25 augusti 2020 kl. 21:24
#59836
Jag tänkte att det var ju tur att jag kände saknad. För tänk om det inte känts något alls.
Men visst var det tufft många gånger, särskilt helgkvällarna. Och visst lät jag tårar rinna när saknaden gjorde fysiskt ont.
Men tiden ifrån varandra hade ett slut och det kom närmare hela tiden.
Jag mätte mycket i tid, satte den i relation till dåtid. “För en månad sedan var det midsommar och det var ju nyss, så en månade kommer gå rätt fort.” Kanske jag försökte lura mig själv, men det fungerade ofta och då kunde jag känna att saknaden skulle få ett slut.
Självklart ska du ha en medalj för din insats, det finns att beställa hos Invidzonen.
Ta hand om dig!
Kram