Hem Forum Invidzonens forum Hur kan jag hjälpa min sambo?

Visar 7 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #50633
      Anonym1
      Medlem

      Hej allihop!
      Sen ett par tillbaka bor jag med min kille som jobbar i försvaret. Och har sett honom blivit alltmer och mer stressad över jobbet. Nu efter semestern känner jag att det börjar balla ur fullständigt. Han är väldigt lojal och plikttrogen sina kollegor och jobbet. Men det börjar kosta honom sin hälsa, relationer och fritid. Vad jag har förstått är det ett extremt högt tempo på jobbet, få resurser, ingen tid att förbereda övningar osv. Han jobbar nästan alltid över, är på jobbet på sina lediga helger och jobbar. Han kommer gå in i nordic battle group efter nyår och jag vet att han egentligen inte alls vill bli skickad på insats utomlands igen, tror att det gnager på honom oxå. Detta resulterar i att han är helt avstängd och inte närvarande när han är ledig, han vill knappt umgås för han är för trött, jag kan inte ställa krav hemma med hushåll osv för då blir han mer stressad och han blir sur och förbannad rätt ofta. Jag känner inte igen honom helt enkelt och jag vet inte på vilket sätt och hur jag kan hjälpa honom?? Han brukar vara väldigt lugn och stresstålig men det har ändrats. Han kan inte sluta sitt jobb nu, men jag är orolig för honom och vem inte vad jag ska göra för att få stopp på den här onda spiralen? Någon som har tips? Såhär det inte vara meningen att man ska må?! Antar att det inte bara är vi som har det här problemet!

    • #50635

      Hej Anonym 1
      Jag känner igen mig. Jag är så trött på att han alltid är trött och aldrig orkar göra något.
      Här får jag sköta allt själv och det känns som att han ger all sin energi till jobbet och struntar i det civila.
      Förstår inte att det skall behövas e vecka minst för att han skall vara uppvilad.
      Jag funderar på om det är värt med dessa långa arbetsdagar och veckor för att sen inte orka med vardagen utanför.
      Hoppas han snart får det lugnare och hoppas det inte blir någon insats.

    • #50637

      Hej Anonym 1
      Jag känner igen mig. Jag är så trött på att han alltid är trött och aldrig orkar göra något.
      Här får jag sköta allt själv och det känns som att han ger all sin energi till jobbet och struntar i det civila.
      Förstår inte att det skall behövas e vecka minst för att han skall vara uppvilad.
      Jag funderar på om det är värt med dessa långa arbetsdagar och veckor för att sen inte orka med vardagen utanför.
      Hoppas han snart får det lugnare och hoppas det inte blir någon insats.

    • #50639
      sofia
      Medlem

      “Hej!

      Tråkigt att höra att jobbet tar så mycket tid och ork från din sambo. Du skriver att du sett och märker mycket, men hur mycket har ni pratat om det? Han kanske inte är så medveten om det, och då är det svårt för honom att börja fundera ut en bra lösning. Kanske kan det vara en bra början att berätta vad du märker, och hur du tolkar hans trötthet osv. Han kanske redan vet det själv, eller så behöver han en “”väckarklocka””. Stress, inom eller utanför försvaret, är ju inte alltid lätt att upptäcka själv.

      Hoppas han snart kan må bättre och orka med dig och sin fritid också.”

    • #50641
      Anonym1
      Medlem

      Tack för att ni tagit er tid o svarat! vi har pratat mycket om det nu, och allt är bra mellan oss så. Han har insett nu oxå hur mycket tid o kraft han lägger på jobbet och att det inte är sunt. Tyvärr så verkar det bara vara att stå ut tills han slutar till sommaren. Men som sagt, det är faktiskt frågan hur mycket man kan offra för sitt jobb? Sorgligt tycker jag. Finns mycket annat roligt i livet oxå, så som relationer t.e.x. Det gäller ju att ha den där balansen.

    • #50643
      P
      Medlem

      Hej!
      Jag har både sambo och annan familj inom försvaret och känner igen det du säger så tydligt. Min mamma har i kanske 6 år klagat över min pappas relation till arbetet och det har alltid varit lite så att när han kommer hem så stänger han av helt och då får ingen störa. Sen när han väl varit ledig en längre tid är han sitt snälla, sociala jag igen. För ett par år sedan gick han in i väggen inom sin dåvarande tjänst, sedan dess har han blivit mycket stresskänslig vilket gjort saken mer komplicerad. Nu behöver han verkligen sin återhämtning för att inte hamna i stress-konen igen. Tyvärr går ju detta ut över alla andra och kommer inte förändras förrän han slutar, vilket inte är riktigt aktuellt (tycker han) efter över 30 år på området. Min sambo visade samma typ av beteende som du pratar om i samband med sin insats utomlands. Det jag egentligen menar är att jag tror att situationen hade varit så mycket lättare för både min mamma och pappa om det hade uppmärksammats ordentligt innan han gick in i väggen. Alla påpekade att han betedde sig annorlunda till följd av stress men då blev han irriterad, förmodligen kände han sig ännu mer pressad, tyvärr. Däremot tror jag att det hade varit bra om vi ställde krav. Ordentliga krav som hade fått honom att förstå allvaret från vår sida. Då kanske han hade roterat till en lugnare tjänst innan det gick som det gick. Jag tror med facit i hand att det är bra att backa och ge utrymme men att det också är viktigt att påpeka hur det faktiskt påverkar ens relation, ta ett steg framåt och ställa krav. De vill ju säkert inte heller att relationer ska bli lidande men de kanske måste bli puttade mot en livsstilsförändring även om det gör lite ont. Varken du eller han ska behöva må dåligt pga dåliga resurser eller ledning! Hoppas ni får ordning på det och får en lite lugnare vardag, kram!

    • #50645
      P
      Medlem

      Hej!
      Jag har både sambo och annan familj inom försvaret och känner igen det du säger så tydligt. Min mamma har i kanske 6 år klagat över min pappas relation till arbetet och det har alltid varit lite så att när han kommer hem så stänger han av helt och då får ingen störa. Sen när han väl varit ledig en längre tid är han sitt snälla, sociala jag igen. För ett par år sedan gick han in i väggen inom sin dåvarande tjänst, sedan dess har han blivit mycket stresskänslig vilket gjort saken mer komplicerad. Nu behöver han verkligen sin återhämtning för att inte hamna i stress-konen igen. Tyvärr går ju detta ut över alla andra och kommer inte förändras förrän han slutar, vilket inte är riktigt aktuellt (tycker han) efter över 30 år på området. Min sambo visade samma typ av beteende som du pratar om i samband med sin insats utomlands. Det jag egentligen menar är att jag tror att situationen hade varit så mycket lättare för både min mamma och pappa om det hade uppmärksammats ordentligt innan han gick in i väggen. Alla påpekade att han betedde sig annorlunda till följd av stress men då blev han irriterad, förmodligen kände han sig ännu mer pressad, tyvärr. Däremot tror jag att det hade varit bra om vi ställde krav. Ordentliga krav som hade fått honom att förstå allvaret från vår sida. Då kanske han hade roterat till en lugnare tjänst innan det gick som det gick. Jag tror med facit i hand att det är bra att backa och ge utrymme men att det också är viktigt att påpeka hur det faktiskt påverkar ens relation, ta ett steg framåt och ställa krav. De vill ju säkert inte heller att relationer ska bli lidande men de kanske måste bli puttade mot en livsstilsförändring även om det gör lite ont. Varken du eller han ska behöva må dåligt pga dåliga resurser eller ledning! Hoppas ni får ordning på det och får en lite lugnare vardag, kram!

    • #50647

      test input data!

Visar 7 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.