Hem Forum Övrigt Min första gång.

  • Skapare
    Ämne
  • #59846

    3 månader kvar innan min sambo åker iväg på mission, lång tid kvar kan man tycka.. men våran resa inför det här har redan börjat. Är glad och stolt för hans skull, som kastar sig in i det här för andra gången på 7 år, men det min första gång.
    oron börjar komma krypande, oron över all ensamhet man kommer gå runt i, oron över känslor man tidigare kanske aldrig känt, saknaden av den där varma kroppen som man får vakna med varje dag och pussarna på pannan när han säger ”hejdå, vi ses i eftermiddag”
    Men också en rädsla över att inte veta vem han kommer vara när han kommer hem. Vem kommer min sambo vara när han kommer hem igen? Vem kommer jag vara när han kommer hem?

    Vi pratar inte om missionen, vill inte lyssna. Samtidigt vill jag stötta, för dom sa att det var viktigt för våra soldater, stödet hemifrån. Jag försöker så gott jag kan. Hans enmanna hejarklack, som peppar och stödjer, frågar och är engagerad.
    Men vem hejar på mig?

Visar 3 svarstrådar
  • Författare
    Svar
    • #59848
      M

        Jag känner igen mig i allt du skriver, min pojkvän åker om lite drygt ett halvår och det är första gången för mig. Om en månad är det anhörigdag på hans regemente och jag är livrädd att visa sårbarheten för hans familj bland annat.

        Jag kan garantera att både jag och alla andra anhöriga här hejar på dig! Vill du bolla och prata med någon så är du mer än välkommen att kontakta invidzonen så att vi kan ha kontakt.

      • #59850
        3E

          Värst är det innan de åker tycker jag som nu gjort mission på hemmaplan 3 gånger.
          Se till inte bara sitta hemma och vänta och håll krampaktigt i telefonen. Gör sådant som gör dig glad och som får tiden att gå.

          Det är inte rättvist av försvarsmakten att begära envägsstöd. Jag anser att det är bådas ansvar i en relation att stödja varandra.
          Att hitta någon i samma situation här hemma är också väldigt värdefullt.
          Gå på anhörigdagarna och vet att du inte är ensam.
          Kram!

        • #59852
          3E

            Värst är det innan de åker tycker jag som nu gjort mission på hemmaplan 3 gånger.
            Se till inte bara sitta hemma och vänta och håll krampaktigt i telefonen. Gör sådant som gör dig glad och som får tiden att gå.

            Det är inte rättvist av försvarsmakten att begära envägsstöd. Jag anser att det är bådas ansvar i en relation att stödja varandra.
            Att hitta någon i samma situation här hemma är också väldigt värdefullt.
            Gå på anhörigdagarna och vet att du inte är ensam.
            Kram!

          • #59854
            Sambo

              Känns så himla bra och fint att ni skriver och svarar på mitt inlägg!
              Invidzonen är grym!!
              Men vi tack för alla ni hejar på mig lika mycket som jag kommer heja på er, tillslut när allt är över så är det VI som också kommer känna oss stolta och Starka i detta.

          Visar 3 svarstrådar
          • Skapa ett konto för att prata anonymt.