Hem Forum Invidzonens forum Hur orolig ska man vara?

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 12 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #55467 Svara
    Josephine
    Medlem

    Hej!

    Min sambo åkte iväg till Afghanistan i måndags, med mycket kort varsel. De fick reda på att de skulle åka en vecka innan. Han har varit på flera missioner. Jag är inte så orolig och undrar om det är något fel på mig? Vi har kontakt nästan dagligen och vi bråkar aldrig på telefon. Jag har gjort det tydligt att jag absolut inte vill att han ska åka men samtidigt blir han av med sitt jobb om han inte åker. Han trivs med sitt jobb och hur många gör det? När vi träffades drev jag en studiecirkel om Afghanistan. Jag är intresserad och följer nyheterna noga. Förra gången han var borta i slutet av 2010 så hände det väldigt mycket i Afghanistan, stridigheter nästan varje dag och ett mycket tufft arbetsklimat. Nu är det kallt i Afghanistan och de senaste månaderna har det hänt väldigt lite. Jag vill oroa mig för att min älskling är ute i uniform i ett annat land men jag känner mig lugn, finns det någon annan som känner så? Och ni som inte känner så skriv gärna vad det är som oroar er jag tycker det är intressant att sätta fingret på vad det är som oroar oss mest. Tack för en fin sida,

    #55469 Svara
    sparv
    Medlem

    “Hej!
    Jag var grymt orolig innan missionen och i början. Jag var rädd för att han skulle skadas, inte trivas, jag var orolig för mig själv och hur jag skulle hantera det men med tiden har det liksom mattats ut och det känns mest som att han är iväg på en vanlig övning. Kanske har att göra med att det är relativt lugnt i Afghanistan just nu eller kanske på att jag “”kommit”” in i det hela. Det är vår första mission och jag visste inte vad jag hade att vänta mig och det går lättare än vad jag först trott. Så om du varit med om det här tidigare tror jag inte det är konstigt alls om du inte är så orolig, du vet ju redan vad det handlar om och hur din respektive hanterat tidigare missioner. Passa på att njuta av det lugn du känner =)”

    #55471 Svara
    A.
    Medlem

    Hej!

    Jag är inte ett dugg ororlig när min sambo är i Långtbortistan (som han har varit många gånger och kommer vara många gånger fler) !

    Så du är inte ensam och behöver inte ha dåligt samvete.
    Berätta istället för din sambo hur du känner, det gör förmodligen hans vistelse lättare när han inte behöver känna dåligt samvete och oro för att du är ororlig där hemma!

    Jag litar på att min sambo är skicklig i sitt yrke och inte utsätter sig för onödiga risker. Sen kan ju alltid olyckan och oturen vara framme, men det kan man ju aldrig förutse, varken när någon är borta eller på hemmaplan. Så det är ingen idé på att ödsla energi på att oroa sig!

    Keep on the good work!

    #55473 Svara
    A.
    Medlem

    Hej!

    Jag är inte ett dugg ororlig när min sambo är i Långtbortistan (som han har varit många gånger och kommer vara många gånger fler) !

    Så du är inte ensam och behöver inte ha dåligt samvete.
    Berätta istället för din sambo hur du känner, det gör förmodligen hans vistelse lättare när han inte behöver känna dåligt samvete och oro för att du är ororlig där hemma!

    Jag litar på att min sambo är skicklig i sitt yrke och inte utsätter sig för onödiga risker. Sen kan ju alltid olyckan och oturen vara framme, men det kan man ju aldrig förutse, varken när någon är borta eller på hemmaplan. Så det är ingen idé på att ödsla energi på att oroa sig!

    Keep on the good work!

    #55475 Svara
    Maria
    Medlem

    Nu var min sambo nere på fs19 vilket hittills är en av de oroligaste av Sveriges missioner. Så jag va orolig visst va jag det. Men jag bråkade aldrig med min sambo eller tjaffsade heller för den delen. Jag stöttade honom till 110%, uppmuntrade och gjorde allt i min makt för att han skulle kunna koncentrera sig på sitt jobb och kunna komma hem hel. För fokus är otroligt viktigt. Så istället för att fundera på varför du inte är orolig, njut av det och att du samtidigt hjälper din pojkvän 🙂 Du är inte onormal för att du inte oroar dig sönder och samman och gråter konstant.

    #55477 Svara
    TL
    Medlem

    “Tack för den här tråden. Den gjorde min dag. Det är skönt att läsa om något annat än “”jobbigheter”” (missförstå mig rätt, jag vet att det här forumet bla är till för den sakens skull men jag uppskattar när det dyker upp en sån här tråd då och då)

    #55479 Svara
    taw
    Medlem

    Hej!

    Njut av att du kan må så bra under tiden han är borta! Det gör det hela lättare både för dig och för honom 🙂 som sagt är det ju väldigt lugnt där nere nu och förhoppningsvis håller det sig någorlunda lugnt tills de är hemma igen. Du är inte ensam, vissa dagar är klart jobbigare än andra, men jag känner ändå att det är fullständigt hanterbart och är inte särskilt orolig. Det där med kontakt är väldigt viktigt och det är ju jätteskönt att ni kan prata så mycket! Kramar till dig!

    #55481 Svara
    Mia
    Medlem

    Vad roligt att fler också har det tankesätte som jag har…Jag kände mig lite udd här inne när man läset om alla var oroliga och rädda(Det har jag också varit) Min make har gjort detta under 10års tid så man blir van…Men vid högtider och annat så givetvis blir jag ledsen men jag är stolt över vad han gör…Nu får vi har varandra fram till sommaren sen bär det av igen….

    #55483 Svara
    Mentor Annas
    Medlem

    Som alla så har man toppar och dalar men jag måste också instämma i att jag mår riktigt bra. Känner att jag kan hantera mina känslor på ett bra sätt. Jag hoppas att det håller i sig så här…

    Kämpa på alla där ute! Vi är så bra.

    Kramar

    #55485 Svara
    M
    Medlem

    Håller med er, det är inte så hemskt som jag trodde.
    Men egentligen, så skulle jag vilja veta mer om deras insatser, där är det ju bara mina fantasier som gäller. Hoppas att det kommer efter missionen.
    Vet att min son trivs, och det är också viktigt. Vet att det troligen blir fler resor, så jag räknar inte riktigt ner, utan ser det hela som en sammanhängande arbetsuppgift.
    Forumet hjälpte mig den första tiden, nu känner jag att jag står på egna ben. Tack för att ni finns!

    #55487 Svara
    En mamma
    Medlem

    Innan min son åkte ner så var jag mer orolig än vad jag är nu. Fantasierna växte i huvudet. Vi har pratats vid på telefon en gång i veckan och jag hör ju på hans röst att han har det bra. Nu är han hemma på leave, har visat bilder och berättat en massa. Ser att han trivs med det han gör och då mår jag också bra.

    #55489 Svara
    sofia
    Medlem

    “Min sambo har inte åkt än, och människor frågar hela tiden om jag inte är orolig, eller rent av rädd. “”Tänk om han inte kommer hem?”” Men så kan jag ju inte gå och tänka fram tills sommaren! Tänk om han inte kommer hem… det är ju en olidlig tanke att brottas med i flera månader innan missionen, sedan i flera månader under missionen.

    Jag kommer på mig själv ibland, när jag räknar antal timmar och nästan minuter som vi kan hinna träffas när han är hemma (veckopendlar), men det är på grund av saknad, inte oro.

    Jag tror att saknad och längtan kommer bli ett större problem än oro. Jag tycker som någon annan som skrev i tråden – jag litar på att han kan sitt jobb och inte utsätter sig för onödiga risker.”

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 12 totalt)
Svar till: Hur orolig ska man vara?
Information om dig: