Hem Forum Invidzonens forum Hur stänger man av fantasin?

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #56049 Svara
    S
    Medlem

    “Min sambo är också på FS22 och jag har samma gnagande tänk om-tankar som du beskriver. Jag läser på så mycket jag kan om landet, deras mission och försöker få en så klar bild som möjligt av vad de gör där nere och det känns mycket bättre då. När sambon ringer frågar jag vad han gjort idag, vad han ätit, vad de pratar om och hur det ser ut där de bor. Jag ska be om lite bilder också på var de befinner sig och de han jobbar med. Ju fler detaljer desto tryggare känner jag mig.
    En annan sak jag försöker tänka är att jag är den som får besked först om något händer, är min sambo inblandad vet jag innan jag kan läsa om det på nätet.

    Det ÄR svårt att vara stöttande när man bara vill låsa in sig på toaletten och störtböla mest hela tiden men försök vara stark! När du väl känner “”yes, vi klarar det här!”” fundera på vad som får dig att känna så och jobba vidare på det. Hoppas det känns bättre för dig snart och du ska veta att du inte är ensam i denna kamp!”

    #56051 Svara
    Anhörig
    Medlem

    “hej, jag förstår hur det känns!

    för att själv slippa fantisera har jag försökt läsa på mycket om vad tidigare insatser gjort etc, läst artiklar, men framför allt kollat på de dokumentärer som gått på tv, “”Krig för fred”” samt “”Fredsstyrkan””. Båda finns att se på nätet eller youtube och jag tycker det iaf ger en inblick i hur det ser ut och vad för uppgifter som finns. då kan du iaf få lite bilder i huvudet där du kan placera din pojkvän 🙂 läs även johanne hildebrandts bok “”Krigare””, rekomendenderas!

    sen tycker jag att vi anhöriga här hemma har rätt att vara ledsna, även inför våra soldater. det hör till. så länge de vet att vi fortfarande stöttar dem och finns här och saknar dem så är det ok att tårarna får rinna. jag vet själv en soldat som åkte ner på en mission där hans flickvän/sambo inte fällde en tår eller visade att hon var ledsen vilket istället gav motsatt effekt, soldaten hade ju räknat med att hon var skulle vara ledsen och gick ist då och undrade över vad som var fel! att vara ledsen är naturligt, sen får man väl själv avgöra hur mkt man väljer att visa det för sin soldat i samtal och mail etc 🙂 styrkekramar, vi klarar detta!”

    #56053 Svara
    TS
    Medlem

    “Jag förstår precis vad du menar. Jag har nog levt med dessa fantasier under hela missionen som tack och lov är slut nu!

    Och även om man vet att man får veta först om något händer så blir ju det i sig en “”hemsk tanke””. Varje gång telefonen ring och det varit ett nummer jag inte känt igen har mitt hjärta slagit dubbelslag… MEN ju längre tiden går finner man ett sätt att hantera detta på. Det blir som en del av vardagen och det bli lättare att hantera de där tankarna och känslorna. Konstigt nog. Men att helt bli av med dem tror jag är svårt. Min man försökte säga saker som att “”det är farligare hemma i trafiken statistiskt sett”” än vad det är där nere. Men det hjälper inte, för det är ändå en så speciell situation de är i.

    För min del har jag istället för att läsa böcker, sett tv-program om landet (mer än media och bloggen) om soldaternas vardag och liv, valt att försöka att inte gör det under missionen, däremot gjorde jag det innan han åkte. För mig gav det motsatt effekt att läsa om det under tiden han var där men där är ju vi människor så olika.

    Jag har försökt att hitta på olika saker som handlar om mig under missionen som ger mig glädje. Jag började tex rida igen efter många års uppehåll, något som gjort mig lycklig i själen och fått mig att kunna fokusera på annat en stund. Jag köpe en skrivbok där jag skrivit alla känslor och tankar jag haft under missionen. När jag är arg på honom för att han lämnat mig, när jag är rädd, ensam, ledsen, glad, stark osv och hur jag upplever tiden här hemma. Nästan som att jag skrivit en bok till honom för att han ska få veta hur det är att vara här hemma. Det blev ett sätt att få utlopp för allt utan att belasta honom med allt. Samtidigt kanske han kan läsa den och få en förståelse för hur jag haft det här hemma när han kommer hem.

    Hitta saker att göra där du får vila tankarna från missionen och som bara handlar om dig är mitt råd! Och hitta ett sätt att få ur dig alla tankar och känslor, om det är att prata med någon eller skriva om det. Bär inte allt själv! Och jag lovar det blir lättare även om det inte är någon tröst nu! Kram”

    #56055 Svara
    Mli
    Medlem

    Åh vad glad jag blir för lite tips och råd. Känns så himla skönt att höra vad andra i min sits tänker…
    TS, jag skriver också i en bok! Typ som en dagbok, om tankar och känslor men också vardagliga saker. Och han har också med sig en sån och skriver när han kan.
    Jag känner också att jag inte mår bra av att veta allting som händer där nere, om tidigare missioner och så…
    Det hjälper bara mig att få ännu fler läskiga bilder till min redan vilda fantasi.

    Ska dock bli väldigt skönt att få se lite bilder och höra honom berätta, och det säger han själv att han ser fram emot också.

    Jag ska försöka ta körkort under den här perioden och har det som en grej jag ska göra för mig och lägga tid på.

    Saken är att jag mår inte dåligt över att få veta om nånting hänt via media eller så. Jag är rädd för att ens BEHÖVA få ett sånt samtal. Trösten att jag får veta först hjälper mig inte..
    Samtidigt vet jag ju att det inte är sunt att gå och vara konstant rädd hela tiden.

    S, har inte tänkt så som du skriver, att fundera på vad det är som gör att jag känner att det kommer gå bra, när jag väl känner det. Väldigt tänkvärt!
    Jag tvivlar aldrig på att vi kommer att klara det, men oron att nånting ska hända honom tar överhanden ibland.
    Ska nu försöka fundera på hur mina tankegångar går när jag känner att det känns ok och försöka hålla fast vid de tankarna mer än rädslan.

    Tack så jättemycket för era ord och er tid! Det betyder verkligen mycket.

    #56057 Svara
    Mia
    Medlem

    Till Mli… Min make är där ner för?? Jag har tappat räkningen för hur många gånger han har gjort vänder i Af..Hitta böcker om af,läs historian bakom..och vad jag vet så fanns det under 40-50talet ett större mode utbud än i väst och kvinnor var inte täckta(nibha är ett mans plagg för ridande ute i ökenen för skydd mot sand och köld.Landet i sig är jätte vacker min man säger ofta man skulle tagit med skidorna för att åka lite(givet vis på skämt)Du kan aldrig heller ge dig en rättvis bild av vad våra anhöriga gör eller inte gör..Jag har själv valt bort de tankar för annars blir jag uppäten inne i från,jag kan inte heller förvänta mig att han ringer varje dag extat samma tid..Jag kan också när han ringer säga idag är jag ledsen/arg för att du inte är hemma..Men vi kan också glädjas åt saker som är små och gråta åt sorg som händer där ner…men i slut ändan så är det du som bestämmer vilken relation du vill ha med af så länge din sambo finns där nere..men du fixar det till slut ska du se

    #56047 Svara
    Anonym
    Gäst

    “Min pojkvän har precis åkt iväg på FS22, och mitt största problem är min fantasi. Förmodligen beror det väldigt mycket på okunskap, att jag inte vet hur det ser ut där nere, exakt vad de gör osv. Så min fantasi skenar iväg och jag ser värsta tänkbara scenario i mitt huvud.
    Och det gör mig helt utmattad. HUR är det tänkt att man ska leva vidare här hemma som om allt är som vanligt? Och hur är det tänkt att jag ska fungera som ett stöd för honom när han är nere, trött och rädd när jag själv håller på att trilla ur skinner av oro här hemma?
    Jag har otroligt svårt att dölja hur jag känner och han känner av min sinnesstämning direkt.
    Jag vill inte att han ska må dåligt över att jag är ledsen och orolig här hemma, men samtidigt känner jag

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
Svar till: Hur stänger man av fantasin?
Information om dig: