Hela jag brister…

Jag känner så väl igen mig i dina känslor. Min man åkte vid påsk och skulle få komma hem i början av juli. Pga Corona får ingen lämna under juni månad vilket gör att hans leave också blir försenad.
Jag har räknat veckorna fram tills han ska komma hem, det har på något vis känts hanterbart. Men just nu känns det bara tomt…och ensamt…
Stor kram till dig!

Försenad om det lugnar sig med Corona, vilket det inte verkar göra än på ett tag. Jag vågar inte hoppas på att det blir någon leave alls nu…
Usch ja, tanken på att snart träffas har hållt humöret och motivationen uppe. Nu vet jag inte vad jag ska göra… Vill sova mig igenom hela insatsen

Vi är många i samma sits nu. Det är så otroligt tråkigt.
Kram på dig med!

Letade mig hit för lite tröst, reda på samma dag som dig att det är inställt. Inte för att jag visste speciellt mycket innan och hade väl anat att det kunde bli såhär. Känns bara så otroligt jobbigt nu med tanke på att jag tänker på det här med social distans. Sommaren kommer inte bli sig lik och höjdpunkten var verkligen som du säger att få hem den man håller kär. Vet inte riktigt vart jag vill komma, tycker bara det är sjukt tungt att räkna ner veckorna ända till november nu… 🙁