Jag känner ingenting

[cc]

Jag tror kanske inte att någon har något svar men jag måste få detta ur mig. Jag vet inte vad det är för fel på mig, han har varit borta i 1,5 månad och jag känner ingenting, ingen oro, ingen saknad, ingenting. Jag förstår inte alls. Vad är det som är fel?

[Nelly]

Du kanske är duktig på att leva i nuet, att inte oroa sig i onödan, och att tänka att han kommer snart igen. Du är säkert självständig av naturen och kanske har du mycket att göra, mycket på gång?
En sån som alla vi andra vill vara! Jag hoppas du mår bra. Kram från Nelly!

[Hst]

Min har varit borta lika länge och jag har enda sen han åkte haft ganska långa perioder eller hur ska jag säga då jag precis som du inte känner något alls.
Kommer på mig själv och kan nästan få dåligt samvete då det kan kännas som om jag räknat bort honom på nått vis…

vet inte hur jag ska förklara. Jag mådde väldigt dåligt då jag gick och laddade inför att han skulle åka och nu är allt bara borta… konstigt, men har nån teori om att jag stänger av det jobbiga att det blev för mycket för mig att hålla inom sig att hjärnan kopplar bort för att man skall orka allt det andra….

[Hst]

Min har varit borta lika länge och jag har enda sen han åkte haft ganska långa perioder eller hur ska jag säga då jag precis som du inte känner något alls.
Kommer på mig själv och kan nästan få dåligt samvete då det kan kännas som om jag räknat bort honom på nått vis…

vet inte hur jag ska förklara. Jag mådde väldigt dåligt då jag gick och laddade inför att han skulle åka och nu är allt bara borta… konstigt, men har nån teori om att jag stänger av det jobbiga att det blev för mycket för mig att hålla inom sig att hjärnan kopplar bort för att man skall orka allt det andra….

[Christine/ Mentor Invidzonen]

Hej CC!
Det du känner är en fullständigt normal reaktion. Lika väl som det går både upp och ner känslomässigt så känner men mer eller mindre vissa perioder. Det är så som hst skriver, att man också till vis del undermedvetet kopplar bort för att orka med.
Inga frågor är dumma, vi är alla olika på hur vi reagerar men jag kan lova att vi här inne nog har haft de flesta känslorna, både bra och dåliga.
Stor styrke kram till Er bägge!
Ni kommer fixa det här och komma ur det starkare.

[Nic´s hustru]

Det är absolut inget fel på Dig. Felet ligger istället i att hemmavarande får alldeles för stort utrymme i forum typ Invidzonen. De flesta av oss tar den internationella tjänsten som vilken tjänstgöring som helst – kunde vara i Stockholm, Pristina, London.. Det är därför vi inte bidra särskilt mycket i dessa sk forum.

[miss]

Jag kan känna saknaden men det andra, oro och all ångest som så många upplever har jag inte.

Jag tror vissa på något sätt hanterar det bättre. Om det är för att vi är starka, naiva eller vad vet jag inte men jag tror definitivt inte att det har att göra med att man kanske inte har känslor för den andra. Att man inte skulle vara kär liksom.

[miss]

Jag kan känna saknaden men det andra, oro och all ångest som så många upplever har jag inte.

Jag tror vissa på något sätt hanterar det bättre. Om det är för att vi är starka, naiva eller vad vet jag inte men jag tror definitivt inte att det har att göra med att man kanske inte har känslor för den andra. Att man inte skulle vara kär liksom.

[N]

CC jag tror att jag har känt allt som man kan känna och har även inte känt någonting periodvis under våra missioner. Jag tror att det finns lika många reaktioner som det finns människor i denna sits. Jag har en förmåga att stänga av när känslorna blir för starka och min sambo brukar säga att det är en dålig egenskap men under missionerna är jag tacksam för att kunna stänga av för att kunna fortsätta fungera helt enkelt.

Jag tycker tvärtemot Nic´s hustru att alla anhöriga som vill och har ett behov ska få precis hur mycket utrymme som de behöver i detta forum för att få stöttning och kunna uttrycka vad de känner. De som inte känner att de behöver detta behöver ju inte heller gå in på detta forum.

[irre]

Känner precis som du ingen oro och det är inget fel på oss det lovar jag. Tror bara att vi är trygga självständiga människor. Jag tänker som så att döden eller olyckan kan komma när som helst, när man åker in till stan eller skjutsar barnen till skolan. Har man upplevt en del i sitt liv så vet man att det är så…

[en kvinna med erfarenhet]

Nic´s hustru du är en man och soldat. Du gjorde bort dig i din kommentar *de flesta av oss*

Du borde skämmas som i dina kommentarer försöker så fram strul i förhållanden när vi kämpar här hemma hur sjuk är inte du??

[Författare]

Inlägg