Hem Forum Invidzonens forum FS24

Visar 20 inlägg - 1 till 20 (av 26 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #53139 Svara
    L
    Medlem

    Nu är det inte många veckor kvar till han åker och jag trodde att jag hade förberett mig bra.. men nu känns det som att det räcker, jag vill inte mer!

    Jag älskar min man, men jag orkar inte! Det går ut över mitt vanliga liv, jag kan inte fokusera på något!

    Hur gör alla andra för att orka? Är det värt det?

    #53141 Svara
    Sanna
    Medlem

    Min sambo åker nu i november också. Jag trodde med att jag var väl förberedd men oj så fel jag hade! Alla dagar känns mer eller mindre jobbiga och minsta lilla som går mot en gör så allt brister. Jag har dock fullt upp från morgon till kväll med heltids jobb, plugg på distans, hund, träning och en häst som jag sköter om. Men det är kvällarna som är jobbiga, högersidan av sängen som är ekande tom.. Jobbigt, jobbigt! Har inga bra tips för att få det att kännas bättre, får ta en dag i taget helt enkelt.. Jag har dock börjat skriva med en mentor här på invidzonen och det har hjälpt mig en del, skönt att få ut sina känslor och att någon faktiskt lyssnar och bryr sig på riktigt och vill verkligen hjälpa en! Kram till dig!

    #53143 Svara
    L
    Medlem

    Tack!

    Jag kontaktade också en mentor här och det är nog det bästa jag har gjort hittills!

    Kram tillbaka

    På något sätt ska vi nog klara detta, det har ju andra gjort före oss eller hur?!

    #53145 Svara
    Sanna
    Medlem

    Klart att vi ska klara det!!
    Stykekram till dig!

    #53147 Svara
    Sanna
    Medlem

    Klart att vi ska klara det!!
    Stykekram till dig!

    #53149 Svara
    A.
    Medlem

    Mig hjälpte det att träffa andra i samma eller liknande situation. Så mitt tips är att försöka åka på de aktiviteterna som IZ ordnar samt att ha kontakt med en mentor och andra anhöriga. Ni kommer klara det!! Tillsammans fixar vi detta. Vi finns här för er!

    #53151 Svara
    Emelie
    Medlem

    Min Sambo åker också ner i dec, jag vet inte riktigt vad jag känner heller. Jag och min Sambo har haft distansförhållande i 5 år och sedan bott tillsammans i 2,5 år nu, fast nu bor han på regementet på veckorna så kommer hem på helgerna. De jag kommer tycka är mest jobbigt är att inte kunna ringa eller skicka sms när man vill eller att han kommer hem på helgerna. Skönt att ni pratat med en Mentor! Kanske också ska göra det.

    Vi ska klara detta tillsammans allihopa!

    Styrke kramar till er!

    #53153 Svara
    E
    Medlem

    Emelie: Om ni båda skaffar oregistrerade kontantkort och en billiga extratelefoner att ha dessa i så kan du sms:a när du vill 🙂 Sen kanske det tar längre tid än vanligt att få svar, men det kan vara skönt att i alla fall få skriva ett när man känner för det. Jag snokade runt lite efter första perioden nere (min sambo är nere med FS23) och det verkar vara Comviq som fungerar att ha med sig ner av dom jag såg, det har fungerat för oss i alla fall.

    Vi körde första perioden utan, men det känns mycket bättre med 🙂

    #53157 Svara
    taw
    Medlem

    Min sambo var nere under FS22 och jag skrev mycket mail och skickade brev. Han skaffade även ett afghanskt nummer som vi smsade lite via när han hade längre perioder ute.

    Det var mina tips. Ni kommer klara det galant. Jag var väldigt orolig för missionen före men det gick bättre än jag trodde och nu nästan ett år senare känns den perioden väldigt långt bort.

    Många kramar!

    #53159 Svara
    Katten
    Medlem

    Skriv ned på en lapp vad som händer dig i vardagen och som du kan berätta när han ringer! Annars finns det risk för att du glömmer vad du har att berätta. Ta det som din uppgift att ringa övriga som du vet vill veta vad han sagt..tex föräldrar och vänner. Facebook är bra sätt att hålla kontakt…Lycka till!

    #53161 Svara
    Lisa
    Medlem

    “Min pojkvän åkte också ned i november, jag tyckte att jag hade förberett mig bra, men jag hade verkligen ingen aning om vad som väntade.
    Det har verkligen varit en känslostorm och vissa dagar går bättre än andra. Men jag blev förvånad över de känslor som jag hade, det var inte bara saknad och sorgsenhet, jag kände mig arg och sviken för att han hade lämnat mig. Jag vet att han älskar mig, men han har ändå gjort ett val – han har valt bort mig.

    Pojkvännen ringer så ofta han kan och då känns det bättre, samtidigt som jag inte vill att han ska känna sig tvingad att ringa.
    I går fick jag höra att hans “”rumskompis”” inte ville ringa hem till sin tjej för att han inte orkade höra hur hon bölade.
    Jag var arg (på rumskompisen) hela kvällen i går. Visst förstår jag att det är jobbigt med någon som är ledsen, men hon skulle ju inte vara ledsen om han inte var i Afghanistan. Om jag var hans tjej så skulle jag torka tårarna snabbt och trösta mig i någon annans starka armar.

    Tack för tipset om kontantmobiler, jag har börjat känna att det är jobbigt att alltid behöva vänta på att han ska höra av sig. Jag vill känna mig självständig, samtidigt som jag självklart vill prata med honom.
    Har någon annan ett bra tips om kontakt?”

    #53163 Svara
    E
    Medlem

    Fråga honom varför han inte vill ha någon mobil med sig ner, han kan ju ha den på ljudlös inne på rummet om han inte vill tappa fokus när de är ute. Min sambo skulle först inte ha med den ut, men sen blev det så i alla fall, tror han sätter på ljudlös utan vibration när det behövs. För oss har det gått bättre, vi känner oss närmre varandra när jag inte är beroende av att han ringer.

    Gör upp innan hur kommunikationen ska fungera. Om han är en sådan som inte brukar svara på mail men du ändå vill skicka, gör då upp att han läser dem men att du inte kräver att han svarar. Vill du ha svar, gör upp något kring det också. Det är jobbigt när de väl är nere och man inte kommit överens om hur kommunikationen ska fungera.

    Min sambo har nog inte ringt alla dagar han kunnat ringa, som jag hade önskat, men han ringer regelbundet och han försöker förvarna ifall de ska ut ett par dagar eller en vecka så att jag vet hur länge ungefär jag får vänta på nästa samtal. VIKTIGT: låt honom aldrig lova att ringa en viss dag eller tid, skulle han få förhinder kan det leda till oro i onödan. Bestäm hellre att han ska försöka ringa i morgon eller så snart som möjligt, men sätt inte en tid som du kan sitta och stirra på telefonen.

    Några har använt facebook också, gäller väl samma där som med mail. Någon vet jag startade en privat blogg med lösenord där hon skrev och la upp bilder från sin vardag som bara han kom åt. Men jag vet inte om det är en toppenidé, det är nog inte så svårt att hacka sig igenom ett lösenord och det man lägger upp på internet blir ju kvar där…

    Hoppas att ni kan hitta ett sätt att kommunicera som fungerar för er 🙂

    #53165 Svara
    M
    Medlem

    Min sambo har redan åkt väg, ganska nyligt. Mitt tips till er alla: skriv dagbok. Jag och min sambo har bestämt att vi ska skriva dagbok på varsitt håll, där vi skriver tankar, känslor, nyheter, allt sådant som vi vill säga till varandra när det inte går ex. Skriva av sig när man känner för det. Sen när han kommer hem ska vi byta dagböcker, då har man lättare att förstå varandra vad som hänt i livet hos oss båda, lättare att förstå varandra hur man har haft det.

    #53167 Svara

    Att orka… vissa dagar är det svårt andra dagar är det mindre svårt. Jag försöker att hitta på så mycket som möjligt, ha aktiviteter! Träna är något som fungerar bra för mig, det tar liksom bort den värsta oron och ångesten som kan krypa på.

    Eftersom jag är mammaledig med en liten tjej på snart 10 månader så tränar jag hemma framför tvn med henne på en filt bredvid. Så jag kan ju i bästa fall träna 30-40 minuter zumba, men det räcker oftast.

    Om missionen är värd allt? Vet vi det nu? Jag tror att vi nog vet det först efter själv missionen. Vissa dagar känns allt bra och igår när jag skulle försöka flytta på släpkärran och inte klarade av det höll jag på att få ett utbrott. Då tyckte jag att det var förjävligt hur min man kan lämna mig med ett hus mitt ute på landet och med ett litet barn. Jävla jälva skit!!

    Jag älskar också min man, men toleransnivån just nu när saker går emot är inte så hög. jag är rädd att det ska bli värre, att jag inte ska orka. Jag kan inte bara sluta att orka.

    Jag tror att det är bra att försöka fokusera på träning och att ha saker att göra. Börja med ett nytt intresse eller kanske ta upp ett gammalt?

    Många kramar till dig!!

    #53169 Svara
    L
    Medlem

    Tack snälla för alla svar! Vad vore vi utan varandra tänker jag..

    Det är skönt att inte vara ensam som känner såhär.

    Nu är det inte många dagar kvar tills han åker och jag ska göra mitt bästa för att det ska bli så bra som möjligt.

    Som ni säger, vissa dagar är bättre än andra, men det ska gå!

    Massa styrkekramar till alla!

    /Linda

    #53171 Svara

    Jag vet att det är värt det eftersom han, vi, är värt det. Kärleken i mitt liv, är värt det. 6 månader ifrån oss kan inte splittra oss. Det suger jävla stenhårt och jag vill bara lägga mig ner och skrika och gråta ibland (okej ofta, okej jag gör det också) men, när jag hör hans röst känns det bättre. När jag lyckas med något och blir glad för något, ensam, här hemma, känns det bättre. Och jag vet att hur sugigt och pissigt det än känns, kommer det kännas SÅ BRA när jag för sista gången får se honom komma nerför rulltrappan på flygplatsen!

    #53173 Svara
    Emelie
    Medlem

    Nu är de inte många dagar kvar innan min älskling åker iväg, har inte riktigt tänka att han ska åka i väg för exakt en vecka sedan så satt vi på en restaurang och åt god middag efter en stund så fråga han mig om jag vill gifta mig med han? Jag blev så chockad att jag visste inte vad jag skulle göra men mer en lycklig =) så jag har något och se framemot nu när han är borta =) Så hoppas dagarna kommer gå bra för mig med. Vi båda är bestämda att han ska göra detta och det kommer starka oss båda som personer. Hoppas att alla ha de bra, visas män, sambo eller söner har redan åkt och vissa åker ner i dagarna. Vill ge alla en stor kram till er och vi ska klara detta!! Styrke kramar Emelie

    #53175 Svara
    L
    Medlem

    Nu har han åkt!! Vet inte ens hur jag ska beskriva hur jag känner just nu, men ni vet ju…

    Fy fasen! Sex månader känns som en hel evighet.. Jag hoppas verkligen att det är värt det, men jag tror det. Han är alldeles för fin för att kastas bort.. Och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom, även om han är många, många mil från mig nu.

    Kram på er alla!

    #53177 Svara
    Emelie
    Medlem

    Nu har jag fått de sista samtalet från Sverige att han var på väg upp i Flygplanet. Just nu vet jag inte vad jag känner, men de finns en stor klump i magen. Först innan när jag kom hem igen så kändes det som han var bara och jobba som vanligt och kommer hem på fredag… men de gör han jo inte =( Så tror att på slutet av vecka kommer de bli jobbigt. Då jag förmodligen inser att han inte kommer hem. Hoppas tiden går fort nu till första leave…

    styrke kramar till er.

    #53179 Svara
    Emelie
    Medlem

    Åhh så skönt fick de bästa samtalet nu på morgonen när han sa att han var framme =) Vad glad jag blev =) Kan gå och jobba i lugn och ro =)

    kramar

Visar 20 inlägg - 1 till 20 (av 26 totalt)
Svar till: FS24
Information om dig: