Hem Forum Invidzonens forum snart

Visar 6 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #49303
      my
      Medlem

      Hej alla.
      Som titeln lyder så åker min sambo till Mali snart i 6 månader. Jag känner mig kluven. glad för hans skull men ändå jätte rädd, jag försöker hålla skenet uppe och vara cool för att han inte ska komma på andra tankar.
      Det här är första gången för oss..
      massor med frågor, kommer vi som ett par klara det här? hur ofta kommer han kunna höra av sig? kommer han skada sig? vad ska jag göra för att hålla mig sysselsatt(jag flyttade till en ny stad för att leva med honom och har inte riktigt hittat mina intressen)? osv osv.
      Han kommer hem två veckor i höst men det visade sig att jag hade bokat en två veckors resa då. Jag ska verkligen försöka omboka den!

      Hur ska jag förbereda mig?
      Jag är så tacksam att jag hörde talas om invidzonen.

    • #49305

      “Jag vill verkligen tipsa om Marias sommarprat om just det här med att vara anhörig.
      Det ska finnas en länk här på IZ.

      Stor kram till dig och kom ihåg att det finns inget som är rätt eller fel när det gäller att “”överleva”” som anhörig

      /Anhörig

    • #49307
      Ina
      Medlem

      Hejsan!
      Jag vill bara säga att ni kommer att fixa detta tillsammans! Ang din resa så avboka den inte ännu. Du lär behöva den! Min sambo har/är iväg nu, och har ändrat på sin hemrese period många gånger! Inget är ristat i sten. Både till för och nackdelar tyvärr..
      Många kramar

    • #49309
      Militarywife
      Medlem

      Hej! Min man ska också åka snart. Det är första gången han åker. Förstår hur du känner. Känslorna är i fullt kaos emellanåt. Eller för det mesta… Gå gärna in på min blogg och läs, militarywife.se
      Stor kram till dig

    • #49311
      Karin
      Medlem

      Hej från mig också! Min sambo åker också till Mali så kanske är vissa av tankarna och känslorna likadana för både dig och mig. Första gången för mig/oss också.

      Jag har också haft och har delvis fortfarande många tankar och känslor och funderingar och oro. Inte så mycket kring om relationen ska hålla men mer av oro och rädsla kring vad som kan hända honom. Jag har valt att berätta allt jag känner och tänker för min sambo, jag skulle nog spricka annars:) Det är tufft ibland fast samtidigt schysst känner jag. Och hjälpsamt så att vi tillsammans kan prata kring sätt och lösningar i det lilla eller stora som kan hjälpa till och få det att kanske kännas lite bättre.

      Jättebra tror jag lyssna på sig själv och inte trycka bort allt som känns. Våga se vad som gnager och känns tufft och försöka möta det inuti sig själv. Prata om det, skriva, få ur sig det på olika sätt. Jag är också orolig över hur ofta vi kommer höras och kring skador och hur ensamt det kommer bli här hemma. Tänker att kanske måste jag helt enkelt (för min egen skull…..) släppa kontrollen över det och försöka ta det allteftersom. Inte enkelt men det är ju så tufft bära på alla känslor och tankar hela tiden och det går ju inte att styra och kontrolls heller hur ofta man kan höras m m.

      Jag har via Invidzonen fått mailkontakt med en mentor som verkar fantastisk. Blir tårögd bara jag skriver om det för jag har fått så fantastisk respons från dem på Invidzonen. Så det är ett tips om du är intresserad av mer kontakt med dem.

      Varm KRAM från en annan anhörig!

    • #49313
      Orolig mamma
      Medlem

      “Hej My,
      Jag har precis haft min son i Mali, men är nu hemma. Jag har varit jätteorolig.Ett tips är att försvarsmakten har en blogg på sin hemsida “”Malibloggen””. De jätteduktiga på att uppdatera och där visar de lite bilder ibland. Som gör att man får se lite från deras vardag. Har du varit med på anhörigträffarna som brukar vara innan de åker, om inte så rekommenderar jag verkligen det. De berättar om Mali, hur det fungerar osv. Att samla på sig information om Mali har gett mej styrka och att inte vara riktigt lika orolig, för det är man ändå . Stor kram till dej”

    • #49315
      Veronica
      Medlem

      “Min son ska åka ner nu, (första gången) och även om jag “”bara”” är mamma så kan jag känna igen mig i din oro och dina tankar. Jag far berg- och- dalbana mellan panik och en enorm stolthet att han valt att delta. Men jag gör som du, biter ihop och kämpar ( när han är hemma) och sedan får jag släppa på känslorna när han inte ser ….
      Kram och vi är flera i som tydligen känner likadant oavsett relation 🙂

      // Mamman”

Visar 6 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.