“Jag tror vi är rätt många som känner igen oss. Själv känner jag absolut igen känslan, och min kille är inte ens utomlands utan bara på fel ställe i Sverige för utbildning. Min kille har valt bort att prioritera mig i sommar när han är ledig, vilket också känns rätt fel. Men man förstår ju ändå, han vill också göra nått kul, men kan han inte göra det med mig? Tycker ditt meddelande var väldigt bra formulerat, och egoist tror jag verkligen inte att du är eftersom du ändå stått ut med att låna ut honom till FM under en längre tid. Och troligen kommer kämpa vidare längre än så. När det gäller råd så… tja, vad kan man göra mer? Jag försöker fokusera mer på mig, vad jag gör, vill göra och se det som att jag har extra tid att göra saker med tills han kommer hem igen. Men väntan finns ändå under ytan hos mig och ibland blir det för mycket. Igår va en svår dag för mig men då bestämde jag mig för att strunta i att vänta så jag stängde av mobilen och datorn så att jag slapp undra om han skulle höra av sig och sen tände jag ljus och läste en bok ist och bara slappnade av. Efter nån timme kände jag att jag hade återtagit kontrollen och kunde sätta på mobilen igen. Och jo, jag stänger också ned känslor i perioder. Men så blev det även i ett “”normalt”” förhållande på distans, utan FM inblandad. Hoppas att det går bra för er, det är en jobbig situation, men förhoppningsvis övergående och kanske även stärkande för förhållandet i slutänden.”
.
