Midsommar, bröllop och andra otrevliga högtider som ska genomlidas ensam

Hej! Vilken rak och ärlig text, jag är så imponerad över hur du kan förklara dina känslor och tankar som du gör. Jag tror alla vi som läser förstår dig och har upplevt tillika slagits av liknande situationer som du.

Det är lätt för mig att säga att du kommer lära dig att finna en strategi som får dig att leva och njuta även utan din partner nära. Det är lätt för mig att säga att tiden läker alla sår och att ett halvår kommer gå fort. Det är lätt för mig att säga det, men jag säger det av erfarenhet! Jag, liksom andra här i forumet, har också suttit och försvarat våra partners insats, bortavaranden och val. Vi har också frågat oss hur vi någonsin ska överleva en sommar ”ensam” eller otaliga kvällar utan någon nära bredvid. Men av någon anledning har vi alla tagit oss igenom det, starka och blivit ännu starkare efteråt!

Min strategi som jag gärna delar med mig av har alltid varit att ”hitta mig själv”. Att hitta det jag tycker är energigivande, det jag mår bra av. Helst inte sådant som förknippas med den respektive, för då kommer man ständigt bli påmind om hen. Utan något som är ens egna må-bra-grej. Det kan vara exempelvis träning, att gå någon kurs (dreja, måla, skriva..vad som helst som du gillar!), laga den där konstiga maten bara du gillar och/eller åka till någon släkting/vän som man sällan träffar.

För mig har det även varit värdefullt att ”välja” att umgås med de vänner och den familj som förstår ens situation utan att döma. Och, om du ställs inför situationen, helst prata bort de där kommentarerna om utlandstjänster och militärer. På bröllop och dop har jag erbjudit mig att vara fotograf eller vara behjälplig med något annat, att ha ett roligt och viktigt uppdrag (då kan du också lätt smyga undan den där nya pojkvännen som vill berätta om aktie-läget i världen).

Jag tycker du är sååå modig som skriver i detta forum och tar emot det stöd som finns här! Det är här den verkliga förståelsen finns, här finns tipsen och heja-ropen från de som är eller har varit där du är. Använd Invidzonen som din extra-familj, på alla de sätt som finns. Kika om det är någon träff på g, digitalt eller när det blir varmare ute IRL. Kolla om det finns någon i samma sits som du där du bor.

Du känns som en kreativ person som kommer ta dig igenom det här starkare och modigare än någonsin! Tillslut kommer du faktiskt kunna njuta av stunderna du själv skapat som dina alldeles egna. Men ta hjälp, fråga och dela med dig för du vet, du är inte ensam och tillsammans är vi starka!

Först och främst WOW. Du beskriver alla känslor jag någonsin känt kring insatsen, jag tror våra respektive ska åka iväg på samma mission och om du vill kan vi lösa så invidzonen kopplar ihop oss.

Jag har aldrig gjort en hel insats innan MEN vad jag har gjort är denna före-tiden, konstant i 1,5 år då vår förra mission blev inställd. Jag vet hur fruktansvärd den är och det är helt okej! Alla dina känslor är okej i det här, du vet säkert redan det men om du inte orkar hålla masken inför dina vänner med respektive, du måste inte det. Klart du är ledsen och det är med all rätt även om vi är så stolta över våra soldater. Mitt bästa tips är att skriva som en dagbok med känslor, jag själv har gjort det och får då svart på vitt hur jag utvecklats och faktiskt landat bra i allt till slut..tro mig, detta har inte varit en dans på rosor här och jag har inte velat träffa mina vänner som gnäller när deras partner är borta tex en dag.

Alla vi på invidzonen finns här och deras mentorer är verkligen värda att kontakta, jag och min mentor har haft kontakt nu i 1,5 år..Det har hjälpt otroligt mycket. Även torsdagsträffarna är givande, där är jag med varje vecka haha..Att kunna dela sina känslor och bli 100% förstådd och bekräftad är så viktigt mitt i allt detta.

Som sagt, om du vill kan vi be invidzonen koppla ihop oss också 🙂 Vi finns alltid här <3

Ja du, jag satt så sent som i förmiddags och sa till mig själv att jag ”börjar bli förberedd på att han åker”, sen började Valborgskvällen krypa sig närmare och PANG så kom sorgen över att han är borta på övning och insikten om alla kommande helgkvällar som han kommer vara borta. Jag är helt medveten om att jag är mer är välkommen hos flera, men det är inte samma sak som att ha min bästa vän i livet nära. Jag har ett gott stöd så många i min närhet har erfarenhet av att vara tillsammans med militärer, men ändå känner jag mig just nu väldigt ensam. Ta hand om dig. Vi är många i din situation. Om du vill så kan vi byta kontaktuppgifter via invidzonen ????