Hem Forum Invidzonens forum Och så va vi här igen :(!

Visar 12 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #53343
      JG
      Medlem

      Då har en vecka gått och jag tyckte det kändes helt okej faktiskt. De sista dagarna har rullat på helt okej och jag har känt mig någorlunda glad. Men nu kom de igen, det känns som jag går sönder inuti.
      Jag går allt ifrån glad, ledsen, frustrerad och arg. Jag förstår att de åker enda stunden andra inte. Nu känner jag mig bara lämnad och ensam. Får ett samtal av min man då och då. Men ett samtal.. Jag behöver mer!!! Jag orkar inte sova ensam i sängen, med ena sidan tom inatt. Jag orkar verkligen inte! Jag skulle bara behöva ha min soldat hemma hos mig nu!
      Hur ska man fixa detta?

    • #53345
      Mejja
      Medlem

      “Du kommer klara det, vardagen kommer in och vi människor är fantastiska. Jag satte på en meditation när jag skulle sova. Passade på att bre ut mig när jag kunde (även om det jag saknade var en i hopkrupen pose). Ja man kan säga att jag försökte hitta bra saker i “”tvärtom””, när jag saknade som mest. Filmkväll i sängen, bio mitt i veckan, ta hjälp av en mentor här (min blev en nära vän, och klok dessutom) som du kan texta godnatt till om du vill…. och få ett godnatt tillbaka…. Vi finns för varandra. Alltid. Vi här hemmahjältar!”

    • #53347
      Lumi
      Medlem

      Alltså det är precis det här jag är rädd för.
      Medan min soldat var på coldresponce kände jag precis som du beskriver och då var han bara i norge på övning. Vi hördes kanske två gånger på telefon medan han var där och det gjorde mig tokig. Jag fick verkligen ett bryt som gjorde att vi blev osams. Tänk om det händer när han är på mission. Det får ju bara inte hända. Hur ska man klara en mission? Jag vill ju vara stark för hans skull när han väl är på mission men hur stark kommer man att vara.. Hur mycket kommer man orka.. Jag har ångest redan nu och han åker inte förrän i slutet av året.
      Det känns jättejobbigt. Jag önskar att han inte skulle åka.

    • #53351
      Mary
      Medlem

      Det är faktiskt helt ok att få känna sig ledsen, förbannad och alla andra känslor. Ibland så kan jag bli så trött på att man måste vara så fb klämkäck utåt när man helst vill dra täcket överhuvudet och krypa fram när de kommer hem.

      Syrkekramar!

    • #53353
      Tessan
      Medlem

      Med lite erfarenhet i bagaget har jag insett att man inte alltid kan lita på alla som är så klämkäcka i forum, diskussioner och vid träffar, och att vissa verkar göra allt för att såra och antipeppa när det man kanske mest behöver stöd och hjälp. Har träffat de som utåt smajlat upp sig och aldrig sagt ett negativt ord under missionstiden men som efter berättat att allt var en kuliss för att inte visa hur dåligt det gick.

      Det är viktigt att få ventilera , få en kram, positiva ord och göra sin röst hörd. Jag kan tycka att det ibland bara bli bättre att få skriva av sig, kanske finns det någon mer som känner igen sig och som då kan uppmuntra en.

      För er som förbereder er för en tid ifrån varandra kan jag rekommendera att gå en Prepkurs. Vi gjorde båda vita och röda arkiv, grät och skrattade tillsammans. Det är viktigt att prata med varandra om allt även om det är jobbigt. Tala om vad du har för känslor redan innan han åker så att de inte kommer vid ett samtal över en skral ledning som kan tappa kontakten när som helst. Var ärlig och tala om att du inte vill att han ska åka, så han är förberedd på att det kan bli diskussioner när han åkt.

      Ta hjälp, samtalsstöd och tabletter är underskattat när man har det svårt.

    • #53355
      Mentor Elke
      Medlem

      “Hej JG och alla ni andra i tråden!
      Det är en vanlig reaktion, allt kan vara upp och ner, omväxlande känslomässigt. Ta kontakt med en av våra mentorer, titta på fliken “”om oss”” där hittar du kontaktuppgifter.
      Massor med styrkekramar till er!
      Mentor Elke”

    • #53357
      Mentor Elke
      Medlem

      “Hej JG och alla ni andra i tråden!
      Det är en vanlig reaktion, allt kan vara upp och ner, omväxlande känslomässigt. Ta kontakt med en av våra mentorer, titta på fliken “”om oss”” där hittar du kontaktuppgifter.
      Massor med styrkekramar till er!
      Mentor Elke”

    • #53359
      3E
      Medlem

      Man måste inte vara stark hela tiden. Man får lov att bryta ihop när man behöver. Bara man reser sig igen, och igen.

      Själv hämtade jag sovande barn ibland ur deras sängar och la dem brevid mig bara för att slippa sova själv i stora sängen…

      Du är stark. Du kommer att fixa detta. Jag tror på dig!
      Kram

    • #53361
      JG
      Medlem

      Mycket bra och fina kommentarer!
      Jag tar till mig varje ord.

      Det är så skönt att läsa att man inte är ensam. När man går i sina egna tankar så känns det som blir så galen, är så skönt att kunna ventilera, få känna sig nere, glad, frustrerad, ledsen m.m.

      Uppskattar det här forumet någotr otroligt. Då jag inte har fått jättemycket stöd av nära och kära som verkar ha svårt att förstå min situation. De kommentarer jag fått höra är – Ett halvår går hur fort som helst eller – Oj, jag skulle aldrig klara det.

      Då känner man ju sig lagom peppad…

      Hur man än vrider och vänder på det så går tiden framåt och varje sekund är en sekund mindre på ett halvår.

      Vi fixar det här tillsammans!

      Massor av kramar till er!

    • #53363
      IsBell
      Medlem

      Känner igen de där kommentarerna! Säkert sagda i all välmening men de hjälper inte det minsta att höra det. Du fixar det här! Vi anhöriga är ett segt virke som klarar det mesta, fast vi inte alltid tror det.
      Kram

    • #53365
      Linda
      Medlem

      “Min fästman åkte för ca 3 veckor sedan.. Han hör av sej nästan varje dag och särskillt innan de åker iväg några dagar plus när han kommer tillbaka, så jag slipper gå orolig i “”onödan””. När han väl är på campen så kan jag slappna av.
      Den första,andra veckan flöt på jätte bra här hemma men nu så går det upp och ner, kommer tårar när man minst anar det. Men jag vet att vi, alla anhöriga fixar det! Tiden kommer gå fort, jag lovar. Våra pojkar där nere hör av sig när dom kan. De är ju ändå ute på jobb och det är detta dom valt. Det bästa vi kan göra är att stötta,finnas där för dom. Går dom där nere och är oroliga bla så gör dom inget bra jobb. Koncentrationen måste vara på topp hela tiden. Jag skriver mail varje dag och berättar hur våra dagar ser ut här hemma och det uppskattar han så enormt. Då kan han släppa allt och göra ett bra jobb utan att behöva vara orolig och fundera. Så känner jag. Jag blir jätte ledsen om jag ser att jag missat ett samtal men vet att han ringer igen:) Längtar till detta är över:) Och jag längtar tills första leaven..Då blir det bara mys och verkligen bara att ta hand om varandra. Kämpa på alla! Love Linda”

    • #53349
      Anonym
      Gäst

      “Lumi

    • #53367
      3
      Medlem

      “JG,
      livet blir en enda bergochdalbana under missionen för många av oss. Känslor kommer och går i ett virrvarr. Jag kunde vara tillfreds för att minuten senare börja stortjuta av längtan.
      Jag började simma regelbundet, det hjälpte mig. Jag tog mig “”tid för vård av inre och yttre”” då jag efter längderna bastade länge. Som bonus fick jag ju lite värme

Visar 12 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.