Lyckligaste dagen någonsin

[L]

“Jag är en flickvän som över ett halvår nu har läst alla anhörigbloggar jag kommit åt, vart inne här minst en gång om dagen men aldrig kommenterat något. Dels för att det blir mer uppenbart för mig själv hur många känslor som trängs i mitt huvud men också hur skör jag varit. Det här skriver jag för att jag för första gången ärligt kan säga att missionen har hjälpt mig att växa. Värdefullast av allt, den har gjort oss starkare. Vet hur många gånger jag läst om andra som känt så och jag lite argt har tänkt “”det kan inte vara sant”” och här står jag i slutet och känner samma sak. Vi är starkare nu. Vi kan kommunicera och förstå varandra no matter what. Största anledningen till att jag skriver detta är för att jag vet hur innerligt glad jag blir när jag möts av “”snart är de hemma hos oss inlägg””. Det här är ett sådant inlägg, snart är de hemma! Vi klarade det. Kramar”

[fru gus]

Åh vad glad jag blir för din skull!
Kramar

[Mia]

Visst är det härligt! Snart får vi rå om dom för en långt tid famöver, och visst blir man starkare, man lär sig att uppskatta varandra och dom små sakerna =) Massa kramar till er!

[Författare]

Inlägg