Hem Forum Invidzonens forum Hur ska jag berätta?

Visar 4 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #56701
      F
      Medlem

      Jag vet inte hur jag ska öppna mig och berätta för min soldat hur jag känner inför missionen (i December). Istället går jag runt som en känslomässig tickande bomb. Jag går runt och är extra knäslig, blir lättare ledsen, trött och utmattad. Jag vet inte om det kan bero på det. Jag har inte så lätt att öppna mig, för någon i vanliga fall och nu är det desto svårare.
      Det känns så fel att säga att jag inte heller vet vad han ska göra för att jag ska öppna mig för honom. Jag vill att han ska vara personen jag kan öppna mig för, speciellt inför det här, när han är den jag verkligen borde prata med. Han kämpar på och försöker trycka ur mig vad jag känner och tänker men jag vet att det är svårt.
      Allt handlar ju om min rädsla, jag är rädd att öppna mig för honom, att vänja mig vid det, att alltid kunna öppna mig för honom och sedan försvinner han, iväg. Iväg på mission, och jag blir kvar, livrädd. Och framtiden är så oklar så jag vågar inte.
      Jag vet inte om det är någon annan som känt samma sak eller känner igen det.. Jag blir bara ledsen över att se min soldat lida, för han vet inte hur han ska hantera mig när jag är ledsen.

    • #56703
      A.
      Medlem

      Jo jag känner igen känslan, dom flesta av oss kännner panik och frustration när dom väl bestämmer sig för att åka.

      Försök få hans grupp att fixa en träff med andra respektive i er närhet så att du får ett bra kontaktnät

    • #56705
      Mentor Annas
      Medlem

      Det är inte lätt att gå igenom en mission. Det är så mycket tankar som snurrar i huvudet innan. Jag förstår din känsla kring att inte våga öppna dig då han snart kommer att åka. Men jag tänker att det är bättre för dig att öppna dig nu när du har chansen. Då har ni möjlighet att hitta strategier för hur ni ska hantera allt när han är borta.
      Även om det är svårt att öppna upp sig så tror jag att du kommer må så mycket bättre efter. Då kan han förstå hur du tänker och ni kan få en bättre kommunikation i er relation. Att gå en PREP kurs kan vara en start. Där kan ni få hjälp med hur ni ska kunna kommunicera med varandra på ett bra sätt.
      Kram

    • #56707
      L
      Medlem

      Jag håller med Mentor Anna.
      Försök verkligen att prata. Ta ett djupt andetag och börja, strunt samma om det blir osammanhängande, det löser man sen. Annars kan du prova att skriva ner dina tankar och känlsor så får han läsa det du skrivit. Det kan ju vara ett sätt att öppna upp en dialog.
      Jag hade jätte svårt att prata med min soldat precis i början när vi fick reda på att han skulle åka. Kändes som om jag inte kunde formulera mina tankar i ord, när jag skulle säga nåt tog det stopp eller så kändes det som om jag bara skulle skrika. Min soldat gav sig inte dock och tillslut så tänkte jag att om jag inte säger nåt nu kanske jag kommer ångra det djupt längre fram. Så jag började prata, lite osammanhängande till en början, hoppade lite mellan allt möjligt. Sen kom det bara, alla känslot, tankar, gråt och ilska. Kändes skitbra efteråt. Jag är så glad att han och jag pratade för det har hjälpt mig enormt mycket. Ibland kan jag fortfarande ha svårt att få fram vad jag känner när jag mår dåligt när han ringer. Men han märker och får mig och prata och gråta ut. Det är skit jobbigt till en början men det hjälper. Jätte kram och lycka till!

    • #56709
      Carina
      Medlem

      “Hej!
      Min sambo är inte soldat utan polis och blev nominerad, ansökte, blev antagen och åkte inom loppet av 3 v!
      Jag grät mig igenom hela förloppet…kände mig totalt överkörd och bortkastad.
      De närmasta dagarna efter avresan var hemska! Den känslan av hopplöshet som jag kände skojar man inte bort! Jag ville verkligen inte detta! Hela vår sommar var planerad efter ett ganska jobbigt år med dels sambons egna utbildningar på annan ord och sedan jobb som instruktör med långa dagar.
      Men efter knappt 1 v efter avresan kände jag hur jag började komma tillbaka och mår bättre för varje dag som går. Längtar efter den 1:a hemkomsten ? och räknar ner varje dag.
      Så även om det känns hemskt och långt…så fixar man det…även om man inte tror det just då!
      Kram på er alla här i “”hemmamissionerna”” :-)”

Visar 4 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.