Tankar kring hemkomst? Önskar erfarenheter och tips!

[Emma]

Så har nu snart vår första (och förhoppningsvis enda) mission börjat komma till sitt slut. Om ett par veckor kommer mannen hem igen! Som vi har längtat allihopa! Det ska bli så skönt men samtidigt så känner jag att ju närmare det kommer desto mer nervösa blir vi allihop.
Hur gör man för att återgå till det normala igen? Vad är ens det normala längre?
Mycket har ju faktiskt förändrats under den här tiden som han har varit ifrån oss. Barnen har nya rutiner, jag har nya rutiner och gör allt här hemma som jag inte gjorde innan han for.
Jag skulle önska att ni som varit med om detta kunde dela med er av bra och dåliga tips/saker som kan vara bra att tänka på och ha med sig i tankesättet för att bli en familj på 5 igen.
Att allt blir som vanligt igen förstår vi alla. Men i vilken takt ska man i alla fall försöka återgå till det som var tidigare?
Är det någon mer som känner igen sig i dessa tankar?

Ämne

[1]

Jag och min sambo genomgår också vår första mission, och jag känner igen mig i nervositeten kring hemkomst. Samtidigt som jag längtar mer än allt annat att han kommer hem om några veckor så kan jag inte hjälpa att känna mig nervös. Tänk om vi krockar vid hemkomst? Allt han har varit med om och upplevt där nere med alla tankar och känslor som det kommer med, och sen har vi min upplevelse av ”resan” som är så annorlunda från hans. Hur möts man i det?

[K]

Vad skönt att ni snart har era familjer samlade igen! Min man kom nyligen hem från vår sjunde mission och det är alltid en lättnad att komma tillbaks till det normala igen. Sedan kan jag säga att det ”normala” för oss är egentligen att vi är tillsammans som en familj igen. Resten har oftast skruvats lite och vissa saker/rutiner behåller vi för att det är det nya normala, men man har någon att dela det med istället för att axla allt själv.
Vi brukar oftast försöka komma iväg från vardagen några dagar/veckor ganska snart efter hemkomst för att bara kunna vara tillsammans och återknyta band utan allt annat som pockar på. Normala år oftast en utlandsresa men i år blev det en långweekend på lyxigt hotell tillsammans och göra roliga saker. Sedan är det ofta lättare att gå in i gemensamma rutiner när man kommer tillbaks till vardagen. Jag brukar även boka in lite egentid typ en helg med någon kompis där jag kan släppa allt ansvar och all kontroll och bara ta tid för MIG. Mycket välbehövligt kan jag säga.
Jag hoppas ni hittar bra sätt att hitta tillbaks till ER bästa vardag.

[Hjärtrud]

Jag känner igen din nervositet inför hemkomsten. Så många tankar som snurrade runt.
Tips som fungerade för oss:
Vi pratade mycket och ofta om hur vår tid på var sitt håll varit. Frågade och lyssnade, var nyfikna på hur den andre haft det, allt för att ha förståelse och kunna fasa ihop smidigare. Vi fortsatte prata om tiden isär långt efter hemkomsten. Det får ta tid.

Tid behövdes också för att landa in här hemma. Efter att ha tillbringat så gott som all vaken tid tillsammans med andra behövde min man bara vara själv ibland. Det fungerade för oss, jag gick till jobbet och han var hemma.

Vi var noga med att båda hade gjort en insats och gav varandra kred för det. Han hade varit borta med allt vad det innebär (fast han brukar säga att det var det bekvämaste livet någonsin ;). Jag hade fixat allt här hemma (på mitt vis).

Vi hade inte små barn så den erfarenheten har jag inte.

Jag hoppas ni hittar det som fungerar för er.

Lycka till!

[Författare]

Svar