Hem Forum Invidzonens forum Ett halvår ef missionen- förändrad!

Visar 7 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #50831
      Lova
      Medlem

      “Jag är bara nyfiken men ni som har karlar/kvinnor som åkt och varit hemma ett tag nu, har det märkts skillnad?

      Jag tycker att jag gett min sambo tid, i sommras lät jag honom vara, jag hade fullt upp med jobbet ändå. Sen började han jobba igen men jag märker att det inte är som förr. Han är trött, stressad och kan whatsoever inte ta ett enda beslut. På jobbet tror jag att han känner sig hemma (inte så konstigt om man nu haft ett halvår i uniform) men när jag vill att han ska ta ett så enkelt beslut som julen om den ska firas med hans familj eller med min och jag säger att jag skiter i vilket bara jag får vara med honom så kan han inte ta det beslutet. Han vill inget av det, inte fira jul alls? När jag frågar så säger han bara att han inte vet, att han inte hunnit tänka på det. Samma med husköp, det är en axelryckning för honom både ja och nej går bra. Så frågan är om jag bara ska bestämma saker eller om man ska vänta ut det. Men tiden går och ska man få ledigt för att fira jul borde man ju sökt semester så tidigt som möjligt, vilket jag påtalat för honom…

      Jag blir bara inte klok på hur jag ska göra, jag har försökt prata, fråga hur det är, tjatat om att han ska ta lite initiativ till städning etc. Försökt hjälpa honom med besluten och själv dragit i handbromsen till husköp (jag tycker inte att vi är redo).
      Säger man något om typ “”psykolog””, snacka med kurator på jobbet “”jobba mindre”” etcetc så blir det inte bra.
      Han är oxå svårare att läsa av i humöret, jag upplever honom som arg och ibland lite hotfull i gräl eller diskussioner som lätt urartar till bråk och om jag säger att han är arg så är det : “”Du vet inte hur jag känner, jag är inte ARG!”” å så är det diskussion om det oxå…

      Hur gör man för att inte trampa på tårna, går detta över med lite mer tid (ni som vet)? “

    • #50833
      x
      Medlem

      “Hej
      Vet du om detta är på grund av hans mission? Hände det saker på missionen som han kan behöva bearbeta och prata om? Om han skulle vilja prata med någon som varit i liknande situation så finns Fredsbaskrarna dit han som utlandsveteran kan vända sig. Det är ju inte psykolog utan kamratskap mellan de som varit iväg och gjort utlandsmissioner.

      Vi har gemensamma barn och de “”tvingade”” sin pappa att snabbt komma tillbaka till verkligheten. Sedan har jag förstått att det är många tankar som snurrar runt i hans huvud efter missionen men som han inte berättar för mig.”

    • #50835

      Oj, vad jag känner igen mig i allt du skriver! Min sambo kom hem i Maj. Jag har pratat lite smått med några av mentorerna här och även en veteran om vad jag ska/kan göra och hur länge man nu ska vänta ut tiden… Jag fick som råd att absolut ta den extrema tröttheten och ilskan/aggressiviteten på allvar! Jag fick rådet att vända mig till anhörigsamordnarna men har inte fått tummarna ur än….. Eller ja, jag lever väl fortfarande på att ”ge det tid”…

      Skönt att inte vara ensam när man upplever att alla andra har det hur bra som helst..!

    • #50837

      Det jag ville säga men som inte blev helt tydligt: Ilska och aggressivitet är något man ska göra något åt direkt och inte ”ge tid”!

    • #50839

      “Hej

      Jag kan inte ge så mycket råd utan bara berätta hur det varit för mig när jag kommit hem från mina missioner.
      Båda gångerna har jag drabbats av nån form av depression light, men jag har kunnat hantera det själv. Under “”depressionstiden”” kändes det mesta här hemma meningslöst…tankar som “”Varför ska jag jobba för, det ger ju ingenting”” och liknande var inte helt ovanliga.
      Gå på fester eller fira jul var något som bara kändes jobbigt och som jag inte hade någon som helst lust med. Efter den första missionen hoppade jag t.ex. över jul helt och hållet. Jag satt hemma själv och kollade på film istället. Jag orkade helt inte med julen.
      Efter min andra mission hade jag flickvän när jag kom hem. En flickvän som dessutom själv hade gjort mission vilket gjorde att henne var den enda jag egentligen orkade vara med. Hon var den enda i min närhet som kunde ha nån form av förståelse för hur jag kände.
      Träffa nya människor var det inte tal om. Speciellt inte eftersom den vanligaste frågan jag fick när folk fick höra att jag var iväg var: “”Sköt du nån?””
      För min del tog det ca 3 månader att börja bli mig själv igen efter båda missionerna.
      För min del funkar det inte heller att prata med nån utomstående som inte känner mig.
      Det kan ha blivit lite rörigt svar, men det jag vill få fram är att det inte behöver vara konstigt att han inte orkar ta några beslut om jul och sånt. Men vi är alla olika och han måste hitta sin väg tillbaka. Det är nog bara han själv som kan veta om han behöver prata med nån utomstående, eller med nån nära vän, missionskamrat eller göra på nåt annat sätt för att hitta tillbaka till sig själv.
      Sen kommer han nog aldrig vara exakt samma person som innan han åkte, för det man upplever där nere kan förändra ens synsätt på saker och ting rätt rejält.”

    • #50843

      Anhörigsamordnare är b la dem som håller i anhörigträffarna! Antar att det finns på varje regemente.. 🙂 Vet inte var din man hör till? Men på p7 i Revingehed heter dem Johan och Gertrud och deras kontaktuppgifter finns på försvarets hemsida 🙂

    • #50845
      mamman
      Medlem

      Hej!

      Här är en länk till FM och anhörigsamordnarna sen kommer fredsbaskrarna och soldathemmen

      http://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/for-anhoriga/kontakta-anhorigsamordnare/

      http://www.sverigesveteranforbund.se/kamratstod

      http://www.soldathem.org/

      Hoppas allt löser sig till det bästa för er!
      Kram

    • #50841
      Anonym
      Gäst

      “Tackar för alla vänliga svar och allt stöd.
      Jag undrar vad en anhörigsamordnare är för något?!

      Jag vet inte om jag är så mycket klokare

Visar 7 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.