Officersprogrammet

Hej Orolig 1, jag känner igen det du beskriver. Jag har haft en liknande situation. Min partners beteende var liksom grunden för hur jag mådde och hade det. Efter en lång tid tillsammans nu har jag varit tvungen att arbeta med mig själv. Nu är det såklart kanske inte så för dig och skillnaderna kan vara stora. Men min historia var att jag var tvungen att jobba med min tillit. Det tog nästan överhanden åt andra hållet tillslut , det var svårt att få en balans. Men det gick. Jag försöker bara fokusera på mig, och ta hjälp när det går och behövs. Jag har så stor respekt för just panikångest så det var jag tvungen till. Min bästa vän har också gått på Karlberg och hon upplever inte att Karlberg var en otrohetsskola. (Jag var tvungen att fråga för att höra hennes bild.) Hon sa att det förmodligen beror på de som är där just där och då såklart men det är inte något som hon såg något av, Så jag förstår dig till fullo, och här kommer en stor kram. Jag tror att det finns en lösning för dig, du kommer komma starkare ur det här oavsett vad som händer. Idag är jag tacksam för alla insikter jag behövt hitta och känner mig rustad för det mesta i livet. Vi måste alla bara få ha ett utrymme där vi får säga vad vi känner utan att någon dömer liksom.
Styrkekramar till dig.

Hej igen vännen! Tilliten har jag nog byggt upp på flera sätt. Jag hade en Invidzonen mentor här som “höll mig i handen”, samtidigt sökte jag hjälp via Soldathemsförbundet (det var hennes förslag) fick jag några psykologsamtal. Man får tydligen det om man varit med om en internationell insats. Sen har jag coachat mig själv. Byggt upp min självkänsla. Börjat tycka om mig själv mer. Innan jag gjorde det var som att “jag förstår om min partner vill lämna mig”, nu är det mer “jag förstår att min partner väljer mig”. För mig var det en chockartad insikt när jag kom på att om man mår bra är man dessutom mer attraktiv för alla så bara för den sakens skull kunde jag vilja må bättre. Sen funkar det för mig att liksom ha en plan för “worst case scenario”. Typ säga till sig själv, det värsta som kan hända är att jag blir lämnad, men jag dör ju inte av det och får söka hjälp då. -Bara jag hade en plan för det så lugnade jag ner alla mina katastroftankar och kunde fokusera på framåt.
Ja både min vän som går på skolan och jag själv känner massor av par som klarat av sitt förhållande under utbildningstiden!! Visst har några gjort slut men det är ingen regel.
Kram till dig!!