Hem Forum Känslor Officersprogrammet

  • Skapare
    Ämne
  • #73595
    Orolig1
    Deltagare

      Hej! Jag är en mycket orolig tjej, som knappt återhämtat mig från när man sambo var iväg på insats. Han blev väldigt förändrad och våran relation har varit väldigt skakig. Min absolut värsta mardröm var att han skulle börja Officersprogrammet på Karlberg. Jag har börjat ta ångestdämpande och mår psykiskt dåligt. Min sambo är iväg hela tiden nu med sitt jobb på massvis av dygn. Och jag är inte bra på distans. Men det går ändå så bra för jag vet att han ändå så bor här hos mig. Efter många panikattacker och psykologsamtal sa min sambo att han skulle tänka på specialistofficer och har varit väldigt sugen på det, lät som han hade bestämt sig. Men nu vill han till Karlberg igen och jag tänker inte hindra honom. Det jobbiga är 3 år av distans (vilket jag inte tror att jag kommer klara av) samt att min sambos chefer och bekanta till mig har sagt att man inte skickar dit sin kille eftersom det kallas för “otrohetsskolan”. Jag är panikslagen och vet inte vad jag ska ta mig till. Finns det någon som är i samma sits? Eller finns det någon som haft sin partner på Karlberg där det gått bra för?? Tacksam för svar ❤️

    Visar 2 svarstrådar
    • Författare
      Svar
      • #73597
        LailaB
        Deltagare

          Hej Orolig 1, jag känner igen det du beskriver. Jag har haft en liknande situation. Min partners beteende var liksom grunden för hur jag mådde och hade det. Efter en lång tid tillsammans nu har jag varit tvungen att arbeta med mig själv. Nu är det såklart kanske inte så för dig och skillnaderna kan vara stora. Men min historia var att jag var tvungen att jobba med min tillit. Det tog nästan överhanden åt andra hållet tillslut , det var svårt att få en balans. Men det gick. Jag försöker bara fokusera på mig, och ta hjälp när det går och behövs. Jag har så stor respekt för just panikångest så det var jag tvungen till. Min bästa vän har också gått på Karlberg och hon upplever inte att Karlberg var en otrohetsskola. (Jag var tvungen att fråga för att höra hennes bild.) Hon sa att det förmodligen beror på de som är där just där och då såklart men det är inte något som hon såg något av, Så jag förstår dig till fullo, och här kommer en stor kram. Jag tror att det finns en lösning för dig, du kommer komma starkare ur det här oavsett vad som händer. Idag är jag tacksam för alla insikter jag behövt hitta och känner mig rustad för det mesta i livet. Vi måste alla bara få ha ett utrymme där vi får säga vad vi känner utan att någon dömer liksom.
          Styrkekramar till dig.

          • #73598
            Orolig1
            Deltagare

              Hej!
              Jag förstår precis vad du menar! Usch det är så tufft det där med tillit! Jag har grova problem med det och det börjar som sagt gå åt andra hållet som du beskriver 😞
              Får jag fråga hur det blev bättre för dig? Hur lyckades du med att överkomma det? Mycket starkt av dig och vad skönt att det blev bra för dig!
              Åh vad snällt att du frågade din vän! Vet du om hon kände till par som klarade det? Som höll ihop under hela utbildningen?
              Jag har så svårt för distans och är så rädd att min partner inte kommer klara av 3 år av distans då han är några år yngre än mig.
              Stora kramar till dig, så tacksam för att du skrev tillbaka 🥰

          • #73599
            LailaB
            Deltagare

              Hej igen vännen! Tilliten har jag nog byggt upp på flera sätt. Jag hade en Invidzonen mentor här som “höll mig i handen”, samtidigt sökte jag hjälp via Soldathemsförbundet (det var hennes förslag) fick jag några psykologsamtal. Man får tydligen det om man varit med om en internationell insats. Sen har jag coachat mig själv. Byggt upp min självkänsla. Börjat tycka om mig själv mer. Innan jag gjorde det var som att “jag förstår om min partner vill lämna mig”, nu är det mer “jag förstår att min partner väljer mig”. För mig var det en chockartad insikt när jag kom på att om man mår bra är man dessutom mer attraktiv för alla så bara för den sakens skull kunde jag vilja må bättre. Sen funkar det för mig att liksom ha en plan för “worst case scenario”. Typ säga till sig själv, det värsta som kan hända är att jag blir lämnad, men jag dör ju inte av det och får söka hjälp då. -Bara jag hade en plan för det så lugnade jag ner alla mina katastroftankar och kunde fokusera på framåt.
              Ja både min vän som går på skolan och jag själv känner massor av par som klarat av sitt förhållande under utbildningstiden!! Visst har några gjort slut men det är ingen regel.
              Kram till dig!!

            • #73676
              Orolig1
              Deltagare

                Det var mycket fint skrivet om “jag förstår att min partner väljer mig”! Vad skönt att höra att du tagit dig dit du är! Jag blir hoppfull.
                Jag hade börjat infinna mig i detta med Karlberg och känt att vi löser det. Sen sa min partner för några dagar sen att han inte älskar mig längre. Så julen var outhärdlig.. Men jag frågade igår kväll om vi fortfarande var ett par då han svarade ja. Så jag är ångerfull i hela kroppen över att jag inte fattar vad som händer eller vart vi står.. Men om det inte fanns något kvar så hade han väl lämnat eller sagt att det var slut?
                Också tryggt att höra att det finns par som har klarat det! Tack för kramen och kram tillbaka!

            Visar 2 svarstrådar
            • Skapa ett konto för att prata anonymt.