Hem Forum Invidzonens forum Idag är ingen bra dag…

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 15 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #53019 Svara
    Anonym
    Medlem

    “Nu är sambon inne på sin 10:e vecka med förberedelser inför FS24 i November och jag är sååå trött på veckopendlandet. I början var det pest och plåga att vara helt ensam under veckorna. Nu har jag kanske börjat vänja mig att han är borta måndag till fredag men jag mår INTE bra! Har ingen aning om hur jag ska klara av att vara utan honom 10 veckor i streck utan att få hem honom över helgerna. Vet att det låter helt patetiskt men jag behöver verkligen honom för att må bra. Sen han började vara borta under veckorna har jag sovit dåligt, ätit dåligt och helt tappat ork och lust att göra något. Mitt liv består av jobb och väntan på sms och telefonsamtal samt väntan på att det ska bli FREDAG! För att inte sambon ska tycka att jag är “”jobbig”” kämpar jag fram ett “”HEEEEJ Älskling!”” varje gång han ringer, för att visa hur glad och lycklig jag är hela tiden…. Trots att jag ibland har lust att skrika “”Jävla idiot!! Hur kan du göra så här mot mig?! Förstår du inte att jag LIDER?!””
    Vet att många skulle svara att lösningen på mitt problem är att jag måste sysselsätta mig. Att jag måste skapa ett “”eget”” liv. Men det känns som det också innebär att man sätter hans och mitt liv i pausläge för att han åker. Jag vill leva med honom ju, inte starta ett eget liv 🙁 Jag har ju dessutom valt att lämna mitt gamla liv för honom vilket innebär att jag flyttat långt ifrån vänner och bekanta som kanske hade varit dem jag behöver nu…
    Sambon tjatar också om att jag måste hitta en “”hobby””… Vad ska man ha för hobby när man inte känner för NÅGOT?! Hur ska man orka ta sig igenom detta och komma ut på andra sidan i Maj månad som en frisk och välmående människa??”

    #53021 Svara

    Hej!
    Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver från när min man var iväg. Det gick upp och ned och vissa dagar var det väldigt svårt att hitta det positiva, eller komma på något kreativt att göra.
    För min del kände jag att jag mådde bättre när jag kunde dela med mig till någon som förstod vad jag gick igenom.
    Om du vill ha kontakt med mig eller någon av de andra mentorerna kan du hitta våra mejladresser under fliken Om oss –> Våra mentorer

    Styrkekram

    #53023 Svara
    M
    Medlem

    Jag känner igen mig i de du skriver, jag och min sambo har en liknande situation då han veckopendlar varje vecka året om, han kommer hem på fredag och åker måndag morgon tillbaka till jobbet och plus att han nu ska åka till Afghanistan i nov. Under veckorna så längtar jag bara till fredag då han kommer hem och på söndagkväll kommer ångesten krypande och varje måndag då han åkt så är jag gråtfärdig och bara ledsen över våran livssituation, så som den ser ut nu…men ge inte upp! Ingenting är starkare än kärleken!! Du e inte ensam, vi är många som känner likadant som du.

    #53025 Svara
    M
    Medlem

    Jag känner igen mig i de du skriver, jag och min sambo har en liknande situation då han veckopendlar varje vecka året om, han kommer hem på fredag och åker måndag morgon tillbaka till jobbet och plus att han nu ska åka till Afghanistan i nov. Under veckorna så längtar jag bara till fredag då han kommer hem och på söndagkväll kommer ångesten krypande och varje måndag då han åkt så är jag gråtfärdig och bara ledsen över våran livssituation, så som den ser ut nu…men ge inte upp! Ingenting är starkare än kärleken!! Du e inte ensam, vi är många som känner likadant som du.

    #53027 Svara
    S
    Medlem

    Hej! Är i precis samma situation som dig! FS24 närmar sig med stormsteg och redan nu känns allt skitjobbigt… Känner igen mig i att man behöver ”låtsas” vara glad när man egentligen känner precis tvärt om.. Och all frustration.. Idag har jag en tung och jobbig dag och känner att tårarna skulle kunna komma precis när som och för vad som. Idag är en sån dag när allt känns hopplöst.. Ibland tänker jag: är det verkligen värt det? Varför är man så dum och utsätter sig själv för detta..

    Kram

    #53029 Svara
    Anonym
    Medlem

    “Ja just nu känns det jobbigt för jag har insett hur snart det faktiskt kommer vara November då han ska åka och börjar få smått panik över det. Frustrerande att gå runt och må skit när jag är i den del av livet då jag borde vara superlycklig. Har träffat mannen i mitt liv, är nykär, nyförlovad och vi har planerat att gifta oss nästa sommar! Men hela den här utlandstjänsten hänger där över oss… Tankarna snurrar hur det kommer gå och hur det kommer se ut när han kommer hem… Förhoppningsvis är det som “”M”” skriver att ingenting är starkare än kärleken…. Men när det är tunga dagar och man bara vill gräva ner sig känns det tröstlöst :(“

    #53031 Svara
    ella
    Medlem

    Hej!

    Åh jag känner mig igen mig så himla mycket i det du skriver! Min pojkvän är iväg nu i FS23. Det började innan med det eviga veckopendlandet, och jag kände att jag bara gick och väntade på att helgerna, sms och att han skulle ringa.

    När han åkte iväg i maj så kändes det som världen gick under, jag grät nästan konstant i trvå dagar och allt gjorde så ont. Och känslorna pendlande mellan saknad
    och ilska. Många gånger har jag tänkt och velat skrika till honom – Hur kan du göra såhär mot mig, hur kan du vara så självisk!
    När jag bor på samma ort som du bara för ditt jobb ska funka.

    Min pojkvän sa också åt mig att skaffa en hobby, sysselsättning. Men jag försökte verkligen. Jag fixade ett gymkort,träffade mina vänner. Men det va jättesvårt i början. Det gjorde hela tiden ont i mig för jag visste att jag skulle gå och lägga mig själv på kvällen.

    Men nu är det 8 veckor kvar av mission, och jag LOVAR det kommer gå! Det kommer kännas skit, värdelöst! Men det kommer gå!

    Något som har hjälp mig är att skicka mycket mail och brev. På något sätt känns det som jag och min pojkvän har kommit närmare varandra, man visar känslor på ett helt annat sätt! Och jag har förstått hur mycket jag älskar den här killen och hur glad jag är att spendera mitt liv med honom.

    Sen så måste jag erkänna att jag har faktiskt förstått att jag klarar mig själv. Det har inte varit lätt, men det gör jag! Och det gör du med!!!

    STOR KRAM

    #53033 Svara
    ella
    Medlem

    Hej!

    Åh jag känner mig igen mig så himla mycket i det du skriver! Min pojkvän är iväg nu i FS23. Det började innan med det eviga veckopendlandet, och jag kände att jag bara gick och väntade på att helgerna, sms och att han skulle ringa.

    När han åkte iväg i maj så kändes det som världen gick under, jag grät nästan konstant i trvå dagar och allt gjorde så ont. Och känslorna pendlande mellan saknad
    och ilska. Många gånger har jag tänkt och velat skrika till honom – Hur kan du göra såhär mot mig, hur kan du vara så självisk!
    När jag bor på samma ort som du bara för ditt jobb ska funka.

    Min pojkvän sa också åt mig att skaffa en hobby, sysselsättning. Men jag försökte verkligen. Jag fixade ett gymkort,träffade mina vänner. Men det va jättesvårt i början. Det gjorde hela tiden ont i mig för jag visste att jag skulle gå och lägga mig själv på kvällen.

    Men nu är det 8 veckor kvar av mission, och jag LOVAR det kommer gå! Det kommer kännas skit, värdelöst! Men det kommer gå!

    Något som har hjälp mig är att skicka mycket mail och brev. På något sätt känns det som jag och min pojkvän har kommit närmare varandra, man visar känslor på ett helt annat sätt! Och jag har förstått hur mycket jag älskar den här killen och hur glad jag är att spendera mitt liv med honom.

    Sen så måste jag erkänna att jag har faktiskt förstått att jag klarar mig själv. Det har inte varit lätt, men det gör jag! Och det gör du med!!!

    STOR KRAM

    #53035 Svara
    ella
    Medlem

    Hej!

    Åh jag känner mig igen mig så himla mycket i det du skriver! Min pojkvän är iväg nu i FS23. Det började innan med det eviga veckopendlandet, och jag kände att jag bara gick och väntade på att helgerna, sms och att han skulle ringa.

    När han åkte iväg i maj så kändes det som världen gick under, jag grät nästan konstant i trvå dagar och allt gjorde så ont. Och känslorna pendlande mellan saknad
    och ilska. Många gånger har jag tänkt och velat skrika till honom – Hur kan du göra såhär mot mig, hur kan du vara så självisk!
    När jag bor på samma ort som du bara för ditt jobb ska funka.

    Min pojkvän sa också åt mig att skaffa en hobby, sysselsättning. Men jag försökte verkligen. Jag fixade ett gymkort,träffade mina vänner. Men det va jättesvårt i början. Det gjorde hela tiden ont i mig för jag visste att jag skulle gå och lägga mig själv på kvällen.

    Men nu är det 8 veckor kvar av mission, och jag LOVAR det kommer gå! Det kommer kännas skit, värdelöst! Men det kommer gå!

    Något som har hjälp mig är att skicka mycket mail och brev. På något sätt känns det som jag och min pojkvän har kommit närmare varandra, man visar känslor på ett helt annat sätt! Och jag har förstått hur mycket jag älskar den här killen och hur glad jag är att spendera mitt liv med honom.

    Sen så måste jag erkänna att jag har faktiskt förstått att jag klarar mig själv. Det har inte varit lätt, men det gör jag! Och det gör du med!!!

    STOR KRAM

    #53037 Svara
    taw
    Medlem

    Vet du vad?

    Du får vara arg och skrika och vara ledsen. Det är ingen som klandrar dig för vi är många som suttit i samma sits och vet precis hur det känns. Och det blir inte bättre av att du håller det inom dig utan prata om det, få ut alla känslor som bara går! Det blir lättare till slut och det känns bättre om ni hinner prata igenom alla de jobbiga känslorna innan han åker. När han är på plats kan det vara väldigt svårt eftersom man aldrig vet när samtalen kommer eller hur länge de varar.

    Det är skitjobbigt att sätta livet på paus men samtidigt växer man otroligt mycket i sig själv under en sån här resa. Det gjorde både jag på hemmaplan och sambon därnere (han var på FS22) och det stärkte vårt förhållande till varandra enormt mycket!

    Att prata med någon som förstår är oerhört skönt för att komma ifrån känslan av att vara ensammast i världen så var inte rädd för att höra av dig. Skickar många stora lycka till kramar, du kommer fixa det!

    #53039 Svara
    Anonym
    Medlem

    “Tusen tack för era svar! Läser och tar till mig dem! Känslan av att man inte är ensam om att känna så här stärker en. Ibland känns det nämligen som om man bara hör att “”Ja det är klart att det är jobbigt ibland men man fixar det”” Precis som det inte är någon stor grej. När det för mig känns som världens undergång närmar sig med stora steg.

    En annan rädsla jag har när ni skriver att man “”utvecklas”” på varsitt håll är att han ska komma hem och det visar sig att han eller jag är helt förändrad så hela vår framtid vi pratat om och planerat går i kras 🙁

    Idag är det iaf ÄNTLIGEN Fredag och jag kan pusta ut och känna att jag “”klarat”” mig en vecka till. Helgen som kommer jobbar jag lite men övrig tid ska bara gå till att umgås och PRATA! 🙂 Trevlig helg på er alla!”

    #53041 Svara
    Apel
    Medlem

    Ååå vad jag känner igen mig. Sambon har pga FM o sitt jobb veckopendlat senaste snart fem åren. Ångesten på söndagar som ibland brukade krypa på en redan på lördag kväll. Ilskan över att få ta allt ansvar på veckorna över hus, hem o barn o ständiga bråk då mitt tålamod tagit slut och frustrationen lyste igenom. Vi eller jag har löst det genom att söka nytt jobb o börjat jobba på samma ort som han. Sen i juni är vi sambo på två adresser o förhoppningsvis ska vi efter jul bo på ett och samma ställe allihop. Just nu o så långt vi kan se är det inte någon insats planerad och det är jag glad över. Men om det kommer så får jag väl lära mig leva med det också. Även om jag nästan får ångest av tanken o inser hur mycket slit det kommer innebära. Håller tummarna för att det inte blir aktuellt.

    #53043 Svara
    Elsa
    Medlem

    “Tänk vad olika det kan vara. Jag och mannen hade inga bekymmer när han for på sin insats. Vi hade förberett oss med både “”livrem och hängslen””. Jag var peppad till tusen att klara av en hemma mission.

    Men efter att han kom hem så har det fullständigt brakat utför. Vi har växt – men var för sig och inte tillsammans. Som det nu är så har en skilsmässa varit så nära att frågan kom upp men gick ut genom dörren igen.

    Jag växte genom att jag accepterar inte att hans yrkesval hela tiden är prio ett i familjen. Jag kan inte sätta mitt liv på pause bara för att han ev. snart måste i utlanstjänst igen. Min egen karriär kommer också få sig en törn då min egen arbetsgivare kommer knorra över att jag inte kan jobba som när min man är hemma.

    Vi har känt efter och våra hjärtan har talat om för oss att det är VI. Att sedan få til “”Svenssonlivet”” efter det – det kommer bli en utmaning som heter duga…”

    #53045 Svara
    Igloosmatte
    Medlem

    “Åh jag var som du, är ibland oxå som du. Du skrev precis det jag var så arg över… Jag flyttade 12 mil från min stad till hans, vi har aldrig bott ihop utan jag har haft markservicen hela tiden och fixat för att han ska komma hem till helgen och få allt serverat. Det är precis som om jag hade bott själv i min gamla lägenhet förutom att jag inte har mina vänner här. På fredagen har han varit för trött för att orka med mig som saknat så mycket och sen vill han ta igen tid med sina kompisar.

    Vi hade även det där “”bråket”” om hobby, han sa att jag borde göra något och inte bara klaga. Det gjorde skitont att han inte förstod hur ensam jag var i hans stad.
    men sen åkte vi på Prep kursen… Å började prata och jag sa hur besviken jag var på hans reaktion när jag sa att jag var ledsen, hade tråkigt etc. Vi löste det mesta under den helgen och jag vågade gå ut ur mitt skal… numera har jag påbörjat westernridningskurs, skaffat gymkort, anmält mig till en kör och faktiskt fått vänner genom träningen. Men jag vet hur svårt det är att ta sig för något…

    Kämpa på!

    Han åkte i måndags å det går hur bra som helst, men det är nog tack vare sysselsättningarna jag har. Har kommit på att det sämsta jag kan göra är att lägga mig o självdö och bara böla. Men återigen, ack så svårt att sparka sig i ändan…. Hoppas att du kommer på något kul att göra för din egen skull och har så roligt du kan på vägen, ska jag ha. Ullared, here we come!”

    #53047 Svara

    Tycker ni är otroligt starka allihop. Min man reste iväg förra året och kom hem som en helt annan person. Nu förstår jag ju varför. Han hade fallit för en annan kvinna som var där nere. Nu är vi mitt i en uppslitande skiljsmässa med barn. Inte alls kul. Så vårda det ni har ömt för man vet inte när det förändras

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 15 totalt)
Svar till: Idag är ingen bra dag…
Information om dig: