Hem Forum Invidzonens forum Han är i Afghanistan

Visar 10 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #55043
      Ensamma jag
      Medlem

      “Han, som betyder så mycket för mig. Han, som jag älskar så himla mycket – HAN är i Afghanistan.

      Jag trodde att jag skulle hantera detta bättre än vad jag faktiskt gör, jag trodde att jag skulle lyckas komma överens med alla tankar och känslor, att jag faktiskt skulle kunna ta mig igenom detta utan några större problem. Jag vet inte om det var önsketankar eller någon slags försvars-inställning jag hade, men inatt, precis som alla andra nätter sen han åkte i november vet jag att det är långt ifrån lätt. Jag kan inte hantera känslorna som ibland blir för starka och skapar en ångest inom mig som jag aldrig har upplevt…

      Jag saknar honom varje, varje stund, varje, varje dag. Jag mår inte bra av att känna denna saknad, den ställer till det för mig, jag klarar inte av min vardag.
      Jag är less på att behöva vara så stark för hans skull, jag är less på att vara besatt av min telefon, less på att ha mardrömmar varje natt, gråta mig till sömns. Men framför allt är jag less på att han har ändrats på så kort tid. Ibland känns det som att jag pratar med en främling på telefon och andra gånger är han så fin, finare än vad han någonsin har varit när han ringer mig. Jag hänger inte med på hans berg- och dalbana.

      Det finns så mycket jag vill skrika till honom på telefon men jag vågar inte, för det är inte bara att ringa tillbaka sen och prata ut eller be om ursäkt. Han är inte bara ett samtal bort och han bor inte bara tio minuter bort längre. Han är i Afghanistan, jag “”får”” inte säga något som jag inte kan leva med sen, för vad som helst kan ju hända. Jag måste vara stark för hans skull. Men jag är less..ikväll ringde han och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, jag grät och det hörde han men han brydde sig knappt. Det gör ont, smärtan är enorm, den är vass och äkta när man hör att personen man älskar så djupt inte bryr sig alls när man gråter på telefon..

      Ännu en natt där jag sitter hemma i min soffa och gråter mig i min soffa och han, han som jag älskar så mycket befinner sig i Afghanistan och inte bryr sig alls om att jag gråter, saknar och mår dåligt…

    • #55045
      TL
      Medlem

      “Jag tror din kille bryr sig men att det är väldigt svårt för honom att höra dig vara ledsen 500 mil bort och han kan inte göra något. För om han inte brydde sig så hade han ju inte ringt dig eller så hade han inte, som du själv beskrev, varit så fin i vissa samtal.

      Jag vet hur jobbigt det här är. Det är ibland ett helvete (alltid för vissa kanske?). Det är skitjobbigt, man känner sig bortprioriterad, man måste hela tiden hålla igen osv.
      Det som fungerade för mig var att fråga min kille hur mycket han vill veta av hur jag mår. Det låter kanske konstigt men jag är också en person som håller igen och inte berättar hur dåligt det är. Han blev upprörd och sa att han verkligen v i l l att jag berättar att jag har ångest eller är ledsen för som han sa “”jag hör det ju ändå på dig och då är det lättare för mig om jag vet vad det handlar om””

      Mission är nog inte lätt för någon, varken den som är hemma eller den som är borta. Jag märker också av berg-och-dalbanan, speciellt i telefon. Tydligen så har de telefonbås där man inte kan vara såvärst privat. Jag vet att iallafall min pojkvän har rätt svårt att uttrycka känslor när andra människor “”hör på””. Därför är mail bra, hans mail är alltid känslosamma. Jag säger inte att det är anledningen till att han ändrats eller låter som en främling men det kanske kan vara en förklaring. Men jag vet ju inte.

      Han är där och du är hemma. Snart har det gått en tredjedel av missionen och du är fantastiskt som håller dig samman!
      Kramar

    • #55047

      “Till Ensamma jag (och alla ni andra anhöriga)

      Du är definitivt inte ensam om att känna som du gör!

      Ibland kan det vara skönt att ha en axel att luta sig mot när det känns jobbigt, därför finns vi i mentorgruppen för dig och alla anhöriga.

      Om du känner att du vill ha lite extra stöd och någon att prata med om allt du känner och tänker är du hjärtligt välkommen att maila oss.

      Gå in under “”Om oss”” här ovan och klicka dig fram till “”Vi finns lokalt””.
      Där kan du välja att maila någon av våra lokala maillådor så kommer en mentor att höra av sig så fort vi kan.

      Du är starkare än du tror och du kommer fixa det här!!
      Vi finns här för dig och alla andra anhöriga!!

      Stora styrkekramar
      Malin
      Mentor Invidzonen

    • #55049
      Helle
      Medlem

      Vet precis hur du har det. Har precis haft ett uselt samtal med min älskade som slutade med att han inte tyckte det var någon ide att prata och att jag inte var trevlig. Då la jag på orkar inte mer, har bestämt mig för att inte ha kontakt förrän han kommer hem för gott. Min kropp klarar inte mer, varken psykiskt eller fysisk. undrar hur många äktenskap och förhållanden som inte klarar av missionstiden?

