Hem Forum Invidzonens forum Till er som tagit er igenom en mission och hade det tufft efter att soldaten kom hem

Visar 3 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #56263
      SL
      Medlem

      “Hej,

      Min soldat har nu varit hemma i 6 veckor efter 12 mån borta. Av de 6 veckorna så har han nog varit hemma på riktigt i 2 veckor, resten av tiden har varit jobbrelaterade resor och egen semester…

      Min fråga är nog hur lång tid tog det för er soldat att “”landa”” på riktigt?

      Min har mått/mår väldigt dåligt och känner just nu ingenting alls angående någonting. Inklusive mig och vår relation, vilket givetvis är ett hårt slag efter att ha väntat i 12 månader. Men han har viljan och hoppas på att det (att han inte längre är kär) är relaterat till hans jobb, men vet inte om det kommer att förändras. Kan inte lova någonting. Säger att han hört att det är vanligt när man kommer hem och att det är något som FM pratar om.

      Jag försöker väl bara reda ut hur vanligt det är, om det går över och hur länge man ska orka vänta på att se om det vänder. Om vi har en relation kvar.

      Efter så lång väntan så har jag knappt någon energi kvar, det där belöningen som man väntat på – kärlek och närhet, sin relation – har liksom frusit inne.

      Tack på förhand.

    • #56265
      Emma R
      Medlem

      Jag vet inte om jag har förträngt en del av tiden strax efter att min soldat kom hem men nu när jag skulle minnas så var de nästan blankt.

      Men jag minns att det tog längre tid än vad jag trott för honom att landa, att bli den man som jag skickat iväg, eller iaf mer lik för han är fortfarande inte samma person som innan. Vi hade de riktigt kämpigt ett ganska långt tag efter hemkomsten.
      Det var nära slutet för oss flera gånger men tack vare bådas kämparglöd så gick de.

      Jag önskar att någon hade förklarat att det inte alltid blir en rosaskimrande sjunde himlen upplevesle när ens soldat kommer hem. Att det tyvärr ibland krävs några veckor eller kanske några månader. Besvikelsen över att det inte blev total lycka tog hårt så jag förstår vad du menar.

      Men din soldat verkar vara en väldigt bra man och försök ta vara på de. Har han gått och pratat med någon? Tror du han skulle kunna tänka sig att göra det? Eftersom de är något som beror honom tror jag att han skulle må bäst av att gå och prata med honom själv.

      Jag vet att det låter omöjligt när man är i den här sitsen men försök att koppla av. Tänk inte så mycket på det utan kör bara. (jag vet, tankarna är som dom är men ja..)
      Känner han sig pressad så skippar ni att försöka klämma fram romantik, känner han att ni klarar det kanske ni kan boka en helg med något häftigt äventyr där ni måste hjälpas åt som får er att skratta.

      Jag hoppas av hela mitt hjärta att det här slutar bra för dig.

      Kramar

    • #56267
      B
      Medlem

      Förstår hur du känner och lider med dig.
      Vid båda våra missioner har det varit svårt med hemkomsten. Vi har tassat på tå och det har verkligen inte varit något rosa skimmer. För oss har det nästan tagit tre månader innan det har känts mer normalt. Jag tror att det är helt naturligt att det blir en sorts anti-klimax-känsla när de äntligen kommer hem, och de har massor att bearbeta naturligtvis.
      Fundera på om det finns någon hjälp ni kan få, för oss var PREP fantastiskt. Men det finns också annan hjälp att få om man är orolig för sin relation.

    • #56269
      3E
      Medlem

      De där omställningsperioden tycker jag är den svåraste att vänja sig vid.

      Först ska man vänja sig vid att de ska åka, när man har gjort det så vill man att de ska komma iväg så att man kan börja räkna ner.

      Sedan åker de så ska man vänja sig vid att de är borta.

      Så kommer de hem på leave, och så ska man hitta tillbaka igen så gott det går.

      och så åker de så ska man vänja sig vid att de är borta igen.

      Och så kommer de hem och så tänkte åtminstone jag att -Nu är det över.
      MEN så ska man vänja sig igen vid att de är hemma och de ska vänja sig vid att vara hemma.

      När jag fick mitt första barn så sa min BM som för övrigt var helt underbar att det tar 9 månader för kroppen att göra ett barn. Det kommer ta minst lika lång tid för kroppen att gå tillbaka till så nära innan du kan komma.
      Låter kanske som en helt bisarr jämförelse men jag tänker att hjärnan funkar lite likadant. Det tar tid att ställa om sig både kroppsligt och mentalt.

      6 veckor varav 2 hemma och han dessutom mår knaggligt efter ett helt år borta tycker jag är ett alldeles för litet underlag för att göra en så stor bedömning på.
      Se vad för hjälp som finns att få, håll ut lite för ni vill ju båda även om det just nu inte funkar. Ge det tid.

Visar 3 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.