Hem Forum Invidzonens forum Första leaven just nu, så svår!

Visar 2 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #51005
      mimmi
      Medlem

      “Pojkvännen började sin mission för ungefär två månader sedan och är just nu här hemma på sin första leave. Han har varit här i ungefär fem dagar och vi har endast haft en kväll tillsammans, den första, och då var han såklart väldigt trött! Vilket är förståeligt så vi pratade inte om något viktigt utan somnade ganska fort.

      Utöver det har vi setts på en gemensam träff med gemensamma vänner. Men då känner man inte heller att man träffas så som man vill. Kan inte titta på varandra så mycket man vill. Säga det man vill få sagt. Få svaren man vill ha.

      Jag känner att jag inte får tillräckligt mycket ork av att han är här, får ingen bekräftelse på våra känslor, ingen glädje, för att jag ska orka tre månader utan honom igen.
      Men kan man verkligen ställa krav på honom att han skall umgås med mig? Jag känner mig väldigt bortvald och vill bara skrika att jag faktiskt också haft det svårt utan honom.

      Hur länge ska man vara snäll, le och säga absolut när han säger att han vill sitta hemma hos sig och spela tvspel?

      Som toppen på moset jobbar jag hela dagarna och även kvällar på helgerna.
      Att han säger “”Vi har ju två veckor på oss”” lugnar inte mig då jag vet att vi egentligen bara har 4 kvällar. Vet inte om han förstår det?
      Jag skäms oerhört när jag kommer på mig själv med att önska att han aldrig kommit hem på leave. Det var lättare när han var där nere. Så just nu vill jag nästan bara att han åker igen och kommer hem när allt är över! Får man verkligen känna så?

      Är jag ensam om att känna såhär, har ni känt så? Hur har ni gjort? Vet inte vad jag ska ta mig till.”

    • #51007
      fru gus
      Medlem

      “Mimmi,
      självklart får du känna så. Du har ditt liv här hemma och dina känslor att “”brottas med””.

      Jag har också känt så en gång, att det vore bättre han stannade kvar istället för att komma hem och röra till mina känslor. Och så var jag stressad för att jag inte var ledig något från jobbet. Både det och att jag hängde upp mig på att “”nu åker han snart igen”” gjorde att jag låste mig. Efter det har jag alltid försökt ta ledigt några dagar. Tycker det har hjälpt.

      Jag tror att ni behöver prata, ni är ju två i förhållandet med två olika förväntningar. Berätta för varandra och var ärlig med dina känslor.

      Sedan kan jag till viss del förstå honom också, det är ett så annorlunda liv att leva ihop med samma personer alla dygnets timmar i flera veckor t om månader. Tänk dig att du skulle leva med dina jobbarkompisar på det viset.
      Man kan nog behöva “”fly in i TV-spelet”” för att återhämta sig. Men det är min teori.

      Våga fråga och våga lyssna och framförallt våga berätta om vad du känner.

      Styrkekramar <3

    • #51009
      Mentor Annas
      Medlem

      Hej Mimmi!

      Känslorna vid deras ledighet är inte alltid lätt att brottas med som fru Gus skriver.
      Jag förstår precis din känsla och har själv varit där…

      Jag bollar gärna dina tankar med dig om du vill, Du hittat min mail under fliken om oss.

Visar 2 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.