Hem Forum Invidzonens forum Hej alla runt om i landet!

Visar 3 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #55033
      Moi
      Medlem

      “Nu har min kärlek varit hemma i 4 v….och det har inte varit rosenröda veckor.
      Missionen är över och den enda jag fortfarande känner är klumpen i magen jag fick när jag blev lämnad i juni.
      Jag är så fruktansvärt besviken över att jag blev bortvald…kärleken blev nominerad och var borta från Sverige inom 3 v. Jag ville inte…hela vår sommar var planerad…men jag räknades inte.

      I början bara grät jag…men blev starkare och starkare. Och nu känner jag mig bara uppgiven. Känns som jag stängde av mina känslor då…och kan inte hitta “”on””knappen.
      Någon som känner igen sig och vet hur man går vidare?

      Kram”

    • #55035
      Vera
      Medlem

      Hej Moi!
      jag känner igen din historia. Det var likadant för mig och jag försökte förtvivlat hitta tillbaka till det vi hade, samtidigt som jag kände att han valt något annat än mig. Tillslut gick det så långt att vi behövde gå till terapeut tillsammans och där fick vi hjälp att kommunicera. Det jag insåg då, efter många tårar och mörka tankar, vara att han inte alls såg det som att han lämnade mig. Det var bara så att han passade på att göra detta i livet just då eftersom han ville få till ett familjeliv när han kom hem. Trots att han försökt säga detta till mig tusen gånger, hörde jag inte vad han sa. Min egen övertygelse överröstade det.

      Självklart ska vi göra de saker vi känner intresserar oss i livet. Han är stolt över den insats han gjort och känner att han uppfylde en viktig sak i sitt liv. Och när jag ser på mig själv så var vårt avsked liknande ditt. Jag föll ner i en mörk djup grop och grät oavbrutet i en hel helg innan jag långsamt kom tillbaka till vardagen igen. Och faktiskt så växte jag enormt.

      Det avsked vi tog kan inte komma tillbaka, jag har växt för mycket och han med. Vi beslutade oss för att börja om från början och ha en hjälpande hand under ett par veckor framöver.

      Idag är vi ett väldigt lyckligt par. Vi har roligt tillsammans. Vi är inte rädda utan njuter av varandra.

      …för vi vet, att vi har vuxit på egen hand, men framför allt tillsammans.
      Det enda jag inte fattade förut var att man kan växa upp på olika håll och ändå går rötterna ihop ännu mer. Vi vet att vårat förhållande är ärligt. För vi är inte rädda att vara ensamma, vi vet nu att vi klarar oss på egen hand.

      Se till att ta hjälp. Den finns. En mentor här att hålla i handen är jätte nyttigt! Min rekommenderade oss terapi med hjälp av soldathemsförbundet.

      Jag är så glad att jag har fått uppleva det här trots allt… Speciellt när jag ser de som alltid varit ihop, skaffat hus och barn och hela cirkusen, och som idag är livrädda och inte tror på sin egen självstädighet utan håller i varandra av det skälet.

      Ni är ihop pga kärlek. Annars får det va!
      En jättekram från mig till dig!!!!!!!!

    • #55037

      jag känner igen mig i känslan. Det tar tid att hitta varandra efter en mission. Att bli familj, att få tid, att uppskatta att umgås igen.

      Man nästan skäms över att när man äntligen fått hem honom så är inte allt rosa och gulligt utan lite jobbigt att fasas ihop i vardagen igen.

      På nåt sätt så är det ett val soldaten gör förutom dom som blir beordrade att åka. Så det ligger lite på soldaten att vid hemkomst engagera sig och även uppskatta att soldaten haft en som väntat där hemma.

      För hur man än ser på det så gör även vi en mission här hemma.

      Ta hjälp även ni av Prepkurs, ta chansen att vara kära i varandra igen.

      Ni har en förmån från försvaret som det är upp till er att förvalta. Möjligheten att få samtalsterapi och prep. Inte alla förhållanden som får den chansen.

    • #55039
      Mentor Annas
      Medlem

      Hej!
      Efter en lång tid ifrån varandra kan det vara svårt att hitta tillbaka till varandra. Man har stängt av känslorna för att orka med halvåret ifrån varandra.
      Det kan vara tufft att komma tillbaka till det man hade innan och båda två har fått nya erfarenheter som ni ska hantera.
      Känner du att du inte klarar att lösa det här rekomenderar jag dig att söka upp soldathemsförbundet där du kan få hjälp och stöd.
      Vill du får du också gärna ta kontakt med någon av oss mentorer för att bolla tankar. Vi är medmänniskor och försöker stötta och dela med oss av våra erfarenheter.

      Hoppas att du kan hitta på knappen igen
      Kram

Visar 3 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.