Hem Forum Invidzonens forum Upprop till lyckliga soldatfruar!!!

Visar 17 inlägg - 1 till 17 (av 17 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #49517 Svara
    P
    Medlem

    Vår mission var jättetung och jag tror jag grät nästan varje dag i 6 månader. Men idag är jag så kär och så lycklig att jag inte gav upp, det var missionen det var fel på, inte oss. Så det kan sluta bra, även om vägen inte är spikrak!

    #49519 Svara
    B
    Medlem

    Vi finns. Jag och min man känner att missionen svetsade oss samman så vi gick starkare ur den.
    Tror anledningen till att det är så mycket negativt är för att det är då man känner behov att ventilera. de glada och positiva känslorna kan man ju lättare hantera på egen hand eller vad man ska säga.

    #49521 Svara
    Anonym
    Gäst

    Hej fru H!

    Du kommer ha fantastiska dagar men även dagar då du kommer deppa ihop totalt av saknad efter din anhörig.
    Du kommer ha dagar då du tycker missionen är väl inget att gnälla över för det går som tåget men även dagar då du svär långa eder över den…

    Det är då du älskar detta forum mer än någonsin där du i din lycka eller frustration möter andra anhöriga som förstår vad du går igenom.
    En mission påverkar dig mer än vad du tror, så var det för mig åtminstone.

    Vi hade ett helvete här hemma mellan varven men jag är fortfarande världens lyckligaste officersfru fru!

    #49525 Svara
    M
    Medlem

    “Klart att det var tråkigt att min man var borta men jag tyckte ändå att det gick jättebra.
    Jag umgicks med vänner jag sällan träffar, läste en kurs på distans och jobbade ganska mycket under de halvåret.
    Vi hade inga gemensamma barn då så det jag tyckte var jobbigast (tråkigast) var nog fredagkvällarna när alla andra hade “”fredagsmys””. O är det inte värre än så kan man ju överleva.
    Det är nyttigt att få längta ibland och det gjorde jag ofta, men desto härligare när han kom hem igen.
    Tycker att vårt förhållande utvecklades positivt och jag fick verkligen känna att jag längtade och att det var honom jag ville leva med.
    Som nån sa, dela upp tiden i mindre bitar så går den fortare.
    Kranar”

    #49529 Svara
    S
    Medlem

    “Hej!
    Tror som ovan att vi bara skriver här när det är jobbigt. Tänk så få inlägg det är jämfört med hur många fruar/tjejer/sambos som har hemma-mission just nu. Personligen tycker jag denna mission gått alldeles utmärkt trots en hel del utmaningar på hemmaplan. All längtan och distans gör att vår kärlek känns ny trots att vi är inne på vårt 12e år tillsammans. Blir en extra gnista tycker jag. Sen suger det ju vissa dagar. Ingen vill väl att ens partner försvinner i 6månader. Men det är också en tid när du kanske inte behöver kompromissa så mycket. Innan vi fick barn blev missionen en tid då jag kunde “”satsa p”

    #49531 Svara
    S
    Medlem

    “…på mig själv””. Träffa mina vänner, släkt mer än jag kunnat tidigare. Satsa på träning och jobb och testa nya grejer som min man kanske normalt gjorde.

    Sen finns vi här i alla ups and downs för uppmuntran, pepp och stöttning när det behövs!
    Lycka till! “

    #49535 Svara
    C
    Medlem

    Hej! Min man hem hem för 1,5 år sedan, och vi har absolut gått ur missionen 100 gånger starkare. Nu väntar vi barn, och ska precis köpa ett hus tillsammans. Missionen är absolut tuff, men den har format vårt förhållande och gjort vårt förhållande till vad det är i dag, så jag är ändå tacksam för vad den gav tillbaka.

    Forumet här används mest när man är ledsen, men kom ihåg att det är många hundra ute på mission just nu och se på antalet trådar som startas här. Det är jämförelsevis få.

    Mitt tips till dig är att skaffa ett måttband, som är en cm per dag din man/fru ska vara borta, och klipp av en cm för varje dag som går! Jag markerade upp vilka dagar som representerade leave, och SÅG hur det närmade sig 🙂 det var skönt och befriande att få klippa i det där jävla måttbandet haha.

    Önskar er all

    #49537 Svara
    växer
    Medlem

    Man utvecklas och växer med utmaningar. Är stolt över mina två omgångar som hemmahjälte. Starka band med mina barn, vi har gjort detta tillsammans. Stolt över makens insats. Ödmjuk inför ensamstående som fixar detta varje dag.

    Man måste få lufta det jobbiga. Detta är enda stället som finns och det är ovärderligt.

    Du kommer gå starkare ur detta. Fokusera på dig och sätt inte livet på vänt, sikta framåt.

    Frun

    #49539 Svara
    Fj
    Medlem

    Mycket otrohet och spruckna förhållanden. Men jag hoppas och vet nog att vår kärlek håller. Skulle han vara otrogen, så tror jag nog att jag skulle nog förstå honom på ett sätt. Men det skulle nog skada vårt förhållande mer. Varför utsätta sina barn och fru för det? Tror knappast det är kärlek som uppstår där nere, utan brist på annat och tillfälle. Min man och jag har kommit varandra närmare. Det är ett gott tecken iaf. ?? Resan har varit krokig, vissa dagar har jag velat bara skita i allt, gråtit, längtat. Men vi har barn och det har tagit upp större delen av tiden, så den går snabbt. Men jag längtar så efter honom!!!

    #49541 Svara
    Fru H
    Medlem

    Vill passa på att tacka innerligt för all positiv respons! Det GÖR verkligen skillnad att läsa om att det KAN gå och det hjälper till att hålla hoppet och kämparglöden uppe!
    TACK TACK!! <3

    #49543 Svara
    En fru till
    Medlem

    Ja, vi finns! Bra initiativ! Vi och vår familj har varit med om 4 missioner ( två med barn, två utan) och vi är både lyckliga och starka. Det är klart att det är jättejobbigt och tungt också men om man sätter det i perspektiv så har det gått jättebra alla gångerna, och förmodligen de som kommer också.

    JAG är starkare av att ha klarat av det och vuxit som människa, och VI är starkare av att ha gjort detta ihop. Jag har lärt mig jättemycket genom åren, både om mig själv, om oss och om livet. Man tror strax innan avfärd att man typ ska dö, och ibland vill man bara lägga sig ner och inte orka mer när han är iväg men tiden går superfort i efterhand och man går starkare ur det.

    Jag hoppas du kan se det positiva i det! Kram och lycka till!

    #49515 Svara
    Anonym
    Gäst

    “Finns ni? Just nu är det vääääldigt mycket skit elände och otrohet och sorg på det här forumet. Det måste givetvis få finnas. Men för oss som har vår första mission framför oss inom några veckor så känns det minst sagt oroväckande att läsa om allt elände. Bara.
    Snälla ni med goda erfarenheter

    #49523 Svara
    Anonym
    Gäst

    “Vi finns också!
    Jag och min sambo kommer gå ur dethär starkare! han kommer hem om ca 3 veckor och då kommer vårat liv tillsammans börja, vi ska kika efter hus osv. har precis fått i uppdrag att kika runt redan nu:)

    Den här missionen har såklart inte vart lätt! Det ska gudarna veta

    #49527 Svara
    Anonym
    Gäst

    “Kramar skulle det självklart vara….

    #49533 Svara
    Anonym
    Gäst

    “Till dig Fru H. jag är dock ingen fru, men en lycklig sambo som snart får hem sin soldat om få veckor. Det GÅR att överleva en mission utan otrohet och bli allt för deprimerad. De första veckorna kändes en gnutta ensamt, jag tror det blir vad man gör det till. Jag intalade mig att inte bli ledsen mer än nödvändigt och bara tänka framåt och här står jag idag och känner mig starkare än någonsin. Tänk positivt, men tillåt dig ha dagar då det känns lite ensamt, för det är en naturlig känsla. Jag har aldrig känt ilska att min sambo har åkt iväg, det är en del av hans jobb och jag har valt att acceptera det. Därför känner jag ett inre lugn, men visst finns det alltid en oro som ligger i tanken att de är i ett annat land.
    Det handlar om att hitta en balans som är bra för dig själv. Ingen kan säga åt dig hur du ska känna. Jag fick höra från håll att det var konstigt att jag var relativt lugn och kunde vara glad trots min sambo är på mission, men vilka är de att bestämma att jag ska ligga nedstämd hemma i sängen i alla månader. Jag tror inte att någons sambo blir lugn av att få höra att man är i det tillståndet.

    #49545 Svara
    Anonym
    Gäst

    “För 7 månader sedan startade jag den här tråden. Med all min oro och vånda inför allt som komma skulle. Kan en relation verkligen överleva nåt sånt här?

    Och vet ni, det gick! Det går!
    Om en vecka kommer han hem och vi HAR klarat av det här!
    Gudarna ska veta att det varit tufft, ett riktigt jäkla hel-te många gånger. Men vår kärlek var och är stark nog att klara detta!
    Jag vill än så länge akta mig för att säga att det varit positivt för vårt förhållande, men det har onekligen förändrat och fördjupat det.
    Hela det här året (inkl utbildningen) är som en elak dimma. Men nu kommer solen. Värmer upp och ger ljus och skingrar allt det tjocka grå.
    Jag kan nu sälla mig till den stolta och lyckliga skaran av militärfruar/partners som fixat detta! Fy tusan så bra vi är allihop!

    Och till er som ska släppa iväg hen för första gången

    #49547 Svara
    Anonym
    Gäst

    “Är mitt i vår mission och väntar nu på leave några veckor innan det är dags för nedräkning av sista halvan. Hade det nog jobbigast innan han åkte, berodde nog mest på att jag inte visste hur jag skulle reagera när han väl åkte.
    Visst har det varit jobbigt och saknaden är ständigt här, men jag bestämde mig tidigt för att ta hand om mig själv

Visar 17 inlägg - 1 till 17 (av 17 totalt)
Svar till: Upprop till lyckliga soldatfruar!!!
Information om dig: