Hem Forum Invidzonens forum Jag är nog inte riktigt klok :)

Visar 8 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #49249
      Mejja
      Medlem

      …TACK för din historia! Fick du något svar?

    • #49251
      Fw
      Medlem

      “Hej! Åh, vad upplyftande detta var och igenkännande! Jag håller med dig det där om att anhöriga som vill hjälpa till minskar väldigt mycket. Jo, ring om det är något. Men när det kommer till kritan så känns det igen. Jag hade lyckligtvis tagit ledigt hela sommaren med barnen och det var fullt upp, fick ju inbjudningar och folk menade bara väl att bjuda in mig, men till slut var jag tvungen att tacka nej, jag blev helt slutkörd av att åka runt till folk, eftersom när jag kom hem var ju jobbet på huset/gården fortfarande kvar. Frågade om hjälp med att fixa i trädgård/hage, men då ekade det tomt. “”Ring om det är något””. Jo, men visst. Jag är ändå glad att få gjort det här. Jag har gjort saker som jag aldrig gjort förut och det har utvecklat mig och familjen. Nu är inget omöjligt. ????”

    • #49253
      Henrik
      Medlem

      Jag håller med. Som man hemma är det ovanligt att ha en fru som åker iväg. Men det har gått! Tacksam att vi gjort detta.

    • #49255
      JL
      Medlem

      Det är få män här men tydligen är vi några stycken. Finns det fler?

    • #49257
      Carina
      Medlem

      “Skoj att här är killar också som gör “”en mission hemma”” 🙂

    • #49259
      Hasse
      Medlem

      En till här.

    • #49261
      Karin
      Medlem

      “Vad himla fint det låter som du beskriver, er kontakt inför och under missionen.

      Vad roligt och stärkande det är att läsa att du och flera mitt i allt det innebär med att ha en anhörig på mission.

      Ha ha, det kom ur mig också nu för några veckor sen när jag och min sambo hördes på tel (han var i Mali då) att “”om du vill åka igen…””. Jag hann inte riktigt med mig själv, fast jag tycker fortfarande det jag sa – att det skulle funka och att det t o m har varit en härlig och värdefull höst för mig här hemma. En så fantastisk känsla. Heja oss alla, oavsett hur vi känner…

      Varma kramar!”

    • #49263
      Josefine
      Medlem

      Jo, jag fick svar. Först såg han ut som en förvånad fågelholk 🙂
      Han vill gärna åka ut igen, men inte just nu. Dels pga nuvarande befattning men framför allt pga belastningen på mig. <3

    • #49247
      Anonym
      Gäst

      “Hej på er

      Vill bara dela med mig av en tanke som blev till ord under en av våra promenader. Min man o jag har två missioner bakom oss FS18 och FS24 (Afghanistan).

      “”- Så, vilken mission är du sugen på att åka ut på nu?””
      (Hjäääälp, var kom denna tanke ifrån? Och varför är jag så korkad att jag säger den högt?!!)

      Under den första var jag höggravid med vårt första barn när han åkte – så här i efterhand, hur knasigt var inte det?! För mig kändes det helt naturligt och OK. Jag kan inte påstå att jag skrattade brallorna av mig varje dag- men det var trots allt ganska ok.
      Andra vändan 2012/2013 var tuffare, nu med två småbarn. Vi hade glömt bort förberedelsetiden inför avfärd så det blev en överraskning som var mycket tuff. Yngste hade stora problem med magen, sömnlösheten var #*¤&/~’# så jag blev tillslut en Katla-morsa (draken i Mio min Mio) och fick då raskt hjälp av sjukvård- inte min vackraste sida, men GUD så skönt!!

      Att någon säger “”Bara ring om det är något””. – Jo, jag tackar. När jag behöver hjälp så orkar jag inte ringa. Ring mig istället!!! Så trots att vi laddat med släkt/vänner – bjud in er, erbjud hjälp mm – så var de mycket lätträknade när det väl kom till kritan. Så jag var verkligen ensam med glädje och utmaningar.

      Vi hade båda gångerna lyxen att kunna hålla kontakt via mail/sms tämligen regelbundet. Vi har lyxen att kunna prata om allt – vi behöver inte vara överens men respekterar varandras åsikt (även om det givetvis betyder att det eg är jag som har rätt….He, he, he!).

      Jo, det tog energi- både fysiskt och psykiskt (har en kronisk sjukdom), och det tog tid att återhämta sig både till kropp och själ.

      MEN, hur knasigt det än låter så ångrar jag det inte. Vi var överens båda gångerna att det var ok att han åkte, det var ok att jag fick känna mig skrutt och skit, det var ok att berätta om allt roligt jag o barnen gjort (födelsedagar mm). Han berättade om sin vardag (det han kunde), jag kunde garva åt all sand/lera – det var ju typ gratis peeling

Visar 8 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.