NATO

[Johanna]

Hej,
Som anhöriga har det ju varit lugnt ett tag, men nu i och med NATO nu så börjar i alla fall jag känna att det börjar röra på sig. Jag har en olustig känsla igen även om det inte finns något fast beslut om han ska åka. VÄldigt mycket övningar också vilket ju helt klart påverkar livet här hemma. Någon mer som känner som jag?

Ämne

[Mentor Nina]

Jag känner absolut igen det du skriver! Det är ovisst, mycket bortavarande och gärna med kort varsel. Gått in i ett läge då jag aldrig räknar med att ha min man hemma, bokar upp barnvakt när jag själv ska göra nåt fast jag inte vet om mannen är borta eller inte. Bara utifall att… Energikrävande!

[Caroline]

Jag känner så igen mig i det du skriver! Jag vet att min man kommer att åka IOM NATO, men det är mycket övningar, kurser osv som ska ske innan. Så det är inte mycket han är hemma, trots han fortfarande är i Sverige. Krävs ju en hel del planering med barn och jobb. Ny på denna sidan, är glad att jag hittat hit så man kan prata och läsa med andra som faktiskt förstår vad man går igenom!

[Åsa]

Ovetskapen är värst. Hotet kryper närmre. Övningarna blir fler. Jag är samtidigt stolt över min sons insats samtidigt som jag inte vill. Kluvna känslor. Kommer på mig själv med att höra min egna farmors röst: akta dig för Ryssen. Har aldrig förstått innebörden förens nu.

[Författare]

Svar