När nu

Så har jag då varit på sista anhörighetsträff, innan han åter trampar svensk mark.

Är så jäkla stolt att han tog detta stora steg, men vill även säga att jag är jäkligt stolt över hans sambo, som både har flyttat och byt till ett nytt jobb under tiden. Blev väldigt glad när hon sa att först när min son kommer hem till henne blir det ett hem på riktigt

För mej som mamma, ja även jag har kämpat men på ett annat sätt såklart.

Nu ser jag fram mot december och medaljutdelningen.

Undrar om även vi som har varit hemma får en medalj?????.