Svar till: Ensammast i hela världen

Känner igen mig så i det du skriver från när vi gjorde vår första mission. Då hade vi varit tillsammans ett år och nykära som vi var hade vi ägnat oss åt varandra väldigt mycket. Så åkte han och jag blev lämnad kvar hemma. Det var väldigt jobbigt och jag upplevde att jag blev så ensam. Min räddning blev dels träning eftersom där var det alltid öppet och fanns folk runt omkring. Och dels att jag lärde känna en annan anhörig i samma situation som jag. Så när det blev för jobbigt kunde jag ringa henne och vi kunde vara ledsna tillsammans. Så småning om kommer de flesta av oss som är kvar hemma in i en ny vardagslunk.. Inte den roligaste men i alla fall så att man kan andas utan att ha ont i magen hela tiden.

Du är inte ensam.

Stora Kramar