Hem Forum Invidzonens forum Tack Invidzonen

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #51687 Svara

    Jag vill tacka för att ni fixade så vi kunde få prata med någon som har eller är i Afghanistan. Jag fick prata med en mycket trevlig kille som var där nere han svarade på mina frågor o berättade mycket om sina erfarenheter o upplevelser därifrån. Mycket givande o intressant. Fick en inblick i deras vardag o vad dom kan få uppleva där nere. Det var jättekul o prata med någon som var på plats o få reda på vad som väntar våra soldater som kommit ner nu. Tack för detta invidzonen.

    #51689 Svara
    Invidzonen
    Medlem

    Tack för värmande ord! Vi kommer se till att ha fler temachattar av det här slaget!
    Kram och hör av dig när du vill!

    #51691 Svara
    Jill
    Medlem

    Jag har redan tackat på FB, men det tåls att tacka igen. Själv var jag rädd och orolig för hemkomsten, med en klump i magen för rädslan om framtida bråk och krockar. Nu kan jag fokusera mer på hemkomsten <3.

    #51693 Svara
    hiawata
    Medlem

    Åh jag som missade detta, attans… Kan ingen ge någon sorts snabbresume i vad man kan förvänta sig då karln kommer hem, en vecka kvar o man är ju toknojjig för o säga fel o göra fel….

    #51695 Svara
    Soldat FS24
    Medlem

    “Hej Hjältar!

    Jag förstår vad du menar när du säger att du är rädd för att du ska säga eller göra fel men var inte det. Du ska vara dig själv och det tror jag din soldat vill också. Man brukar säga att man ska låta soldaten vara ifred en tid, låta det ta den tid för honom/henne att komma hem och komma in i vardagen. För min del har tiden stannat upp här nere, man tror att allt ska vara som vanligt när man kommer hem, att det ska vara som när man lämnade. Men så är det ju inte, ert liv har fortsatt, mycket som har förändrats när vi varit här borta. Då kan det också ta lite tid att komma in i vardagen igen.

    Vi förstår att Ni har mycket frågor och vill ha svar på dom, många saker som vi tycker är självklara. Men var inte rädd för att fråga, annars får Ni heller inga svar. Det som jag kan uppleva ibland när mina anhöriga frågar något är att de tappar intresset efter några minuter, att jag inte får förklara allt utan att det börjar pratas om annat istället. Vi har varit borta så pass länge, fått så många nya intryck och dom vill vi berätta om. Dock kan man bli irriterad om den frågande personen tappar intresset och börjar prata om något annat istället. Då tänker soldaten “”varför började jag prata överhuvudtaget?”” Det gör att man tröttnar på att berätta.

    Man har bott ihop och umgåtts med sina kollegor väldigt länge, inte bara insatsen utan även innan på missionsutbilningen. Många kan känna att det blir tomt när man kommer hem men det finns också dom som tycker det ska bli skönt att slippa sina kollegor ett tag. Vi är alla olika, jag personligen tycker det ska bli skönt att få komma hem, komma ifrån kollegorna ett tag även om de är jättetrevliga.

    Var inte rädd för att det ska bli fel! Jag är lika mycket rädd för att det ska bli fel när jag kommer hem, att jag ska säga något “”olämpligt””. Man tar det som det kommer och det bästa är nog, Skynda Långsamt! Var öppen mot din soldat, berätta vad du känner, berätta om hur livet varit hemma för att också vi ska förstå.

    De allra flesta soldaterna har förändrats på något vis även om de varit på insats tidigare. Det finns alltid nya intryck att ta in från insats till insats. Jag själv har fått en bättre förståelse för hur ni har det där hemma. Jag och min respektive har fått uppleva både positiva och negativa tider. Det har aldrig varit lätt att försöka laga det som gått fel. Jag själv tror man får ta tag i det när man kommer hem, för telefonen är inget bra verktyg för det, inte heller någon chatt på Internet. Det är så lätt att missförstå varandra. Ingen vill ju den andre något ont men det kan vara lätt att det upplevs så.

    Tack för allt stöd vi fått under denna perioden, Ni har varit fantastiska!!

    #51697 Svara
    hiawata
    Medlem

    Jag tackar för svaret…. är fortfarNde skitnervös eftersom det på slutet blivit hetsiga diskussioner om just vem gör vad o vem lider mest… men min plan är nog att chilla lite med alla utfrågningar och utredandet av gräl etc. Å bara vara… vi får se vad som händer om det händer…

    #51699 Svara
    J
    Medlem

    “soldaten jag chattade med rekomenderade att man skulle åka bort i sommar, utan barn.
    Nu har jag redan planerat in det. En weekend räcker.
    En officer sa på en anhörig träff att soldaterna kommer vilja kolla på nyheterna mer. Och sägs det något som har med “”detta”” att göra, skulle man mer eller mindre knipa igen.

    Min chattsoldat sa att det var faktiskt viktigt att prata om detta. Vad vi anhöriga faktiskt vill få ut nu när de väl är hemma.
    Och det stämmer ju, de flesta sliter som djur och får snart hem en soldat som vi ska behandla som äggskal, det går inte.

    Alla som har gjort mission- som jag pratat med har haft en jobbig tid efter. Tiden läker det mesta.

    Min sambo då?
    Jo han ser inte hemkomsten som något speciellt, han tror att allt blir som vanligt, även om jag hör på honom att han har förändrats (blivit lugnare).
    Men vi blev bjudna på tre examensfester, och det gillade han dock inte riktigt. “”det blir så mycket””
    Men då frågade jag honom “”och vem ska vi skita i?””
    Men ska jag vara ärlig, så gnäller även jag. Och ja, vi hade båda gnällt över detta även utan missionen.

    Min sambo sa visserligen tidigt att han var avundsjuk på mina hemmakvällar när jag hade lagt dottern. Och önskade sig själv dagar han bara kunde ligga på soffan.
    Men min sambo är lite så. Han säger vad han tycker och känner och tänker ofta inte på hur det låter. Men i allafall. Jag har splittrat min semester. Istället för att ha fyra sammanhängande har jag två då och två då. Sen där emellan har jag tagit emot lite extrajobb.
    Dottern är inte extraledig nu när han kommer hem. Hon fofrtsätter att gå på fritids, på mina tider.
    Så där lämnar jag allt upp till honom, vill han ha hem henne och hitta på något med henne. Så får han göra detta på hans villkor.

    Jag har ca 10 matlådor i frysen, hemlagad mat. Så att han kan äta lunch när jag jobbar.

    Helgen kommer gå att städande. (jag har faktiskt blivit lite slusk under missionen. Och så är jag inte som person. jag var aldrig så när jag bodde HELT själv..)

    Jag tror att jag är väl förberedd. Jag sa tillochmed till hans lillebror nu som fick reda på hemkomstdatum. “”jag hoppas nu inte ni stör onsdagen.. Vi kommer vara mycket upptagna då, vi har en DEL att ta igen””.
    Han fattade vad jag menade och skrattade lite och sa “”ja jag förstår det.””
    Jag har lite “”soldat”” attityd och ber folk “”låt oss vara”” den dagen.
    Min värsta fasa för tillfället är att det ringer vid ett olämpligt tillfälle och sambon får för sig att “”kolla vem””.. Jag skulle explodera om jag blir nerprioriterad för att en jävla släkting vill berätta i princip, skitsaker.

    Men jag hoppas och tror att han skiter i alla andra, första dagen. Det låter lite så också

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
Svar till: Tack Invidzonen
Information om dig: