Hem Forum Invidzonens forum Mrs

Visar 6 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #49949

      Hej alla anhöriga,
      Efter att både hört från andra anhöriga och läst här på forumet så blir fruar sjukskrivna under och efter makens mission. Barn är ledsna, fruar ledsna och makar slits mellan uppgift och familj. Måste man åka när man har småbarn? Kan inte hänsyn tas till familjen? Vi klarar oss men till vilket pris? Jag kan inte detaljerna i avtalet bara att ens karriär är typ avslutad om man vägrar. Kanske någon som vet? Jag känner att det som fru är svårt att säga nej åk inte. Att man då är svag och dålig. Och att man borde vara van efter år av övningsperioder. Men det är stor skillnad. Är vi en egen sort vi militärhustrur? Varför biter vi bara ihop? Jag säger som maken sa till sin chef när han hade beviljad semester och vi var på väg utomlands. Vill du beordra mig i tjänst får du berätta det för min fru. Vi åkte på semester. Var oändligt glad! Det kan inte vara så ont om kvalificerad personal att man inte kan få stå över. Eller kanske har försvarsmakten glömt oss? Trots stora ord om att vi är det viktigaste stödet officeren/soldaten har. Vi ska vara starka och fixa allt så att de mår bra. Men tack så mycket för det!

      Spårade ur lite men ni förstår vad jag känner ?

    • #49951
      Chefen
      Medlem

      Jag ar en av de chefer som kommenderat ivag personal, men jag har aven sjalv blivit beordrad ut. Inte alltid roligt nagondera.
      Det ar ju sa har att vid nagra tillfallen i livet ar det nast intill omojligt for familjen att mamma/pappa kommenderas ut. Da maste vi (FM) anstranga oss att vara den goda arbetsgivaren.

      Men, och detta ar viktigt. Om man alltid har problem att tjanstgora utomlands da har man troligen valt fel jobb. Sa enkelt ar det

    • #49953
      mrs
      Medlem

      Hej Chefen!
      Så det är möjligt att stå över med tanke på familjesituation? Att man inte kan stå över varje gång det förstår jag. Om jag får tala för oss militärhustrur så är vi ju rätt härdade. Men på olika vis har jag pratat med och hört om förtvivlade fruar som fullkomligt kör slut på sig själva. Du kanske har läst här på Forumet.
      Nu har jag svårt att se det ur arbetsgivaren och chefens synvinkel, men det är inget vanligt jobb att åka på missioner. Från vår synvinkel så deltar hela familjen i missionen. Ni tar väl hand om den anställde, det upplever jag. Och oss talar ni om för att vi är oerhört viktiga för den anställdes väl och ve på missionen. Att vi är hemmahjältar. Men sedan är det inte så mycket mer än glad tillrop. Det är väl här som Invidzonen och Soldathemsföreningen hjälper till med forum, tips och handfasta råd.
      Jag tror att försvaret måste förbereda sig på att bemöta fler anhörigas åsikter om hur missioner går till och hur det påverkar familjerna. Även om det fortfarande är som här anonymt för att skydda våra män, så är det fler och fler som delar erfarenheter och behöver hjälp eller som ställer krav å familjens vägnar. Det är väl en gränsdragning förståss, att ni tar hand om den anställde att så långt går ert ansvar. Men en anställd som är orolig för familjen kan inte vara lika på topp som en som är trygg. Eller?
      Bra med anhörigträffar och de varierar säkert i kvalitet efter förband, men de kan verkligen utvecklas.. det räcker inte att tala om för oss att ta hand om oss och ta det lugnt ibland.
      Ge lite exempel på hur familjer har löst sin situation, gått ned i arbetstid, ledig en dag i veckan och jobbar på distans, tar Linas matkasse eller hjälp med städning etc så familjer vågar att inte bara kötta på för det ska man annars är man dålig och svag.

      jaha du, du fick liksom symbolisera hela försvarsmakten.. 🙂 men tack för ditt svar!

      Kram till alla som har anhörig på mission!

    • #49955
      sidekicken
      Medlem

      Frågorna som Fm borde ställa sig är varför de behöver beordra sina anställda? Varför finns det tomma rader och vakanser så att andra behöver blir beordrade? Varför är det så många som väljer att lämna FM?

      Jag håller inte med dig Chefen att det är de som inte accepterar att åka så fort en chef knäpper med fingrarna som valt fel jobb. Kanske är det de ansvariga cheferna och rekryterarna som valt fel jobb om de inte kan behålla sina erfarna officerare och andra så att inte underlaget till tjänster blir så litet att de som finns kvar utnyttjas tills även de väljer att sluta.

    • #49957
      Chefen
      Medlem

      Mark val att jag inte ar FM officiella representant utan att jag beskriver min uppfattning utifran att jag som chef i FM har fattat beslut om vem som skall aka och nar den enskilde skall aka.

      Under den tid da det var en del av mitt ansvar sokte jag aktivt losningar, inom min enhet, for att inte krossa mina officerares/specialistofficerares/soldaters, eller deras familjers, liv. Anpassning sa langt det var mojligt med andra ord. Men att ALDRIG kunna aka ar for mig oforenligt med flertalet befattningar i FM

      Sjalvklart skulle FM som organisation och jag som chef kunnat ha gjort mer. Det ar ofta till ingen eller liten trost att det ar battre nu an for 20 ar sedan. Men trots det sa ar det betydligt battre bade ersattningar och ledigheter nu.
      Som jag skev i mitt forsta inlagg ar jag sjalv tvingad ivag. Min fru och mina barn ar inte sa nojda med det aven om de ar stolta och starka.

    • #49959
      Anhörig
      Medlem

      “Min erfarenhet är som “”chefen”” beskriver det.
      På mannens enhet så finns det en man som av orsak inte önskade tjänstgöra i kommande insats. Enheten löste det efter många om & men (han behövde ej strida för det) och en annan person åkte.

      Jag har också en väninna vars man har varit iväg otaliga ggr då hans arbetskamrater vägrar. Detta har slitigt något enormt på deras äktenskap och här håller jag återigen med dig “”chefen””, att alltid säga nej är faktiskt inte acceptabelt.

      Kul att någon skriver från “”andra sidan””
      Hoppas att du har det bra där du är “”chefen”” och kul att du hittat till Invidzonen.
      Bästa anhörigstödjarna enligt mig!”

    • #49961
      mrs
      Medlem

      Men vad står då i avtalet? Om vissa kan vägra att åka flera gånger? Det blir ju väldigt tungt för de som åker ofta.

      Kanske FM ska ta och undersöka vad som är orsaken till att man åker resp. Inte åker på mission?

      Som chefen sa vill man aldrig åka har man fel yrke. Men tänk om det för många är familjen som avgör. Inte att man har flera småbarn eller sjuka föräldrar etc utan vanlig oro, barn, hus o hem o vardagsliv ska gå ihop men en färre. Och fruns oro för att maken INTE kommer hem plus svartsjuka…

      Jag är stolt och stark när min man är på mission- och ibland väldigt liten och svag.

      Är glad att jag hittade hit till invidzonen här finns stöd.

      Kram till alla ledsna, starka, oroliga o fantastiska anhöriga.

Visar 6 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.