Hem Forum Invidzonens forum Känns så tomt!

Visar 13 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #54323
      ella
      Medlem

      Åh då va första dygnet avklarat på detta halvåret. Jag känner mig så fruktansvärt negativ, men hur ska jag klara detta?
      Jag kan inte sluta gråta, det känns bara så fruktansvärt tomt och ensamt. Jag vill bara prata med min pojkvän och höra hans röst.
      Jag vill bara ha honom här! Och jag kan knappt släppa telefonen ifall han ringer, ååh önskar bara att allt var som vanligt!

    • #54325
      Kajsa
      Medlem

      Min pojkvän for för en vecka sedan och nu börjar det bli jobbigt. Förstår inte hur jag ska orka med ett halvår. Och värst är verkligen att tvingas vänta på att han ringer. Jag har hela tiden mobilen nära ifall han skulle ringa. Att inte kunna få tag i honom när man vill är verkligen det värsta. Alla små saker som man vill berätta. På nått sätt kommer vi klara det men just nu känns det verkligen tungt.

    • #54327
      ella
      Medlem

      Kajsa Jag förstår dig verkligen! Samma här. Jag går nästan med mobilen krampaktigt i handen och bara väntar. Hur lång tid tog det för din kille innan han hade möjlighet att höra av sig första gången? Ja, vi ska klara detta halvåret, även om det blir tufft! Jag hoppas tiden rusar f förbi och vi snart sitter och skriver hur snabbt detta halvåret gick och hur mycket starkare vi blivit som personer och par! Men saknaden och den ständiga oron gör ont, det gör den! Stor Kram!

    • #54329

      Hej Kajsa o Ella!!

      Ni kommer fixa det här!!
      Det är många som känner som ni o ni är ibte ensamma i det här!!

      Vill ni får ni gärna kontakta nån av mentorerna, vi är alla erfarna anhöriga och finns som ett bollplank o en axel att luta sig mot!!
      Våra presentationer o mailadresser hittar ni under fliken Om oss/Våra mentorer här ovan!!

      Stora styrkekramar till er båda och till andra därute som just på börjat sin hemmamission!
      Tillsammans fixar vi det här!
      Malin
      Mentor Invidzonen

    • #54331
      Fia
      Medlem

      Det kommer att gå fort!
      Vet att det låter som en klyscha, men
      jag tycker det (nästan) känns som igår när jag själv var i er sits.
      Men, om lite drygt en vecka kommer han hem igen. Och jag har knappt fattat att det faktiskt gått ett halvår….

      Ni fixar det här, alla dagar är inte tuffa, det kommer en vardag som lunkar på rätt så bra faktiskt!

      Man är mycket starkare än man tror:)
      Kämpa på så är det snart er tur!

      Många styrkekramar till er!

    • #54333
      Kajsa
      Medlem

      “Fia: Han ringde mig faktiskt dagen efter och sen dess har vi haft näst intill daglig kontakt. Känns som ren lyx att han kan göra det men ändå är jag inte “”nöjd””. Det är så påfrestande att inte kunna nå honom när man vill. Bara kunna slänga iväg ett sms eller liknande.
      Jag skickar min mailadress till individzonen så får du gärna kontakta mig där. 🙂

      Malin och Fia, tack för ert stöd. Förhoppningsvis är det bara nu i början som det känns såhär tufft. Ju länge tiden går så blir det förhoppningsvis lättare. Och grattis Fia till att ha klarat av ett halvår! Bra jobbat. 🙂
      Kram”

    • #54335
      Kajsa
      Medlem

      Den övre delen av kommentaren var såklart menad till Ella, inte Fia, sorry!
      Så Ella, kontakta mig gärna 🙂

    • #54337
      Mia
      Medlem

      Ella….Du kommer att gråta,vara arg,glad,skratt,tycka att han dra dit pepparen växer,älska han,vara tyst,prata,vara tom,full av förundran att du klar dig,och du överlever….även om han är bort i affe….styrka till dig..jag har överlevt med detta i 12år..så du fixar även om det kommer att bli tufft ibland men livet är ingen dans på rosor,det finns törne även om våra älskade finns hemma men det är alltid värre med de i affe..kram på dig…PS…..Låna hans kudde på kvällen(det gjorde jag varje kväll

    • #54339
      Mia
      Medlem

      Ella….Du kommer att gråta,vara arg,glad,skratt,tycka att han dra dit pepparen växer,älska han,vara tyst,prata,vara tom,full av förundran att du klar dig,och du överlever….även om han är bort i affe….styrka till dig..jag har överlevt med detta i 12år..så du fixar även om det kommer att bli tufft ibland men livet är ingen dans på rosor,det finns törne även om våra älskade finns hemma men det är alltid värre med de i affe..kram på dig…PS…..Låna hans kudde på kvällen(det gjorde jag varje kväll

    • #54341
      ella
      Medlem

      Kajsa

      Ja precis! Känner precis likadant! Jag kontaktar dig gärna :). Skönt att ha någon att bolla lite tankar med och skönt att veta att man inte är själv i att känna på detta sätt!

      Mia, Fia och Mailn

      Tack för peppningen, och skönt att höra att man inte är ensam i att känna på detta sätt. Jag ska ta till mig era ord! Och grattis till Fia som har klarat ett halvår, starkt jobbat! Mia, jag ska ta till mig ditt tips och krama hans kudde på kvällen, är ju så svårt att vänja sig vid att den ena halvan är tom nu. Men det kommer gå!

      Kramar till er!!

    • #54347
      Tant S
      Medlem

      Ella…Kajsa….Ja ALLA….

      Detta är en tuff resa, men jag tror att ni kommer gå styrkta ur detta!!!
      Det är svårt att hitta en vardag till att börja med, men när vardagen landar så tror jag att även er tid kommer ticka lite fortare än den gör i början!!
      Var rädda om er och var inte rädda för att söka stöd o stöttning!!! Ni kommer fixa detta!!
      Stora kramar fyllda av styrka till er…..

    • #54349
      Mli
      Medlem

      “Tårarna slutar inte rinna när jag läser din text, för jag kommer så väl ihåg när jag själv befann mig där du är nu.
      Hur ledsen och rädd jag var och känslan av maktlöshet hade ett järngrepp om hela mig.

      Min kille kom hem för knappt tre veckor sen och jag kommer ihåg hur provocerande jag tyckte att det var när folk skrev att “”det kommer gå fort”” precis när han åkt.
      Nu förstår jag vad de menade.
      Det här halvåret har varit hemskt, och jag har känt mig precis lika negativ och ledsen som jag tror att du gör.
      Mitt tips är att känna det du känner. Det har funkat för mig. Jag har inte censurerat eller försökt upprätthålla nån fasad att jag mår si eller så, utan verkligen varit ledsen, livrädd, arg och förtvivlad.
      Det är ok att vara negativ, det vore ju konstigt om du tyckte att allt var fantastiskt. Första ledigheten jag hade efter att han åkt gick jag runt som ett spöke, jag var som ett skal.. Orkade ingenting. Och det är ok. Behöver man det så behöver man det. Men försök komma ihåg att ta vara på det som är positivt så att du kan väga upp lite.
      Ensamhet är också en känsla som präglat mig det här halvåret, inte fysiskt, men känslomässigt.
      Även om jag hade folk runt omkring sig så kände jag mig ensam inuti. För ingen förstod ju precis hur jag tänkte och kände.
      Sen hittade jag hit och det har verkligen hjälpt mig.
      Du är ensam om att känna exakt som du gör men du är inte själv i det här. Och även om dina känslor är dina så tror jag att många kan relatera till de känslor du beskriver, jag kan det iallafall.
      Jag känner så väl igen mig och anledningen till att jag skriver är för att jag vill att du ska veta att det tar slut. Den här tiden kommer ta slut och allt är över. Han kommer hem och ni har klarat det.
      Massa kramar till dig!!!

    • #54343
      Anonym
      Gäst

      “Ella
      Jag känner igen din frustration över att inte kunna dela guldkornen i vardagen med maken “”här och nu””. Min räddning, eller i alla fall ett alternativ, blev att skicka honom ett mail när behovet att dela kom. Då hade jag i alla fall delat med mig till honom. Det är inte samma sak på långt när, men man får hitta på alternativvägar : )
      Att ständigt passa telefonen hittade jag inget alternativ till. “”Missat samtal – Dolt nummer”” resulterade så ofta i tårar. Fast jag kunde ju lyssna på mobilsvaret, mååånga gånger

    • #54345
      Anonym
      Gäst

      “Ella
      Jag känner igen din frustration över att inte kunna dela guldkornen i vardagen med maken “”här och nu””. Min räddning, eller i alla fall ett alternativ, blev att skicka honom ett mail när behovet att dela kom. Då hade jag i alla fall delat med mig till honom. Det är inte samma sak på långt när, men man får hitta på alternativvägar : )
      Att ständigt passa telefonen hittade jag inget alternativ till. “”Missat samtal – Dolt nummer”” resulterade så ofta i tårar. Fast jag kunde ju lyssna på mobilsvaret, mååånga gånger

Visar 13 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.