- Detta ämne är tomt.
-
Ämne
-
Läser på invidzonens forum. Inser att herregud, vad vi har gemensamt vi anhöriga. Vad vi kan ge varandra och TÄNK om jag vetat hur värdefullt det kan vara redan från början, redan för 20 år sedan! Och det viktigaste av allt, det som slår mig, det jag aldrig tänkt på förr, under alla dessa år…TÄNK om även den som ”åker ifrån” gick in på det här forumet och läste om känslorna, tankarna och allt det som pågår där hemma.
För mig har det varit så att allt det onda, ensamma, känslosamma glömts bort när han kommit hem…eller så har jag tänkt att jag inte vill såra eller klandra med tråkighet och bitterhet, utan bara uppskatta det som är här och nu, när han väl är hemma. Men TÄNK om jag visste om hur det skulle bli, hur vi idag står här där vi är med trasiga, övergivna liv, med energi som gått åt till barn och arbete, att ro ihop vardagen i ensamhet – men inte ett uns energi till oss som par. TÄNK om jag hade lämnat över lite ansvar till honom, att rå om barnen, att känna sig behövd. TÄNK om vi hade åkt på små resor bara vi, för att vårda varandra. Lätt att vara efterklok, eller hur?
Jag förstår nu varför det är så otroligt svårt att förklara, berätta, få folk att förstå det vi nu går igenom. Jag orkar inte förklara för andra, orkar inte höra hur personer menar att ”jag förstår honom inte alls, hur kan han tappa känslor för dig, hur kan han lämna någon som gjort allt för honom, när han roat sig – du som kämpat så där hemma!”
För någon som inte är anhörig inser jag nu att det är en utmaning att förstå, men jag tror vilken annan anhörig som helst vet att man är alltid två i valet, man skapar sig en rutin i levernet och en acceptans i det som är och blir.
Men, vilka val i livet, arbetet, resorna, vi som par än gör tillsammans, inser jag nu vikten av att PRATA, lyssna, förklara…ta mer hjälp! Bolla mer! Både för den som åker och den/de som är kvar hemma.Bara några tankar på vägen, kanske man kan hjälpa någon annan en vacker dag med detta resonemang…ville bara dela med mig till er som vet. Styrka till er alla!