Hem Forum Invidzonens forum Hjälp mig förstå bättre

Visar 8 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #52087

      det här forumet är nog inte till för mig som befinner mig i Afghanistan men jag vet inte riktigt vart jag kan få bättre råd än av er som genomför en mission på hemmaplan.
      Min kärlek där hemma mår inte bra och jag vet inte hur jag ska kunna stötta henne på rätt sätt…..
      varje morgon skickar jag ett morgonmess och vi försöker prata så ofta som möjligt i telefon. vi mailar ganska mycket och lite då och då skickar jag en blomma till henne. Berättar hur stolt jag är över henne och hur bra hon är som fixar allt där hemma. På vår första leave bokade jag en hotellvistelse och vi hade det jättebra.
      Nu är jag tillbaka i sandlådan och först nu har hon berättat hur dåligt hon verkligen mår. jag har ju märkt att nåt inte riktigt står rätt till men trodde inte att det var så pass illa att hon knappt kan prata med mig i telefon utan att gråta.
      sitter här helt maktlös och vet inte vad jag ska göra eller säga….
      snälla hjälp mig stötta min fina fina kärlek på rätt sätt.

    • #52089
      Josefine
      Medlem

      “Hej,
      Vad fantastiskt att Du tar kontakt här!

      Jag är hemma för 2a ggn på lite drygt tre år. Vi är överrens om detta, men jag kan inte säga att jag jublar och är överlycklig varje dag… Vissa dagar känns brådjupa medan andra är riktigt skoj. Som tur är överväger de roliga.

      Det viktigaste för mig har varit att bryta ned tiden mellan leave i delmål. T.ex. denna vecka ska jag julpynta/äta lunch med NN/besöka NN osv. För mig är det även viktigt att tillåta mig själv att må pyton, men jag vill inte stanna i den känslan.

      Det som hjälpt när jag mår riktigt #&””%§ har varit möjligheten att skicka sms/maila och “”kräkas”” till min man. Det innebär INTE att jag lägger skuld på honom, men det är viktigt för mig att han vet hur jag mår/vad som hänt. -Det är situationen som är jobbig (iaf för mig) inte det faktum att personen är frånvarande långa perioder. Ingen att dela vardagens små glädjeämnen och utmaningar med.

      Det innebär heller inte att jag vill att han ska “”fixa””. Jag är likadan hemma (efter en dålig dag på jobbet tex.). Bara jag fått “”lätta på trycket”” så har det känts bättre.

      Jag skulle bli fantastiskt glad av uppmuntrande sms och blommor (wow!). Kanske beror er känsla på att ni inte riktigt förstår varför den andre mår som den gör? Det är mycket möjligt att hon inte själv vet varför hon reagerar som hon gör (det är jättejobbigt!).

      Vi är väldigt öppna, har alltid haft en rak kommunikation- vilket INTE betyder att vi alltid är överens, men då vet jag iaf vad han tycker/tänker. Kanske är din käresta vilse. Vet inte vad hennes roll är i detta? Att hon “”borde”” vara stolt? Att hon “”borde”” vara starkare? Att hon borde “”klara allt”” och vara “”duktig””?

      Jag har även gått i samtal, vilket hjälp mig att sätta ord på saker/situationer samt se saker från olika perspektiv- och att sätta saker i perspektiv. Det var först då jag fick ett bättre vokabulär att förklara mina känslor/upplevelser. Så ta hjälp av alla proffs som finns runt omkring. soldathem, veteraner, invidzonen, andra anhöriga som bor i närheten.

      Jag vet inte om din käresta är rädd. Rädd att du är så långt borta, rädd att hon inget kan göra, inte kan påverka, rädd att förlora dig, förlora er, rädd för en ny obekant situation?

      i korthet
      – bryta ned vardagen i delmål
      – fundera över vad det ‘egentligen’ är som oroar/får henne att må dåligt
      – går det att påverka? Isf hur och med hjälp av vem?
      – prata utan att skuldbelägga. En upplevd känsla är alltid min egen och alltid rätt eftersom jag känner just det. Undvik att gå i försvar
      – skilja på sak och person
      – försök ta bort “”präktigheten””, det gör inget att det är lite skit i hörnen
      – boka in små belöningar (massage, lunch, bio, kompishäng)
      – var inte rädd att be om (proffesionell) hjälp

      Vet inte om det var till nån hjälp. Hoppas.”

    • #52091

      Jag har börjat må väldigt dåligt här hemma sedan första leavet. Och skulle behövt mycket mer stöd än det jag får nu.

      Du verkar vara helt fantastiskt som tar så pass mkt kontakt med henne. Min soldat har tyvärr inte lika lätt för det. Så det blir bara ett samtal i veckan. vet inte om det finns så mycket man kan göra för att lindra smärtan när man är så långt i från varandra..jag själv äter ångestdämpande och försöker ta mig igenom dag för dag. Har två månader kvar av det här helvetet!

      Men du kanske kan försök få henna att se att det faktiskt inte är så långt kvar av missionen..att det blir ännu ett leave att se fram emot. Och fortsätt skicka sms till henne och gör vad du kan därifrån..tipsa henne om soldathemmet och att det finns hjälp med samtal man kan få. Även om hon gråter när ni pratar med varandra så tror jag att hon samtidigt behöver höra din röst. Kramar till er båda..det är nog inte så lätt i eran sits heller när ens flicka mår dåligt :/.

    • #52093
      S
      Medlem

      Vet du om hon har kontakt med någon annan anhörig här hemma? För mig är det guld värt! Att kunna prata med någon i samma situation som förstår och sätter ord på dina egna känslor.

      För övrigt måste jag säga att jag är imponerad över dig och det du gör för din kärlek!

    • #52097

      “Kärleken här hemma som skriver!

      Min älskade soldat är helt beundransvärd på många sätt… jag känner varje dag att jag är speciell och oerhört älskad! Blir bortskämd med inte bara blommor utan presenter, massage, mer presenter osv. men det är saknaden och oron som tar över ibland. Men för det mesta har dagarna gått förbi med ett leende för att man har turen att ha den kärleken man har.

      Just det faktum att man ibland är väldigt arg över situationen, och att man gråter under samtalen är nog bara ett sätt att få ur sig alla blandande känslor.

      Det bästa som finns är när man får ett samtal och man lyfter luren… så är det den där underbara rösten som glatt säger -Hej älskling!!

      Har inte velat belasta med hur “”illa”” det vart.. för bara tanken på att sitta 450 mil bort och inte kunna göra någonting … det måste vara riktigt hemsk. Men ska försöka att inte hålla det inom mig utan berätta ist.

      Jag är oerhört stolt över min kärleks insats och väldigt glad att jag är välsignad med den turen att jag får mer än ett samtal i veckan!
      Till alla er som kämpar på trots få samtal och kontakt -all credit till er! Starkt av er alla!

      Och till våra soldater… ni är guld värda!

    • #52099

      Ska tillägga att du kan omöjligt göra, säga eller agera annorlunda för att stötta mig!

      Du är helt fantastisk!!
      Älskar dig!

    • #52101

      Ska tillägga att du kan omöjligt göra, säga eller agera annorlunda för att stötta mig!

      Du är helt fantastisk!!
      Älskar dig!

    • #52103

      Ska tillägga att du kan omöjligt göra, säga eller agera annorlunda för att stötta mig!

      Du är helt fantastisk!!
      Älskar dig!

    • #52095
      Anonym
      Gäst

      “Åh jag blir varm i hjärtat av alla tips och hur fantastisk du verkar vara mot din kärlek! Något jag själv upplevt här hemma är just den där förvirringen “”Vad är min roll?””, “”Får jag vara arg?””, “”Får jag säga vad som helst?””. Min sambo och jag pratade under första leavet att det bästa är att vara ärlig, mår man piss så säger man det (jag försökte mörka hela första perioden). Och den viktigaste lärdomen, “”Lyssna inte på alla andra””- ibland måste man sålla bland alla “”tips””, har jag och min kärlek bestämt att “”vi ska kunna prata om allt och säga hur det är”” så gäller det, inget ändras för att någon annan säger att det bästa jag kan göra som anhörig är att “”le och hålla käften”” då man får ett samtal.

      Blommor… mums

Visar 8 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.