få reda på hur det ligger till.
  
  Exakt som du beskriver så är dagarna innan och första dagarna isär värst under längre övningar och jag försöker tänka på insatsen exakt så, en lång övning.
  
  Vi anhöriga gör en enorm insats här hemma och är helt otroliga om man frågar mig och säkert dom flesta andra också. Jag kan rekommendera dig att kontakta en mentor för dom är helt fantastiska!
  
  Vi hade också kunnat ha kontakt, bolla tankar och oro ihop. Beroende på vart i landet du finns så kanske vi tillochmed hade kunnat ta en fika eller liknande ihop.
  
  Jag tror också att man måste låta dom jobbiga dagarna få vara jobbiga ibland. Vi är bara människor och måste inte alltid hålla en fasad.
  
  Du kommer fixa detta alldeles utmärkt ska du se även om det kanske inte känns så just nu. Stor kram!
- 28 augusti 2020 kl. 18:16 #59954
  C
  TACK snälla du för uppmuntran och pepp! Nu har min fästis satts i karantän i väntan på avfärd och de ”värsta” dagarna är förbi. Såklart att det kommer komma många fler jobbiga stunder där tårarna får rinna fritt, men det är skönt att vara förbi dagarna innan och sista pussen innan hejdå. Jag bollar gärna tankar med dig! Jag bor i Lund??
  
  Kram!
- 31 augusti 2020 kl. 13:37 #59956
  1
  Det glädjer mig att läsa hur du ser på det, tänk hur stolt du kommer vara över dig själv sen! Riktig kick för hela ens självkänsla 😀
  
  Åh tusan, jag bor i Boråsområdet men jag har ändå gärna en fortsatt kontakt med dig 😀
  
  Vi kan ju be invidzonen att koppla ihop oss om du fortfarande vill också 🙂
  Kram!
Författare

Svar

Visar 2 svarstrådar

Skapa ett konto för att prata anonymt.

Våra avtalspartners

Samarbetspartners

Om Invidzonen