    • #55051
      Emma R
      Medlem

      Jag tycker som TL att du ska fråga honom hur mycket han vill veta. Vi är alla så olika som personer så det finns inte bara ett enda rätt.

      Jag är en person som har känslorna utanpå. Det flesta ser och märker när jag mår dåligt, och särskilt då min sambo.
      Jag försökte dölja mina känslor i början men min kille märkte direkt att jag inte var mig själv och bad mig att vara helt öppen med mina känslor, på gott och ont.
      Får oss gick det bra men så här i efterhand kan jag ångra de gånger då jag jag verkligen bröt ihop totalt.
      Men trots allt så fungerande total öppenhet för oss.

      Och han bryr sig vännen, det gör han. De gör troligen helt sinnessjukt ont i hans hjärta att höra dig gråta och inte kunna trösta dig.

      Jag hoppas det känns bättre snart.
      Kram

    • #55055

      Som de innan mig har skrivit så är du inte ensam att känna som du gör.

      Kanske kan du skriva till honom hur du känner, och hur du mår. Kan vara lättare för honom att få läsa hur du har det, och hur du mår.

      När du skriver kan du välja dina ord och det du skriver blir genomtänkt och risken för missförstånd kanske kan minska.

      Ta hand om dig, du är viktig och du kommer fixa det här!

      Stora kramar
      Anna
      Mentor Invidzonen

    • #55057

      Som de andra skriver, kanske han bara har väldigt svårt att hantera att du är så ledsen, och att det då verkar som att han inte bryr sig. När min sambo är hemma så kramar han mig och frågar om jag vill berätta varför jag är ledsen när jag gråter, men när han är borta (veckopendlar) så svarar han inte så mycket när jag berättar att jag är ledsen.

      Hans sätt att hantera det hela verkar vara kramar, och det är svårt på avstånd.

      Kanske kan du fråga någon gång när ni är på bättre humör och det är mindre risk för gräl, varför han inte tycks märka att du gråter? Eller som någon skrev, skriv till honom och fråga så.

    • #55059
      Ensamma jag
      Medlem

      “Tack för era kommentarer och råd. Jag känner mig bara så frukansvärt ensam just nu. Jag försöker vara stark för hans skull, låta glad på telefon och stötta på alla sätt och vis, men jag känner inte att jag får någonting tillbaka.

      Vi pratar nästan aldrig om mig, mitt liv här hemma eller hur jag mår. Allting verkar handla om honom och Afghanistan. Självklart vill jag höra, jag vill att han berättar men samtidigt verkar han noll intresserad av vad jag gör och hur jag mår. Känner mig oviktig. Många gånger känns det som att han ringer för att han har tråkigt eller för att det förväntas av honom att han ska ringa mig och INTE för att han faktiskt vill. Nu var det också väldigt länge sen vi pratade känslor eller om oss. Det känns många gånger som att det inte finns något “”oss”” som att han är en främling. Jag känner inte igenom honom och vet inte längre vem han är…

      Jag är ganska trött på det här nu, vill bara stänga av allt och kunna fortsätta leva mitt liv här hemma utan att tänka på honom och Afghanistan. Jag är så less på allt..”

    • #55061
      Polly
      Medlem

      “Tala om för honom hur du känner! Maila om du tycker det känns lättare. Ibland är det enklare att få ner känslorna på “”papper”” än att prata via telefonen med sin fördröjning och störningar.

      Skriv precis som du mår. Tala om att du behöver uppskattning här hemma. Att din dag skulle vara så mycket bättre om han ex. skickade ett SMS. Det viktigaste är at ni kommunicerar och då “”tvåvägs””

      Och du, du är absolut inte ensam – du har ju oss!! Många varma kramar till dig!

    • #55063
      Mli
      Medlem

      “Ensamma du: Du är inte ensam. Jag känner igen mig i den känslan, att ingen förstår en. Framförallt inte Han som är den som står en närmast.
      Min kille åkte precis tillbaka till Afghanistan efter sin första leave och innan han åkte fick jag ett totalt bryt och bara grät och grät och allt jag sa var i princip “”jag känner mig så ensam””. Även om man har människor runt omkring som bryr sig och försöker stötta så känns det som om ingen förstår.

      Jag har en bok som jag skriver i när jag behöver (vilket är ungefär varje dag) och det hjälper mig. Dels för att jag får ur mig alla tankar och känslor utan att krysta fram dem på telefon och dels för att han kommer kunna läsa den när han kommer hem.
      Bara ett litet tips för att underlätta den skitjobbiga vardagen…

      Och som sagt, du är inte ensam! “

    • #55053
      Anonym
      Gäst

      “Stora varma styrkekramar… Klart han hör att du gråter… Klart han bryr sej om att du gråter… Men det är inte så lätt att hantera på flera hundra mils avstånd…. Ta väl hand om dej o prova som omväxling att sova i sängen

Visar 10 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.