Hem Forum Invidzonens forum Inför missionen

Visar 7 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #54631

      Det börjar närma sig för FS23 och jag känner att jag har bråttom. Allt måste ju vara klart tills dess, det har tills nu känts som att vi har all tid i världen att förbereda oss.

      Jag har en sambo som tycker att man tar problemen när de kommer. Jag vill gärna ha löst problemet innan det ens uppstått. Där är vi väldigt olika. Jag har därför varit inne på det här med PREP-kurs, han har sagt att visst kan vi gå om jag vill, men han tror inte att det ger oss något. Vi har också lite olika åsikter kring hur mycket anhöriga ska få veta av sådant som de kan få veta ur säkerhetssynpunkt. Han verkar vilja bespara mig en del oro osv. medan jag vill veta så mycket som möjligt för att slippa oroa mig.

      Hur har ni förberett er inför missionen? Har ni pratat igenom precis allt och gjort en stor grej av det (vilket missionen är för mig), eller har ni bara levt på som vanligt och försökt hålla det på den nivån under hela missionen? Eller har ni någon annan bra taktik?

    • #54633
      Tant S
      Medlem

      Hej bakomsoldaten!!

      Det är såååå olika sätt vi möter en mission!!!
      Vi är olika människor vi har olika behov osv…
      Men jag tror att en PREP vore bra i ert läge ( Den gör ju ingen skada!!!) 🙂
      Hoppas ni löser så mycke som möjligt innan, för annars är det risk att din hemmamission blir extra jobbig… En stor lycka till kram, med massa styrka kommer här!!! Hoppas ni kommer fram till en medelväg där bägge känner att detta blir bra!!

    • #54635

      “Jag har tur, min man har insett och accepterat att jag tänker och funderar mycket. Om allt och ingenting. Och när det gäller hans jobb har jag tusen frågor!! Han har jobbat med det här längre än vad vi har varit tillsammans vilket gör att han lätt glömmer bort att sånt han tar för givet har jag ingen aning om hur det ser ut, hur det fungerar, hur man gör etc etc. Även de enklaste sakerna är jag nyfiken på. Detta gör att för att jag ska få veta måste jag fråga. Ibland är det irriterande eller något som gör mig ledsen för jag får för mig att han inte vill berätta. Men så är det sällan (skulle nästan kunna skriva aldrig). Han glömmer bara bort att jag inte vet, eller att det som är vardag för honom är något helt nytt för mig. Om jag frågar, så berättar han det han kan berätta. Han har dessutom blivit mycket bättre på att berätta innan jag hinner fråga och skickar bilder så att jag kan se hans vardag och vad han ser om dagarna.

      Såhär har vi det. Kanske fick du någon hjälp kanske inte. Men mitt tips till er är: gå på PREP-kursen, den kan öppna ögonen och ge er rätt verktyg för att kommunikationen ska bli bättre. Både på hemmaplan och när ni är ifrån varandra. Jag tycker du ska “”tjata”” på och fråga, det behöver inte betyda att ni gör en stor grej av det. Utan att ni delar på era upplevelser så som ett par gör genom livet. Fråga allt du kan komma på nu, det kommer massa frågor när han åkt ändå.

      Lycka till och ta hand om er!”

    • #54637

      “Jag har tur, min man har insett och accepterat att jag tänker och funderar mycket. Om allt och ingenting. Och när det gäller hans jobb har jag tusen frågor!! Han har jobbat med det här längre än vad vi har varit tillsammans vilket gör att han lätt glömmer bort att sånt han tar för givet har jag ingen aning om hur det ser ut, hur det fungerar, hur man gör etc etc. Även de enklaste sakerna är jag nyfiken på. Detta gör att för att jag ska få veta måste jag fråga. Ibland är det irriterande eller något som gör mig ledsen för jag får för mig att han inte vill berätta. Men så är det sällan (skulle nästan kunna skriva aldrig). Han glömmer bara bort att jag inte vet, eller att det som är vardag för honom är något helt nytt för mig. Om jag frågar, så berättar han det han kan berätta. Han har dessutom blivit mycket bättre på att berätta innan jag hinner fråga och skickar bilder så att jag kan se hans vardag och vad han ser om dagarna.

      Såhär har vi det. Kanske fick du någon hjälp kanske inte. Men mitt tips till er är: gå på PREP-kursen, den kan öppna ögonen och ge er rätt verktyg för att kommunikationen ska bli bättre. Både på hemmaplan och när ni är ifrån varandra. Jag tycker du ska “”tjata”” på och fråga, det behöver inte betyda att ni gör en stor grej av det. Utan att ni delar på era upplevelser så som ett par gör genom livet. Fråga allt du kan komma på nu, det kommer massa frågor när han åkt ändå.

      Lycka till och ta hand om er!”

    • #54639

      “Hm, det är ju så olika vart man befinner sig i livet:)

      Men följande var viktigt för oss:
      – Skriva vita & röda arkivet för oss båda
      – Gått igenom våra försäkringar, livförsäkringar osv.
      – Förbereda barnen i tid
      – Inventera vårt primära/sekundära nätverk. Både för mig här hemma samt för maken samt gemensamt.
      – Om det hände mig här hemma ngt, hur löser vi det bäst för barnen tills maken når Sverige?
      – Info till dagis!!!
      – Praktiska saker för mig som att sota ur pannan, vart stänger jag av vattnet vid ev. läcka osv.
      – Vi gick på PREP Det löste mkt oro, farhågor som vi kunde prata om på ett bra sätt.

      Sedan går det inte planera för alla eventualiteter. Här har pannan strejkat, bilen strulat… Men det ordnade sig det med. Tog bara ett djupt andetag 🙂 *Ler*

      Säkerheten… Maken sa: Det du inte vet har du inte ont av. På ett sätt har han faktiskt rätt. Men vi har pratat jättemycket scenarior som kan hända, hur det ser ut på campen osv. Det gjorde att jag kände mig tryggare.
      Glöm inte att OM ngt händer din anhörig så är det du som får reda på det först. Så till vida du är närmast anhörig 😛 *Glimten i ögat*

      Avresedagen gjorde vi som vanligt. Körde barnen till dagis där maken kramade barnen extra länge… Det var faktiskt jag som reagerade starkast då. Barnen var lika glada som vanligt 🙂
      Sedan skjutsade jag maken till hans jobb för att sedan susa till mitt eget. Jo, tårarna rann i bilen…

      Vid första leaven så jobbade jag första dagen och barnen var på dagis då han var genomtrött stackarn.

      Under missionens tid så har det faktiskt gått riktigt bra. Jag och barnen har levt vanligt “”vardagsliv””, unnat oss lite mys, jag har dragit ner på städambitionerna, gått ner i tid på jobbet till 95%.

      Du ska se att det löser sig bara ni gör det som känns rätt för Er!
      Och Du – du är inte ensam! Även om det känns så när hjärtat värker så man tror det ska brista 🙂

      Varma kramar till Er!”

    • #54641
      S
      Medlem

      “Vi pratade en hel del innan missionen, jag hade massor av frågor som jag ville få svar på.
      Trots allt prat kände jag också lite att vi hade bråttom att hinna med allt, men sen kom jag på att jag inte riktigt visste vad som var allt…

      Vi var iväg på Prepen, mest för att jag ville, men vi hade båda nytta av den. Framförallt fick vi möjlighet att bara ta hand om varandra under en helg och det var värt mycket:)

      Jag tycker att missionen har gått mkt bättre än jag trodde, innan oroade jag mig för att jag skulle oroa mig. Men, det går faktiskt riktigt bra!
      Jag skriver mail och brev till kärleken, då kan jag delge min vardag och så känns det lite som att jag får “”prata”” med honom om dagens händelser.

      Inser med facit i hand att det är svårt att förbereda sig inför missionen, det blir inte som man tror ändå, i vårt fall blev det bättre än jag trodde…:)

      Lycka till med att hitta det som känns bra för dig, han får se till att anpassa sig efter dina behov i den frågan tycker jag:)

      Kram”

    • #54643
      taw
      Medlem

      Jag funderar och tänker på allt hela tiden och min sambo har lärt sig att det är så det fungerar. Han verkar även ha insett att jag känner mig lugnare och tryggare (mindre orolig) ju mer jag vet. Därför har vi pratat och pratat och jag har ställt alla frågor jag har kunnat före missionen och även slängt ur mig många nya frågor som uppstått via brev och mail. Självklart kan de inte svara på precis allt men bara att han berättade hur det skulle gå till när han åkte och de första dagarna på plats gjorde att vi kunde slappna av och njuta av tiden vi fick tillsammans innan han åkte.

      Vi gick också PREP-kursen i höstas och det kan jag definitivt rekommendera!Skickar många styrkekramar och hoppas att alla förberedelser löser sig så att ni båda blir nöjda!

    • #54645

      “Åh, det är tröstande bara att läsa att det gått så bra för er 🙂 Jag tänker som någon av er skrev, det känns som jag har bråttom att hinna med allt men jag vet inte riktigt vad allt är.

      Lite av vårt problem är väl att det är min sambos första mission så han vet inte riktigt hur allt går till han heller. Han vet inte hur de kommer göra när de åker iväg eller hur det fungerar, så sådant kan han inte svara på än. Men jag får väl tjata på och fråga allt jag kan komma på. Just nu inför är det inte mycket mer vi kan göra, mer än lösa just det här – hur mycket kommer jag få veta under missionen?

      Jag får inget direkt svar av honom, hur mycket han kan berätta. Det känns lite som att han hoppas att jag accepterar den mängd han säger och inte säger något mer om det. Tar jag upp det försöker han byta ämne. Kanske vet han inte själv än hur mycket han kommer kunna berätta.

      Jag hoppas att det blir för oss som för er – lättare än vi tror 🙂 Eller lättare än jag tror, han tycker det är lite av en piece of cake att dra iväg till “”väpnad konflikt””. Jag fick lära mig att det inte heter krig… 😛

      Tack snälla för svaren!”

Visar 7 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.