Hem Forum Invidzonens forum Vad ska jag göra?

Visar 5 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #57265
      Katten
      Medlem

      “Hej! Min man kommer snart hem till sambo och barn. Har känt likadant som du känner nu under hela denna missionen. Jag satt i samma sits som du, ej heller var jag med på detta beslut. Jag bestämde mig för en sak: att fokusera på barnen och det har lyckats till viss del. Tiden som har gått har gjort honom mer fokuserad på oss. Jag har njutit varje gång han har varit hemma och verkligen mått skit när han har åkt. Jag har sovit dåligt varje natt och gråtit i stort sett varje dag första tiden. Tiden efter sista leave så kände jag att jag skulle ligga lite lågt med att “”längta””. Jag har låtit honom “”längta”” mer och det har hjälpt. Jag tyckte också att han verkligen skulle tänka efter vad som var viktigt för honom den tid som var kvar och att jag inte längre ville komma tvåa i hans liv. Han är nämligen alltid etta. Jag har skrikit åt honom i telefon och jag har skrattat och mått bra. Som sagt, denna veckan är mitt “”helvete”” över. Lycka till, vännen. Jag tror att du klarar detta. Även om vår kärlek till våra män blir lite kantstött av detta, så älskar vi dem fortfarande!!”

    • #57267
      Jj
      Medlem

      Så jobbigt att det inte var ett gemensamt beslut. Förstår till fullo att du känner dig exkluderad. Om han hade inkluderat dig i beslutsprocessen hade det funnits ett läge när du hade tyckt att det är ok att han åker eller var ni på helt skillda låsta positioner från början? Jag har lämnat ett ultimatum till min man på det där sättet en gång och då handlade det om att vi hade blivit gravida oplanerat och jag kunde inte tänka mig att göra abort medans maken väl mer kände att det var den bästa utvägen. Då bestämde jag och körde över hans önskan fullständigt. Hade han valt bort mig då så hade det fått vara så. Inte för att det riktigt är samma sak men jag kan till viss del förstå den där känslan av att något är sååå viktigt för en att man är beredd att offra en massa för det. Sedan är det ju upp till dig vad du gör med det. Att våra makar/sambosar har ett yrke som de verkligen brinner för är ju få förunnat. Här försöker vi att växeldra så gott det går. En av oss får stå tillbaka en period medans den andre får göra det i nästa. På så sätt får vi båda chansen att göra det vi verkligen vill i yrkeslivet och ha familj samtidigt. Styrkekramar till dig!

    • #57269
      Linda
      Medlem

      Hej på er.. Vet inte hur jag ska ta allt detta jag läst.. Har funderat många gånger på hur jag ska reagera då min sambo åker(nästa vår) Vi bor i hus,har hund,planerar barn och ska gifta oss strax innan han ska iväg till Afghnistan. Känner ingen som sitter i samma sits och har inte lärt känna någon anhörig direkt vars sambo som ska åka. Har också gråtigt av förtvivlan om att han ska iväg. Vi har pratat mycket om detta och verkar som om det inte finns något att göra utan att bara finnas där för han i sitt beslut. Att stötta.. Känner mig elak om jag säger att han inte får åka. Det är min största dröm förutm bröllopet och barn, att han ska stanna hemma hos mig isället. Linda

    • #57259
      Anonym
      Gäst

      Min sambo åkte iväg till Afghanistan för 2 veckor sedan, och sen dess har mitt känsloliv varit helt outhärdligt att själv leva med!

    • #57261
      Anonym
      Gäst

      Det är tråkigt när beslutet inte är gemensamt. och måste kännas oerhört svårt och frustrerande för dig.

    • #57263
      Anonym
      Gäst

      Bara av att läsa din kommentar fick mig att gråta, av lättnad:)

Visar 5 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.