Hem Forum Invidzonens forum Marie

  • Detta ämne är tomt.
Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #58895 Svara
    Anonym
    Gäst

    Hej! Jag var bara tvungen att göra ett litet inlägg! Jag har varit i en liknande situation när min man var i slutet på sin mission nu innan jul. En dag när han ringde hem så sa han att han hade tänkt att åka på en kompis/arbetskamrat träff dagen efter att han kommit hem. Jag kan inte beskriva den besvikelse som fullkomligt uppfyllde mig..jag slängde på luren, jag hade inga ord. Han ringde upp senare och frågade varför jag blev upprörd?!! Då kom all frustration, all ilska all trötthet , all oro, allt på en gång och jag vräkte ur mig allt som jag kände och hade känt under hela missionen. Det tog en stund…men jag tror att han fick sig en tankeställare. Sedan efter att han kommit hem har han sagt det flera gånger att han inte kunde föreställa sig att det kunde vara så tufft för mig och att jag skulle bli så sliten av det. Han sa lite chockat till mig en dag, -vet du till och med min faster har legat sömnlös ibland! Jag tror inte att de som är i väg i Afghanistan förstår hur det är att vara den som är hemma med allt vad det innebär, i vårt fall barn och djur osv. Jag tror vi få var jäkligt tydliga med det från början det är lätt att man håller skenet uppe för både hans skull men också för sin egen för att orka. Och det som vi inte får känna är att vi är svaga när vi säger i från! Det är inte bara sällskap man vill ha när de kommer hem utan också stöd och gemensamma samtal. (slippa en telefonlur för en gångs skull!)

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
Svar till: Marie
Information om dig: