Hem Forum Invidzonens forum vad säger man till ett barn?

Visar 5 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #51619
      Anne
      Medlem

      Hur ska man kommunicerar med ett barn på 5år om att pappa ska åka på utlandstjänst i 6 månader ?

      Tacksam för svar

    • #51621
      Josallen
      Medlem

      “Det är aldrig lätt, men man behöver heller inte göra det svårare ä det behöver vara. När mi man åkte på första missionen var jag höggravid- så då hade jag inte bekymret att prata om pappan (fanns annat att ta sig igenom). Andra turen hade jag en som var drygt 2.5 och 10 månader. Givetvis lättare att prata med en 5 åring.

      *Jag satte upp en bild över sängen med dem båda på- en glad bild. På bordet i rummet en fin bild på pappa som han fick säga god natt till varje kväll på det sätt han ville. Ibland ville han vinka, ibland krama eller pussa. Han fick bestämma. Detta gjorde jag bara hemma hos oss.
      *På köksbordet hade jag också en bild vid pappas stol så han kunde berätta vad han gjort under dagen.
      *När han var ledsen och längtade så sa jag att det är helt ok att vara ledsen. Man får det, man får längta.
      Det jobbigaste för mig var när han bad mig: “”Nu vill jag att du ringer pappa o säger åt honom att komma hem!””. Fast lika snabbt som det kom gick det över.

      Tips: ta gärna kontakt med någon i din församling som jobbar med barn. Det finns jättemycket stöd och kunskap där. Om du inte känner dig bekväm med det (eller vill kontakta fler) så kan du vända dig till BVC, öppen fsk och på förskolan. De har massor av kompetens.
      Styrkekram till dig!”

    • #51623
      Mentor Emma
      Medlem

      “Hej Anne,

      Om du vill så kan du maila din adress till oss på Invidzonen så kan vi skicka Torbjörn Englekes bok till dig, “”när jag lånar ut min pappa till landet osams””. Med den kan du på ett enkelt sätt lättare ta upp ämnet på ett naturligt sätt vid den vanliga sagostunden. Hör av dig till oss!!

      Kramar från Emma/Invidzonen”

    • #51625
      Maria Brodd
      Medlem

      Hej Anne!

      Att våra barn ingår i en mission är inte lätt. Våra döttrar var 2 respektive fem när deras pappa var i väg i nästan sju månader. Vår fördel var att vi visste om det långt i förväg. Hur vi gjorde?

      – Vi berättade som det var. Planerade in tillfället på en helg så vi hade tid.
      – Tittade i en atlas var Sverige låg & vart Afghanistan låg. Plockade in en gammal jordglob som vi kunde tända & kika på.
      -Maken fixade bilder på hur det såg ut där han skulle bo (sova), äta osv.
      – Tidsperspektivet var svårt. Men vi handlade en almanacka som barnen fick välja. I almanackan klistrade vi in bilder såsom resväska den dan pappa var tvungen att packa. Flygplan den dagen han reste. Bild på pappa/maken då han hade leave och sedan kryssade vi oss i genom tiden. Vi klistrade även in jultomten på julafton, paket vid födelsedagar. Självklart klistrade vi även in en resväska den dagen maken packade väskan inför hemfärd vid leave, flygplanet inför hemresan…
      -Den stora tjejen införskaffade vi en dagbok till. Sedan på kvällarna då hon orkade så berättade hon om sin dag och jag skrev. Det kunde vara om vad som hänt på dagis, att hon saknade pappa jätte mycket… Ibland så fanns det en skrynklig liten fläck efter en och annan tår också.
      – I barnens rum så ställde maken dit kort på bara han och liten sessa respektive han och stor sessa. Sedan hade han skrivit några rader till dem på baksidan.
      – Vi pratade också med dagis. Att det självklart var ok att prata om Afghanistan – inget hysh hysh. Det som var viktigt var ju v a d de sa.
      – Vi köpte också en nära & kära docka till dem båda. Världens bästa investering som fortfarande används vid långa övningar! Dockan fick följa med till dagis, sova med i sängen och kramades till max. Kolla in den här: https://invidzonen.se/Default.aspx?page=7&id=93

      Lyssna gärna också på mitt sommarprat – kanske det kan lite tips! http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3825&artikel=5116549

      Varm kram till dig 🙂

    • #51627

      “Hej Anne!
      Min man kom hem i våras från Afghanistan och då hade han varit borta i 6 månader. Innan min man åkte köpte vi boken “”När jag lånar ut min pappa till landet osams”” samt en Alfonsbok som heter “”Alfons och soldatpappan””. Alfons och soldatpappan handlar inte direkt om att ens pappa åker på en mission, men kan ge en vinkling av att det finns barn som har pappor som varit i krigsdrabbade länder. Boken När jag lånar ut min pappa till landet osams kunde sonen utantill efter att vi läst den en gång, vilket jag tog som ett tecken på att han tyckte den var bra.

      Ett sätt för vår son att hålla koll på hur lång tid det var innan pappa skulle komma hem var att hänga ett måttband på kylskåpet och så fick han klippa en centimeter per dag av måttbandet. Måttbandet fick hängas upp så att det räckte fram till varje leave.

      Jag var noga med att informera min sons förskolan och de fick även låna boken När jag lånar ut min pappa till landet osams så att de visste vad och hur vi pratade om missionen.

      Självklart hade vi tuffa perioder och hårda prövningar. Ibland är det svårt att veta om det har med ålder och utveckling att göra eller om det har med att maken/pappan är borta under så lång tid. Det jag gjorde var att prata om min makes mission och vi pratade om vad han gjorde i Afghanistan. Det jag också kämpade med var att försöka leva som vi gjorde innan min man åkte, även fast min man inte var hemma. Självklart är det inte som vanligt, men att försöka få till ett vardagsliv och rutiner tror jag är viktigt. Jag gick också ner i arbetstid så att jag var föräldraledig en dag i veckan så att min son och jag fick lite extra kvalitetstid med varandra.

      Vi hade turen som kunde hålla kontakten regelbundet via Skype och även via telefon. Sonen ville vid flera tillfällen inte prata med med min man och då tjatade vi inte på honom. Han fick prata och vara med och Skypa när han kände för det. Min man hälsar att han köpte ett kontantkort till datorn som hette Etisalat, fanns ytterligare ett som hette Rochan men det funkade inte pga uppkopplingshastigheten. Jag tror att det är viktigt att inte bestämma när och hur man ska höra av varandra. Det kan skapa mycket onödig oro om det inte uppfylls.

      Lycka till!

      Hälsningar Melinda”

    • #51629

      “Hej Anne!
      Min man kom hem i våras från Afghanistan och då hade han varit borta i 6 månader. Innan min man åkte köpte vi boken “”När jag lånar ut min pappa till landet osams”” samt en Alfonsbok som heter “”Alfons och soldatpappan””. Alfons och soldatpappan handlar inte direkt om att ens pappa åker på en mission, men kan ge en vinkling av att det finns barn som har pappor som varit i krigsdrabbade länder. Boken När jag lånar ut min pappa till landet osams kunde sonen utantill efter att vi läst den en gång, vilket jag tog som ett tecken på att han tyckte den var bra.

      Ett sätt för vår son att hålla koll på hur lång tid det var innan pappa skulle komma hem var att hänga ett måttband på kylskåpet och så fick han klippa en centimeter per dag av måttbandet. Måttbandet fick hängas upp så att det räckte fram till varje leave.

      Jag var noga med att informera min sons förskolan och de fick även låna boken När jag lånar ut min pappa till landet osams så att de visste vad och hur vi pratade om missionen.

      Självklart hade vi tuffa perioder och hårda prövningar. Ibland är det svårt att veta om det har med ålder och utveckling att göra eller om det har med att maken/pappan är borta under så lång tid. Det jag gjorde var att prata om min makes mission och vi pratade om vad han gjorde i Afghanistan. Det jag också kämpade med var att försöka leva som vi gjorde innan min man åkte, även fast min man inte var hemma. Självklart är det inte som vanligt, men att försöka få till ett vardagsliv och rutiner tror jag är viktigt. Jag gick också ner i arbetstid så att jag var föräldraledig en dag i veckan så att min son och jag fick lite extra kvalitetstid med varandra.

      Vi hade turen som kunde hålla kontakten regelbundet via Skype och även via telefon. Sonen ville vid flera tillfällen inte prata med med min man och då tjatade vi inte på honom. Han fick prata och vara med och Skypa när han kände för det. Min man hälsar att han köpte ett kontantkort till datorn som hette Etisalat, fanns ytterligare ett som hette Rochan men det funkade inte pga uppkopplingshastigheten. Jag tror att det är viktigt att inte bestämma när och hur man ska höra av varandra. Det kan skapa mycket onödig oro om det inte uppfylls.

      Lycka till!

      Hälsningar Melinda”

Visar 5 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.