- Detta ämne är tomt.
-
Ämne
-
Min sambo åkte under förra veckan till karantänsorten där han ska vara innan avresan ner till Mali. Vi har haft lång tid att förbereda oss tillsammans och jag har gått från att vara ett ångestfyllt nervrak till att uppleva någon form av inre ro och har accepterat situationen. Jag har känt mig positiv och hoppfull, insatsen skulle inte bli något problem. Möjligen ett hinder på vägen men inget som skulle kunna vända upp och ner på min tillvaro. Men, dagarna sedan han åkte har gått i slowmotion. Varje timme känns som en dag och jag får anstränga mig för att klara av bara de minsta sakerna. Ett halvår känns så överväldigande, som en hel evighet. Hur ska jag klara det, när varje dag känns som att tvingas kravla upp för Mount Everest?
Snälla, kan någon säga att det blir lättare med tiden? Att jag kommer komma in i någon slags rutin och att tiden fram tills att han kommer hem kommer gå fort? Snälla.
