Hem Forum Invidzonens forum Mina tips/erfarenheter till framtida soldatfruar.

Visar 11 inlägg - 1 till 11 (av 11 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #52325 Svara
    J
    Medlem

    “Jag kan räkna på en hand tills min sambo kommer hem och då kan jag lägga ifrån mig titeln “”Soldatfru””

    Inför avresan:
    Älta inte förmycket. Ta vara på tiden. Veckan innan avresan är rena helvetet. Så försök att njuta av varandra. Gå ut och ät, gör vad ni vill helt enkelt.
    anordna släktmiddag. Antingen hos er, eller den som har plats. Så att släkten känner att de också fått träffa soldaten innan avfärd.
    Sista dagen, be släkten att hålla sig borta. Ni vill inte ha svärmor och svärfars sittande hela er sista kväll.
    Tacka nej till deras middag. Ni vill vara själva. Och skulle soldaten vela lite, så tycker jag att man i det här läget, faktiskt kan ställa kravet att ha sista kvällen själv.
    Soldaten vill ofta ta det lugnt innan avfärd.
    Sista kvällen, ju närmre det blir kan det kännas att soldaten byter sinnestillstånd, förändras. Är inte lik sig själv… Tjata inte på soldaten. Han är förmodligen lika nervös.
    Försök att hitta kodord, ifall han får reda på att de ska lämna kampen. Vissa soldater säger rätt ut “”vi kommer att vara iväg en vecka””
    Medans andra inte påpekar ett ord. Det kan vara skönt för soldatfrun att kunna släppa greppet om mobilen litegrann. Så kom överrens att kunna förbereda er för det.

    Dagen du säger hejdå:
    Ofta åker din soldat iväg jättetidigt på morgonen. Ta ledigt, helst hela dagen.. Eller iallafall till lunch!
    För mig hjälpte det att gå på gruppträningen samma kväll. En timme jag slapp att älta. Men alla funkar inte så.
    Denna dagen kommer att vara mycket känslosam. Det kan tillochmed hända att du sitter som ett frågetecken och känner “”men detta är inte så farligt egentligen?””
    Två timmar senare greppar du efter luft, för att du gråter så hysteriskt. För då fick du det där uppdaterings smset.
    Min sambo skickade alltid ett sista sms, innan han stängde av mobilen. Då kändes det som ett band klipptes, fruktansvärt.
    Låt barnet vara hemma från skolan. Om hon eller han känner för detta.
    Dom lider minst, likamycket som du gör.
    Du kan även bli chockad över hur “”bra”” ditt barn kommer att ta detta. Du har ju blivit förberedd på det värsta…

    Nu räknar vi VECKOR till leave:
    Första veckan är en enda känslosam berg och dalbana.
    Försök att leva på som vanligt.
    Gör sen något roligt med dina vänner!
    Jag hade två weekendresor bokade! De bästa dagarna under hela missionen kan jag säga!
    Helgerna var mina och ja, jag kunde med gott samvete skita i telefonen. Jag var den som för en gång skull, var upptagen!
    Barnet var hos sin pappa och jag hade tagit ledigt från jobbet. Skönt!
    Var förberedd på att sista veckan innan leave, faktiskt är den värsta. Dagarna känns som 72 timmar istället för 24.
    Och hela din kropp är inställd på den!
    Jag tog powernaps på eftermiddagen. I hopp om att sova bort några timmar.
    Efter 40 minuter vaknade jag och kände mig nöjd. Kollade klockan och blev frustrerad!
    Sista veckan innan leave kommer du förmodligen att sova dåligt också. Jag hade ena weekendresan bokad sista helgen innan första leave, det kändes faktiskt jättebra. Men om jag skulle rekomendera det, vet jag inte. Sista veckan är lite speciell…

