- Detta ämne har 3 svar, 1 deltagare, och uppdaterades senast för 1 år, 3 månader sedan av .
Visar 3 svarstrådar
Visar 3 svarstrådar
Första gången jag skriver här.
Min sambo ska åka iväg på sin första utlandsmission. Han ringde mig i fredags och sa att den blir framflyttad till slutet av juli, kan bli tidigare, men blir antagligen i slutet av juli. Jag blev såklart jätteglad, betyder ju att jag får mer tid att umgås med han innan han åker. Vilket vi behöver pga att han har vart i Stockholm så mycket det senaste.
Idag kom han hem, jag blev superglad. Sen kommer bomben, han åker tillbaka till Stockholm på onsdag. Sen åker han. Det kändes som en käftsmäll.
Stöttar såklart så bra jag kan, men mina känslor syns så väl utanför. Och när jag blir ledsen, så blir han det med. Han är borta så länge, och vet inte när och om han får komma hem på liv pga corona.. Och när och hur vi ska prata med varandra.
Vet inte vad jag ville få ut av det här. Ville mest skriva av mig.. Och förhoppningsvis få positiva kommentarer som får mig på bättre humör och som får mig att tänka på annat.
Hur kommer det sig att det ändrades så hastigt?
Vet inte riktigt, han jobbar ju inom försvarsmakten. Antar att det är så där. :/
Min sambos blev framflyttad två veckor, detta pågrund av Corona viruset och all karantän dom skall sitta i innan dom får komma in i det landet som ska till. Kanske är något liknade i detta fallet 🙂
Invidzonen
Hantverkargatan 52, 112 31 Stockholm
Tel växel/kansli: 08-400 20 388
Anhörigtelefon: 0761-66 33 17
E-post: kontakt@invidzonen.se
Invidzonen är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell förening som startade 2007 vars målgrupp är anhöriga till utlandstjänstgörande personal.
Copyright © Invidzonen | Webb av Bravo Webbyrå