Nervvrak

Jag känner igen mig så väl. Min man ska åka om ett tag och jag känner hur jag redan nu påverkas, trots att det är långt kvar. Det är som känslorna är extra känsliga ….om ni förstår …..
Så skönt att kunna skriva vad man vill här och läsa om andra , det hjälper mig så mycket att inte känna mig ensam

Förstår dig. Veckorna innan avresa är inget vidare. Även om man vetat att dagen kommer att komma så känns de så nära men så avlägset enda tills dom åkt. Har precis genomgått detta. Min sambo kom hem i oktober och vi ”återhämtar” fortfarande.
Det är så mycket känslor som man inte vet hur man ska hantera. Mitt tips (som vi gjorde) var att prata om eventuella saker som kan komma att kännas jobbiga, sånt som man vill höra när man får kontakt osv. Sätta lite riktlinjer för att båda ska få de som behövs för att hålla samman. För när de väl skedde saker, känslomässigt eller på annat vis så visste vi vad vi skulle göra eller försöka reagera. Och att alltid försöka till de yttersta att lita på varandra, att lita på att båda parter gör de bästa beslutet för varandra i stunden.

Resan är jobbig, och hemkomsten med. Man har levt två olika liv en längre tid. Men glöm aldrig att våga känna alla känslor, för man går igenom så många konstiga känslor.
Försöka att prata, prata prata prata. De var våran räddning.

Väldigt lång kommentar. Men all styrka och lycka till dig och er andra som står inför/är mitt i detta <3

Du har rätt att känna så här, om du kan så ta dej till någon anhörighetsträff, för du ska veta du är aldrig ensam. Kram

Om du har möjlighet så gå på någon av Invidzonens anhörigträffar. Det är väldigt skönt att träffa andra i samma situation med olika erfarenheter, tips och förståelse.