Tvär

[Nervös]

Imorgon kommer killen hem. Som jag längtat, ända tills för några dagar sedan. Från att ha haft det fantastiskt bra och känt oss starkast i världen tillsammans till detta. Det är som att han förändrats över en natt. Han är tvär, mindre kärleksfull och det känns lite som att han stöter bort mig. Får inte höra att jag är älskad tillbaka. Jag förstår att han säkert har det jobbigt och bara vill hem nu. Hans familj upplever samma sak. Ändå blir jag orolig och tror att det har med mig att göra. Min längtan har bytts ut mot tomhet, oro och nervositet inför imorgon. Jag oroar mig inför imorgon och vet inte vad jag ska göra om han är lika tvär när vi ses. Vill inte slänga det i ansiktet på honom direkt, men det tär väldigt mycket på mitt humör att ha det såhär

 

Vad ska jag göra?

Ämne

[Mamma]

Ojoj låter super jobbigt, men försök att inte ha för höga förväntningar. Jag är mamma till en son som just nu är iväg väg på sin första resa, och som jag längtar och saknar, men försöker att tänka att han har gått igenom en ny fas i livet, medan vårat faktiskt bara lungat på somvanligt. Jag önskar dej all lycka till och kärleken är stark.

Kram

[anhörig]

Åh, inte det man vill uppleva/känna innan hemkomst.

Jag har varit i din sitts, vet hur mkt tankar och känslor som är innan hemkomst. För vår del gick det bra, han längtade hem och jag ville få hem honom så allt blev ”som vanligt”. Jag upplevde dock att det var en större omställning att helt plötsligt bli två igen. På gott och ont. Min sambos tid efter missionen blev väldigt stressigt jobbmässigt (efter ledighet såklart) det gjorde att han blev tvär, tjurig och trött. Tappade mkt energi och blev inåtvänd. Jag tänker det kan vara detsamma för din kille nu. Stress och press inför hemkomsten. Hur ska allt blir? Hur är vardagen hemma? Etc etc… ge det lite tid, försök att ge dig själv det du mår bra av och ge din kille utrymme.

Det ÄR en omställning att både komma hem men också att få hem något. Heja dig! Vi är många som förstår och varit i precis din sitts. Du är inte ensam.

[Jenny]

Vad ska han göra när han kommer hem? Finns det en plan framåt eller ej?
Det är på ett vis en okomplicerad tillvaro de lever i under insats. Maten blir serverad, kläderna tvättade och någon annan sätter schemat. Det kan vara stressande att byta bort den ordnade tillvaron.. Hoppas det löser sig. Fortsätt att finnas där och ta en dag i taget.

[Nervös]

Kram till er alla, tack för era svar! Jag formulerade mig lite felaktigt. Menade att han var hemma på sin första leave. Jag var jättenervös innan, men allt gick bra och det kändes som om det vore igår när han kom hem. Allt hade sina skäl. Nu är jag nog lite mer förberedd inför den kommande leaven och hemkomsten sen hoppas jag. det är nog mycket på en insats som kan påverka dem som kan vara svårt för anhöriga att sätta sig in i.

[Författare]

Svar