Mali

[Orolig]

Och där brast mitt hjärta kändes det som. Läste precis på en svensk nyhetssajt att tre franska soldater omkommit i Mali efter en explosion. Jag som anhörig som har min anhöriga i Mali går sönder av oro. Tårarna bara rinner och ångesten kommer ä, även katastroftankarna gör sig påminda. Hur klarar man dessa känslor? Någon som har råd att ge? Har försökt förklara för min psykolog hur jag bland annat mår över att ha en anhörig på utlandstjänst men känner mig inte hjälpt eller förstådd

Ämne

[G]

Jag känner igen mig från tiden då min man var iväg och det var incidenter i närområdet där han var. Och inte hade jag min kloka man att bolla med när tankarna dök upp…
Mina tips är
– prata med någon som är sansad (jag hade kollegor som blåste under min oro mer än lugnade den)
– ta kontakt med en mentor för att bolla dina tankar (hen har egen och andras erfarenhet från liknande)
– gå in och lyssna på podden om oroshantering som finns på Invidzonen (den har hjälpt mig mycket)

Ta hand om dig! Du är INTE ensam!
Kram från en annan orolig

[En anhörig]

Känner så igen mig även om det var ett tag sedan min man var iväg nu. Den där känslan av en löpsedel som liksom slog luften ur en. Jag visste att det inte var min man men ändå kändes det likadant varje gång jag såg löpsedlarna. Min man var i ett område under en tid då det var många löpsedlar o många händelser.
Hur jag klarade det? Jag vet faktiskt inte men jag gjorde det. Jag lät tårarna rinna, jag pratade med andra som förstod vad jag pratade om. Jag glorde saker som jag tyckte var roliga o började träna för att skingra tankarna.
I löpspåret fick tankarna mala när jag kom hem hade jag bearbetat det jag behövde.
Även om det inte känns så nu så går det över, på något sätt klarar man det. Du är aldrig ensam, glöm inte det.
Kramar till dig från en som vet precis hur det kan vara

[och ta all hjälp du kan få att bearbeta din oro]

Jag vet att det är en klen tröst, då logik inte så ofta hjälper mot den här typen av oro: men tänk på hur stort Mali är. När det är oroligt i Ukraina påverkar det ju t ex inte oss i Sverige så mycket, likadant kan det vara där, att det är otroligt långt bort som saker sker. Även när saker sker i samma stad kan det vara stor skillnad. Ex är skottlossning i Stockholmsförorter inte något som får en att känna sig osäker utanför Rosenbad.

Fransmännen är dessutom där på ett helt annat uppdrag än Sverige. De jagar terrorister, och utsätter sig för mycket större faror (men är också bättre utbildade och utrustade för att hantera det).

Jag vet att det inte känns som det, och ta all hjälp du kan få att bearbeta din oro, men det hade varit större risk att din man skulle skadas i en bilolycka i Sverige än att han skadas i Mali.

[Författare]

Svar