    Första Leave:
    När din soldat kommer hem, så lever han på överskottsenergi.
    Han har haft lång flyg bakom sig, med mellanlandningarna.
    Antagligen kommer han att vilja en sak, det är jackpot om du vill samma sak.
    Men efter vill han antagligen gå och lägga sig. Förberedd dig på att han antagligen vill 4 saker den dagen. Sex, mat, hälsa på toaletten och sova.
    Har du tur, försöker han att hålla sig vaken för att försöka få rätt och komma in i svensk tid. Under vinterhalvåret är de 3,5 timme före oss. Under sommaren 2,5 timme…
    Vissa soldater kommer aldrig riktigt in i den svenska tiden, under leaven.
    Förvänta dig inte guld och gröna skogar under leave. Du har antagligen vid det här laget börjat bygga upp frustration och släpper loss en tickande bomb. Även under leave kommer allt att handla om honom och hans känslor. Han ser detta som någon typ av semester, och du har längtat efter sovmorgon- avlastning, lika mycket som han..
    Ta dagarna på leave som dom kommer. Låt soldaten träffa de han vill. Men säg ifrån när det blir för mycket. Han kommer antagligen ha dåligt samvete. Ni får säga till släkten “”Vi har en del att göra””
    Du kommer bli chockad, över hur egoistiska hans släkt faktiskt är. Du kommer att bli chockad över att de inte förstår att ni behöver att vara själva. Visst finns det dom som förstår. Men inte alla. ha någon dag ni träffar allihop. Helst bortaplan. Så att ni kan åka när ni vill.
    Men aldrig, ALDRIG sista kvällen innan avresa. Den får sparas till er!

    Andra avskeden:
    Antagligen kommer du att känna nu “”vi fixar detta”” Men dagen är ändå lika fruktansvärd som första…
    Första veckan kan vara jobbigare än sist.

    Här.. mellan första och andra leave, hade vi det som värst. Vi diskuterade tillochmed att separera.
    Här började jag som mest prata med andra soldatfruar. Och de flesta verkade må likadant.
    Varför kan man fråga sig. Hur kan man bli irriterad på en man som man inte ens bor med?
    Jo, för att de flesta. Jag vill påstå 98% av männen kommer att välja att INTE ringa hem. Även om de hade “”kunnat””.
    jag kunde se hur min sambo loggade in på fb, och stängde av Chatten. När jag väl skrev svarade han inte.
    Jag försökte att skriva kärleksfulla mail. Men kan lova att jag inte fick svar, om jag fick svar var det “”jag älskar dig ockå, halva tiden gått.. snart är det slut”” på min tre sidiga A4- kärleksförklaring.
    När min sambo väl behagade att ringa hem kunde jag skrika en massa. och skällde ut honom. Hur i helvete kunde han väja att inte ringa hem? och varför i helvete stängde han av chatten?
    “”ja men jag får för mycket hemlängtan. Alla andra gör också så””

    I sex dagar ringde inte min sambo hem. Trots att tiden fanns. För att loggade man in på fb, så såg man vad an gillade och kommenterade. Men mig verkade han av någon anledning ignorera.

    Hemkomsten 2a leave:
    Här kommer det sluta som du själv bestämmer. Antagligen kommer han att vilja samma sak som första leaven.
    Vid det här laget diskuterade vi i tre dagar av vår leave igenom våra problem.
    Alla fyllde år då kändes som och det firades födelsedagar till max. Något jag är bitter över idag.
    Ställ krav här som soldatfru, han får fanimej kämpa lite. Du kommer antagligen att känna att bli tagen förgiven vid det här laget. Ställ krav.

    Sista avskeden:
    Denna var den allra värsta. Denna gången åkte han inte iväg fem på morgonen utan vid nio. En vanlig tid. Jag grät och grät och grät. Dottern grät. Och han mådde piss.
    Första veckan var ingen berg och dalbana. Jag var en zombie, hela den veckan.
    Våren började att komma. D-viamin, längre dagar vårblommor fick mig att uppskatta småsakerna.
    Jag tränade mycket och insåg nu att nu räknar jag ner på riktigt. Ingen leave. Utan slutet.
    Min sambo kan fortfarande emellanåt sitta på facebook, men stänger inte av chatten denna gång.
    Nu gör det inte lika ont när man vet att sambon inte alltid ringer hem, man börjar känna lite likadant. “”vi har ju inget att prata om””
    I ett halvår har man bara pratat vardagliga ytliga grejor. Ni kommer båda att vara fokuserade på nedräkningen, att allt annat är blasé.
    Din sambo blir nu gnällig. De kommer att få betyg, de vårdar ALLT. Och detta i kombinerat med värmen de har just nu.
    Din sambo kommer bli som ett gnälligt barn med hemlängtan.
    Får släktingarna reda på dagen för hemkomst, den riktiga hemkomsten. Så be dom BACKA.
    Ert förhållande har varit basserat på en dålig telefonlinje med en massa brus och lite fördröjning. Ni har en DEL att ta igen. De ska låta er vara, stå på er. Låt de bli skitsura, de lär komma över det….

    Detta är mina erfarenheter. Och även lite kombinerat med soldatfruar jag pratat med. Jag hoppas det hjälper lite.

    #52327 Svara
    Lisa
    Medlem

    Tack för detta inlägg! Det är och kommer vara till stor hjälp för mig!! Snart har första veckan gått och den har gått förvånadsvärt bra, har kanske inte riktigt förstått att han åkt!
    Hoppas ni får det underbart när din soldat kommer hem!
    Kram

    #52329 Svara

    “Det finns många liknande känslor givetvis. Men – varje förhållande är unikt, och alla är vi olika individer. Min “”soldat”” har ringt hem VARJE dag minst en gång om dagen de dagar de varit på campen, har de varit ute i fält har han skickat sms (han skaffade en telefon där nere). En gång använde han till och med satellittelefonen för han visste att jag var orolig. Han har under 6 månaders tid fortsatt visa att han älskar mig, varför han älskar mig och kämpat dag för dag. Han har värderat min strid här hemma lika högt som den han själv befinner sig i där nere.”

    #52331 Svara
    J
    Medlem

    “Jag chattade med en soldat nu i torsdags som också ringde hem varje dag, för att han hade lovat. Men det fanns dagar då han inte ville ringa hem, och då blev det alltid bråk.

    Killarna där nere som väljer att inte ringa gör det ju inte för att vara elaka.
    Det är för att dom är på så dåligt humör eller trötta att de vet att samtalet inte kommer att göra en gott.

    Att komma med ett inlägg “”men min sambo använde tillochmed satelit-telefonen när de var ute”” Är bara rent av elakt i mitt tycke. Detta inlägg ovan är bra skrivet, många känner igen sig. Och bläddrrar man bak i forumet så ser man att Anna (mentor) också var en kort tid i Afghanistan så var det något hon upplevde många gjorde. Att inte alltid ringa hem.
    En kollega till min soldat ringde inte hem på ett tag, för att han inte orkade att höra henne gråta hela tiden. Han kunde inget göra och mådde bara sämre när han ringde hem,
    Min sambo valde att inte ställa sig i kö för att ringa hem om han var trött. Och ibland blir fb lättare om man vill snacka med sin familj, sambo och vännerna samtidigt.
    Min sambo valde också att ha en telefon där nere. Men en snabb bläddring så var det bara ett enda sms som var viktigt. Och det var jag som skickade en gång “”ring så fort du kan””. – En gång har jag skrivit så.

    Det är inte snällt att skriva att din sambo använde tom satelit-telefon för att kunna ringa dig.
    Hur tror du nu att framtida soldatfruar nu kommer att må om de inte får några satelit-samtal?!

    Vad skönt att du har kunnat sätta sån press, att din sambo faktiskt har kunnat ringa hem. Men jag litar blint på att det faktiskt finns dagar, då min sambo inte kunde ringa alls.
    Jag är så glad, att han aldrig LOVADE mig något.
    Och ja. Jag har tagit det bra när han sagt “”förlåt att jag inte ringde igår, men jag var sååååå trött, förkyld, febrig, arg- (vad det nu än var)””

    Ibland orkade jag inte heller ta emot samtal från honom. Jo det hände faktiskt åt det hållet också.

    Men ja. Det du har rätt i är att varje förhållande är unikt. Det stämmer. Därför påpekade jag också att det var mina erfarenheter, kombinerat med andra soldatfruar jag pratat med.

    #52333 Svara

    “Varför antar du att jag delar med mig av vår upplevelse av det för att vara elak? jag berättar hur vi har haft det, inte för att någon annan ska känna sig “”sämre”” på något sätt som du får det att låta, det är snarare din egen reflektion över vad du läst att jag berättat. Jag är ledsen om det fick dig att känna dig ledsen över att jag berättar hur vi haft det. Men det är ett sånt förhållande vi har, och det är under såna förutsättningar vi har haft det. Klart han varit trött och väntat på telefonen för att ringa, men han har gjort det i 9 fall av 10, både för min OCH för SIN egen skull. Han har behövt höra min röst alla dagar det gått för att HAN ska orka, inte för att jag tvingat honom ringa varenda dag. Det är viktigt att belysa att man är TVÅ stycken i en utlandsmission om man är i ett förhållande. Det handlar inte bara om dem där nere och deras behov, deras tankar, deras känslor. Hallå, vi är kvar här hemma med minst lika mycket. Så som ban förutsätter att jag ska ge förståelse för och finnas där, ska han göra det för mig.”

    #52335 Svara

    “… och som viktig notis så ringde han inte från sattelittelefonen, han skickade ett meddelande därifrån och skrev att de var fast i öknen och inte skullle komma in den kväll det var beräknat.

    Du skriver:
    “”Det du har rätt i är att varje förhållande är unikt. Det stämmer. Därför påpekade jag också att det var mina erfarenheter, kombinerat med andra soldatfruar jag pratat med.””

    Precis, men att jag delar med mig av hur vi har haft det är elakt? Jag förstår inte hur du resonerar. Jag har haft civilbefalhavaren.blogg.se och pratat med många andra anhöriga som liksom jag har liknande erfarenheter, men lika många har helt andra. Det är svårt att berätta för någon hur det kommer bli eller hur det kommer kännas, det är olika för alla.

    Därför ansåg jag mig ha lika rätt som du att berätta hur vi haft det, och inte för att vara elak.”

    #52337 Svara
    J
    Medlem

    “Hej igen.
    JAG blev inte ledsen. Men du skriver att att han ringde från satelit telfon, och här är flera kvinnor som nu eller precis skickat iväg sina män och längtar till Lucia!

    När de läser “”hon fick minsann satelit-samtal.. så visst finns det möjlighet”” kommer DOM att må ännu sämre.
    Jag är så glad att du inte tillhörde FS23 och skrev så. Jag hade mått piss. Nu kan jag känna “”vad bra att ni kunde lösa det så””

    Sambon berättade i vintras att flickvänner jämförde såååå mycket i vintras att det gick så långt att någon nästan separerade pga det.
    För att tjejen hemma trodde att hennes sambo medvetet sket i att höra av sig.
    Jag är glad för din skull. Jag blev också jätteglad när jag läste din blogg, då JAG mådde som sämst och du skrev om era bråk. Jag visste att jag var långt ifrån ensam.
    Jag blev även glad när du skrev i bloggen att du var kort i sms, för att han faktiskt inte tänkte ringa, men gjorde iaf.
    Jag önskade många ggr att min sambo också gjorde så.

    Men nu vid sluttampen, så har även jag fått dessa samtal. Av en trött sambo “”jag orkade egentligen inte. Men vi hördes inte igår så…””
    dom blev aldrig bra…
    För det hela kändes så påtvingat.
    Och som jag skrev ovan. Jag orkade inte alltid att svara när jag såg hemligt nummer i displayen.
    Då var jag inte ens trött, sur, arg eller ledsen. Men jag orkade inte!
    nu sista tiden har han bara gnällt om att han vill hem, det är varmt. Alla är helt plötsligt dumma, jobbigt att vårda hela tiden.. jaddi jaddi.. jag var trött att höra på gnället. och senast förra veckan så fikade jag med en vän och missade två missade samtal…
    lite medvetet. För fikan var faktiskt prio just då.

    Är det något man har gemensamt så är det att förhållandet det senaste halvåret var basserat på en brusig telelinje med fördröjning.
    Kan säga att samtalen de två senaste veckorna känns lite blasé. För vi båda väntar bara på att han ska komma hem. Och då börjar en viktig resa- att hitta tillbaka till varandra igen!”

    #52339 Svara
    Ea
    Medlem

    Alla förhållanden är ju olika. Min man har varit iväg två veckor idag. Vi har pratat två eller tre gånger i telefon och skypat två gånger med barnen. Personligen föredrar jag att få mejl framför att prata i telefon. Det blir liksom lite krystat och vi båda har nog lite svårt för telefonen. Den korta fördröjningen på telefonlinjen stör lite också tycker jag. Det blir liksom inget flyt i samtalet. Hur går det för er övriga vars män/fruar precis har åkt?

    #52341 Svara
    Cicci
    Medlem

    Saker och ting förändras det är bara att inse, hade min man varit på mission nu och jag hade läst att några skypar hade jag blivit ledsen, det var nämligen totalt förbjudet eftersom det är så enkelt att spåra och lyssna av. Men min man ringde hem i princip varje dag. Han hade också de omkring sig som valde att inte ringa hem trots att de kunde och snacket gick bland vissa om hur skönt det var att bara fokusera på sig själv, jobbet, träningen, kompisarna och alla krav hemifrån. För att inte tala om de som hade förhållanden med andra på missionen, som var fullt upptagna med något nytt att utforska.

    Alla är vi olika, våra förhållanden är olika, vi har olika behov och våra ryggsäckar är olika. Vissa har korta förhållanden medans andra har levt större delen av sina liv tillsammans, det går inte att jämföra eller att förstå hur andra kommer att tolka det man skriver.

    #52343 Svara

    Bra skrivet! Håller med om att värsta tiden var nästan innan, oj vad ont i magen och vad man gruvade sig då, gör inte det, det kommer gå bra! Morgonen när man sa hejdå var dock ingen höjdare, men sen kunde man helt plötsligt börja räkna ner till en bra sak -hemkomsten, istället för avfärden. Det var nästan en liten lättnad.

    Bra att få höra om andras erfarenheter och tyvärr verkar många soldater inte vilja/orka/kunna/ha tiden att ringa hem så ofta. Här måste jag dela med mig om mina erfarenheter, jag måste säga min soldat har varit fantastisk, han har gjort sitt absolut bästa för att få mig att känna mig älskad och hörd fast han var 500 mil ifrån mig. Nu har inte alla samma möjligheter att ringa hem och vi har haft tur då det inte varit jätte ofta de tvingats sova ute på fältet och det inte fanns någon chans för han att höra av sig, så ja jag har haft tur och jag har haft en väldigt förstående man, som ville ringa hem varje kväll han kunde och kolla så att jag mådde bra, det var inte för att jag bad han göra det.

    Sedan på tal om leaven, nej visst ska man inte tro att allt är gröna skogar och som en saga. Det trodde inte jag heller, men jag blev glatt överraskad, han ville behandla mig som en prinsessa från dag ett. Båda leaven var verkligen fantastiska!

    Jag är stolt över oss, att vi klarat detta så himla bra. Självfallet har det funnits många deppiga dagar, många många tårar och mycket frustation, gånger jag sagt att jag inte orkar mer inte orkar med han och den där jävla missionen, dagar jag gråtit mig till sömns av oro. Men min soldat har gjort så gått han kunnat, han har funnits där för mig i den mån han kunnat.

    Vill inte få någon ledsen och vill verkligen inte vara elak, jämför inte förhållanden för mycket. Alla förhållanden är unika som sagt. Men kände att jag också vill få sagt min version, att det faktiskt finns underbara soldater som visar kanske mer förstående hem än vad jag kanske visat till han.

    #52345 Svara
    J
    Medlem

    “Så skönt att du kände att det gick bra! I stora hela tyckte jag också det gick bra!
    Min har bara gjort en mission tidigare och då var han singel. Hans grupp var väldigt blandad vad jag förstod.
    Det känns nästan som min sambo blev som han umgicks med. För “”alla”” hans kollegor betedde sig likadana.
    De soldatfruarna jag pratade med. Vi kände jättestor samhörighet, vi kunde verkligen känna samma typ av “”kaos”” och sen kräkte man av sig och sen var det bra.
    Jag kan ärligt säga att hade det varit tvärtom. Och jag hade åkt iväg och min sambo hade gnällt och gråtit så mkt jag gjorde i början, hade jag också automatiskt ringt mindre hem. Nu med denna hettan och gnället sista tiden fick jag en helt annan förståelse. För att jag orkade inte. 🙂
    Vi är klart alla olika. Och jag blir riktigt glad av att läsa att vissa soldatfruar kan säga “”min man har varit helt fantastisk””.
    =)
    Kanske är det ni soldatfruar, som varit fantastiska så att det smittade av sig?
    =) Kram!”

Visar 11 inlägg - 1 till 11 (av 11 totalt)
Svar till: Mina tips/erfarenheter till framtida soldatfruar.
Information om dig: