Hem Forum Invidzonens forum Hur mycket berättar ni?

Visar 11 inlägg - 1 till 11 (av 11 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #52413 Svara
    M
    Medlem

    “Hej!
    Hemmafronten får inte svikta…… Nej. Det har vi ju fått hört ett antal gånger. Men tidvis gör den ju de, eller den dalar iaf för att sedan på någon dag resa sig igen. Men jag är lite nyfiken på hur mycket andra berättar för sina soldater om hur man FAKTISKT mår?
    Jag håller minen och försöker undvika svaret på den direkta frågan “”hur mår du älskling””? Svarar -jodå, saknar dig. Fast jag egentligen skulle vilja brista ut i gråt och berätta hur ont jag har. I bröstet och i magen. Hur dåligt jag sover och hur mycket mardrömmar jag drömmer. Medans jag hela tiden tänker, svikta inte!”

    #52415 Svara

    “Hur skulle du göra om han var hemma? Skulle du då “”låtsas”” att du var glad fast du inte är det? Skulle du inte berätta att du haft mardrömmar eller att du har ont i magen?

    Det finns ju ingen människa som kan gå omkring o vara glad o må bra i över ett halvår varje dag oavsett var i världen ens älskade befinner sig.
    Alla människor har bra dagar o dåliga dagar.
    Var ärlig och säg att du är ledsen om du är det.
    Ja, det kommer troligen vara jobbigt för honom att höra dig vara ledsen i telefonen när han är långt där borta, men ni gör ju det här tillsammans och då måste han också få veta vad du egentligen känner.
    Kanske kan ha trösta dig. Visserligen inte som han skulle trösta dig om han var hemma, men kanske på ett annat sätt.
    Du kommer känna dig så mycket bättre bara av att ha berättat för honom första gången.
    Kanske kan du skriva ner det till honom.
    När min man var borta så skrev jag en dagbok. Ibland var den glad och ibland var den ledsam. Vissa av sidorna rev jag ut o skickade till min man, vissa har jag behållit för mig själv.
    Det hjälpte mig, kanske kan det hjälpa dig!!

    Ta kontakt med andra anhöriga eller en mentor. Det är skönt att bolla med nån som vet vad man pratar om och som inte dömer en för att man har en dålig dag!!

    Många stora kramar till M och alla andra, du/ni/vi kommer att fixa det här tillsammans!!

    #52417 Svara
    A.
    Medlem

    Jag berättade allt. Jag grät och skrek och var upprörd.
    Svårt att inte berätta allt för han kände av det i alla fall.

    #52419 Svara
    MA
    Medlem

    Hej M!
    Jag och min sambo har gjort klart innan han åkte att vi ska vara ärliga mot varandra, visst är det jobbigt ibland när jag inte vill visa hur ledsen man är, men det är ju det som är viktigt tror jag. Att våga visa hur jag känner mig och hur han känner sig, det ökar förståelsen för varann just nu och för tiden då sambon kommer hem igen, då kan man lättare förstå vad båda har varit med dom på denna resa. För vi har det lika jobbigt som dom, om inte ibland lite värre…
    Sen har de ju att göra med våra personligheter och relationen. Jag som person är väldigt öppen men mina känslor och min sambo med, vi har inget samtalsämne som känns för jobbigt att prata om. Jag har väldrigt lätt för tårar och gråter ofta när jag får höra hans röst.
    Som sagt, jag tror på att man ska vara ärlig, men vi är alla olika men ändå lika.
    Kram på dig.

    #52421 Svara

    “Min fästman vill hellre höra sanningen även om den kan göra ont, så vi är 100% ärliga emot varandra. Han vet dessutom om att när jag säger “”jag lever”” på hans fråga “”hur mår du?”” Så vet han att jag har det kämpigt men klarar mig. Och jag vill veta hur han har det, även om det skulle vara jobbigt att höra Ärlighet varar längst och kanske är rätt bra ändå. Sedan skiljer det i från person till person. prata med eran soldat och kom fram till vad som känns bäst. Kram”

    #52423 Svara
    Chefenhemma
    Medlem

    “Jag berättar allt och det gör även min man precis som när han hemma. Om jag inte kan gråta ut hos min man som jag delar mitt liv med vem ska jag då göra det hos? Det är ju han och jag oavsett vart vi är eller vad det gäller…
    Tror det skulle bli konstigt för oss om allt skulle vara “”fint”” i ett halvår för det är inte så det är i vårt vardagliga liv. “

    #52425 Svara
    L
    Medlem

    Om det är något jag har lärt mig de senaste dagarna så är det att vara ärlig.. visst, jag kanske inte säger exakt som det är, det allra värsta, det behöver han inte höra, men jag säger när jag inte mår bra.

    Prata med honom, hur vill han ha det? Jag tror inte att det hjälper någon av er att inte säga som det är.. för han känner ju dig, han vet säkert, bara genom att höra på din röst.. Så slipper han grubbla själv över vad det kan vara, hur han kan hjälpa dig osv.

    Kram till dig!

    #52429 Svara
    Erik
    Medlem

    Menar alltså inte att vi med flit ska få dem att känna dåligt samvete utan bara att vi ska få tänka på oss själva och berätta hur vi känner….

    #52431 Svara
    M
    Medlem

    “Hej och tack alla för att ni velat dela med er!! Jo, Fm “”hemmafronten får inte svikta”” kan man tolka på flera sätt. Men när jag var på anhörigträff upplevde jag att det va rätt tydliga med att man skulle tänka på vad man delgav sin soldat. Säger som många av er, skit samma! Nog berättar jag mycket, och gråter. Men kanske väljer att berätta sånt som jag vet att han kan stötta mig med och få mig må bättre =)
    Skönt att veta att man inte är “”den jobbiga flickvännen”” som sviktar lite imellanåt. =) Massa kramar till er där ute!”

    #52433 Svara

    “Hej!
    Jag berättar allt för min man. Han är iväg och missar mycket här hemma, både det bra och det dåliga. Han vet inte hur min vardag ser ut med en liten på 10 månader och jag berättar för honom. När snön kom så var jag rosenrasande och så arg! Det var väl tur att han inte ringde mitt på dagen när det var som värst för då hade jag nof sagt både ett och annat som kanske inte var så rättvist. Men den kvällen grät jag mycket när han ringde!! Det är bara han som jag vill ska trösta och prata med mig när det är så.

    Jag tror att både han och jag skulle känna att det var oschysst att inte berätta allt för honom. Visst att hemmafronten inte får svikta, men om det är jobbigt så måste jag få dela det med min min! Jag tycker inte att hemmafronten sviktar då, snarare tvärtom att vi har en styrka som gör att jag faktiskt kan sitta och gråta och tycka allt är orättvist och beklaga mig för honom. Jag gör helt klart att det inte är för att ge honom dåligt samvete utan för att han är min bästa ventil.

    Jag har också bloggen att skriva av mig på och det är ganska skönt. Där kommenterar andra anhörigbloggare och jag läser även andras bloggar. Jag känner mig mycket mindre ensam i allt detta stora 🙂

    Man måste få vara ledsen. Att stänga in sina känslor i 6 månader är inte bra. Mår du dåligt så gör du! Då får man ta det där ifrån och försöka “”lösa det””. Har du tagit tillfället i akt och pratat med en mentor?? Jag har chattat en gång och tyckte det var en bra sak.

    Många varma kramar till dig!!”

    #52427 Svara
    Anonym
    Gäst

    “Ja nog berättar jag allt hur det är, det har dock som tur är varit mycket bättre än jag förfarade och det är jag glad för (“”ta i trä””). Jag tycker allt att de som åker iväg ska veta vad de ställer till med, det är ju ändå p.g.a. att de åker som det känns som det gör. Om de nu har rätt att vara egoistiska och åka ut för att få göra det de tror på och lämna oss här hemma som inte tror på det på samma sätt så kan vi allt få vara lite egoistiska och låta dem få dåligt samvete och må dåligt om det nu är det som försvaret inte vill att vi ska ge dem.

Visar 11 inlägg - 1 till 11 (av 11 totalt)
Svar till: Hur mycket berättar ni?
Information om dig: