Hem Forum Invidzonens forum soldathemmets anhörigstöd! använd dom! :)

Visar 5 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #56185 Svara
      CH
      Medlem

      Hej Tjejer!
      Vill bara säga att jag är så stolt över alla anhöriga! Ni gör ett fantastiskt jobb!
      Och när man behöver stöd behöver man det oftast hos någon som har varit i samma situation både en och två ggr.
      Med hjälp av Soldathemmet i Karlsborg har vi dragit igång ett nätverk och en damklubb, då vi kan hjälpas åt med allt man kan tänkas behöva hjälp med. Vi träffas i nätverket, både män och kvinnor, en gg/månad och även i damklubben (då bara för kvinnor så klart) 🙂 en gg/månad. Man träffas och pratar om allt man mår dåligt av och allt man behöver råd om. Jag tillsammans med några tjejer har precis suttit och planerat höstens program och det kommer läggas ut här inom kort. Gå! Och bor ni inte häromkring, ta kontakt med ert soldathem och få hjälp att starta ett! Och har ni inget soldathem i närheten – starta ett själv! Det är viktigt att känna att man har någon att prata med! För min egen del så åker min man på sin andra mission. Vi har två barn, en tjej på snart 2 år och en kille som precis fyllt 5 och det kommer bli tufft, skittufft! Men det kommer gå, det måste gå! För både mig och våra barn, men även för min mans säkerhet! Man måste gå in med tanken att man nästintill är ensamstående tills dom kommer hem igen, för det går inte lyfta luren och ringa, det går inte att ringa och beklaga sig och slänga ut alla problem till sin partner, för det kan göra honom/henne orolig och i sin tur gör att dom inte kan koncentrera sig på sitt jobb. Men det är då alla forum och alla kontakter kommer in. Köp städhjälp, fixa barnpassning, gör det så enkelt ni bara kan! Tänk inte att du fixar detta själv, för man behöver stöd! Det finns en präst, Björn som är ansvarig för anhörigstödet i västra sverige, ta kontakt med honom, han kan säkert hjälpa till. om inte annat att föra ihop kontakter. Jag och Björn kommer vara på plats på anhörigdagen, kom fram och ta kontakt med oss, så lovar jag att jag ska göra allt jag kan för att hjälpa just dig! För just du, är viktig, både för mig och min man och inte minst för dig själv och dina barn!
      Sänder stor styrka till dig som läser!
      Kram!

    • #56187 Svara
      CH
      Medlem

      självklart menar jag
      Hej tjejer och Killar! 🙂

    • #56189 Svara

      “Hej. Skönt att höra att det finns så mycket stöd! Jag har funderat på det där du skriver att man inte kan ringa och berätta om sina problem hemma, att det stör hans koncentration. Andra skriver att man ska göra det, hålla det så vardagligt som möjligt. För mig kommer det bli skittufft när min sambo åker (första missionen) och jag tycker redan att vårt liv står lite på “”stand by”” fram till och med missionen, jag vill bara att den ska vara över. Under missionen vill jag leva så normalt som möjligt, och för mig innebär det att leva tillsammans med honom och dela allt. Jag vill veta om han mår dåligt när han är iväg, och jag vill kunna tala om ifall jag mår dåligt eller har problem med något. Är det fel att göra som vi tänkt att ha en öppen konversation och prata om allt som vi brukar?”

    • #56191 Svara
      H
      Medlem

      “Jag tycker att det är helt galet att man inte ska berätta hur man mår och känner för sin partner. När de är borta handlar det ju om att stötta varandra! Jag berättar alltid hur jag mår, ibland är jag skitsur och vrålförbannad. Men han vill ju hellre veta det än att jag låtsats att allt är bra. Och det är ju inte hans fel, det är ju hans jobb som gör mig ledsen, att han inte är hemma. Det viktigaste är att inte avsluta samtalet i bråk utan visa respekt för varandras känslor. Och alltid avsluta med “”jag älskar dig”” även om man kanske fortfarande är sur/arg/ledsen. “

    • #56193 Svara
      Maria
      Medlem

      “@bakom soldaten

      Jag tycker inte att du tänker fel när du berättar för din anhörig hur du mår. Ni är ju två (eller fler) i missionen, eller hur?

      Min man vet att jag har ett korn som ligger och skaver i mitt hjärta. Skavet, att han ska åka, består av oro, ängslan för hur barnen kommer ta det, ilska över hans jobb, att vi inte kommer kunna höras ibland på flera veckor, sorg då jag vet att han kan dö…

      Men i hjärtat bor även en oändlig stolthet över honom och hans kollegor över den insats de gör. En trygghet i att jag vet hur han vill ha sin begravning om han dör, passion och oändlig kärlek för just den han är.

      Han tar sig tid för barnen nu innan och vi tittar på bilder hur de kommer bo, hur maten ser ut, hur landskapet ser ut, att han kommer ha annan färg på sin uniform, vi har köpt fina burkar som barnen målat själva som vi kommer lägga sanden i som pappa lovat ta med hem.

      Vi pratar om det – han känner sig lugn då han vet vad jag känner. Visst kommer det bli tufft – inte tu tal om annat, men genom att prata om det så är ni halvägs om inte längre i förberedelserna!

      När han sedan är iväg så kommer jag tänka på h u r jag säger vissa saker.
      Går tvättmaskinen sönder så kan jag säga: “”- Tvättmaskinen pajjade igår men jag har redan ringt efter en reparatör så det fixar sig, härligt!””

      Istälellt för: “”- F*n, tvättmaskinen pajjade igår. Det var vatten öööverallt och vad ska jag göra nu då??? Ungarna sölade i vattnet och firman var stängd… Jag hatar att du är borta!””

      Hänger du med hur jag menar?

      sedan så handlar det mycket om förberedelser. Ta din man/kvinna – anmäl er till PREP och prioritera det!
      Inventera era primära och sekundära nätverk. Vem kan hjälpa mig om det kommer två meter snö? Vem kan passa mina andra barn om jag måste åka med det andra till akuten mitt i natten? Se till att ha plåster, värkmedicin m.m hemma till dig och barnen.

      Se till att ligga ett steg före i planeringen!
      Gör en pärm med viktiga telefon nummer, skriv en lapp och ha i plånboken, bilen och lägg in i mobilen telefon nr till vakthavande befäl för just din anhörigs område.

      Gå till banken och ordna med fullmakt, båda behöver skriva det “”vita- & röda arkivet””. Det finns mycket att göra innan som Ni har nytta av när den andra partnern är iväg!

      Men för oss har det varit en självklarhet med kommunikation. Vi har även pratat om vad han inte vill bli belastad med när han är iväg.

      Vi är alla olika men jag är helt övertygad om att du och din partner löser det på det vis som är bäst för Er två – men då måste man prata om det!

      Stor KRAM till dig!

    • #56195 Svara
      CH
      Medlem

      Hej! Jag vill börja med och säga, självklart är man två i ett förhållande och jag håller med ovanstående inlägg. Men man bör prata med sin partner om hur han/hon tycker att ni bör göra. Ett problem på hemmafronten kan upplevas banala för soldaten, för deras vardag ser helt annorlunda ut. Barn som svälter, fryser ihjäl, misshandlas etc.. den vardagen är vi tacksamma för att vi inte ser så mycket av här, att vi bor i ett relativt tryggt land. Så vad jag menar är, när ni talar i telefonen och det enda som personen i krig behöver höra, är att allt ok, att du har allt under kontroll, att han kan släppa alla bekymmer hemma och bara fokusera på att komma hem tryggt, för det kommer han behöva och det är så han kommer hem igen. Hårda ord, men det är verkligheten. Den om tror att livet i en mission är en dans, den har vaknat på fel sida. Jag önskar jag kunde säga tvärtom och att jag kunde säga det på ett annat sätt, men tyvärr är verkligheten brutal och man måste inse det. Den som väljer att bli militär, den gör det från hjärtat, det är som någon väljer att bli läkare, alla fixar det inte, och så är det bara. Samma är det med att jobba som militär. Jag är hemskt ledsen om jag trampat på några tår, eller om jag sårat någon, det har verkligen inte varit min avsikt. Men vi här hemma gör en lika stor mission som vår andra hälft, fast tyvärr har vi kanske inte alltid valt det själva. Det är tyvärr en del som väljer att lämna sina män och väljer att säga det över telefonen när dom är i krig, ni kan själva förstå vad det medföljer. personen i fråga får inte jobba på ett par dagar, därför att just hans flickväns kort har suttit fast i väggen bredvid honom när han ska somna varje kväll, eller just hennes kort har han i bröstfickan under hela mission, närmst sitt hjärta, det är detta som gör att han kämpar lite extra, så att han ska få komma hem igen. Och då kan ni ju förstå vilket ljus som släcks om man agerar på detta sättet… nu tog jag värsta scenario, men jag vill bara få in ett tankesätt. Detta är så klart min åsikt, men också min rekommendation, då jag levt detta liv relativt länge och jag kommer då göra allt för att min man ska komma hem tryggt och säkert, och innebär det att jag får lösa en del puckar själv – so be it! Det är han värd! <3
      kram på dig!
      Tillsammans fixar vi detta!!! <3

Visar 5 svarstrådar
Svar till: Svar #56189 i soldathemmets anhörigstöd! använd dom! :)
Information om dig:



Avbryt