Hem Forum Invidzonens forum Ett år sedan

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #50055 Svara
    Anonym
    Medlem

    “Det har snart gått ett år sen min sambo kom hem från utlandstjänst och jag har fortfarande separationsångest. Jag klarar inte av att vara i från honom en längre tid.. Jag mår dåligt och drömmer alltid mardrömmar utan honom. Dessutom börjar vi (eller jag) alltid bråka med honom innan han ska iväg (övningar m.m). Vänner runt omkring förstår inte mig.. De brukar mest säga att jag måste bli “”självständig”” eller “”det är bra att vara ifrån varandra””. Vi var ifrån varandra av och till tillräckligt i sju månader..
    Är det någon som har samma problem? “

    #50057 Svara
    P
    Medlem

    “Jag känner igen vad du menar med att alltid bli osams när han ska iväg. En kväll med grabbarna går bra men om han ska sova borta (t.ex. övning eller liknande, eller om så bara för en natt!) så letar jag alltid gräl och blir väldigt ledsen när han åkt. Jag tror att det är en helt normal reaktion, jag tror att den känslan av att ens partner ska iväg och liksom “”rycks ifrån en”” och osäkerheten inför om han ska återvända sätter sina spår. Det låter ju nästan konstigare att det INTE skulle lämna något märke? Du är inte ensam!”

    #50059 Svara
    P
    Medlem

    Jag glömde fråga, har du pratat med din partner om det? Vad säger han, har ni spekulerat kring lösningar? Förstår han dig? Jag och min partner fick kontakt med en samtalsledare via soldathemmet, det har hjälpt massor! Nu förstår min partner (det gjorde han inte direkt innan utan tyckte bara jag var dum som bråkade) och ser sin del i att försöka underlätta för mig på samma vis som jag försökt underlätta mission och hemkomst för honom. Till exempel försöker han bekräfta mig lite extra innan han ska iväg till exempel, lite extra kärlek kostar ju liksom inte så mycket och gör i alla fall saken något lättare för mig. Hur tänker du kring detta, vad skulle underlätta för dig?

    #50061 Svara
    C
    Medlem

    Här är det också jobbigt när han ska iväg någonstans nu… det räcker med en natt eller två för att jag ska känna mig ensam och gå in i missionsrytmen igen. Vilket är fruktansvärt, jag vill inte tänka på det mer, vill inte förknippa något med missionen, bara lämna den bakom mig och gå vidare.
    Jag pratade med min sambo om det och vi har satt upp en månadskalender i köket där vi båda kan skriva upp om vi ska iväg, och han talar dessutom om så fort det är tal om någon övning eller utbildning. Ju längre tid jag får på mig att förbereda mig desto lättare är det, och den där kalendern gör att man kan stå och bläddra och se hur det ser ut framöver. Hoppas det löser sig för er på bästa sätt!

    #50063 Svara
    E
    Medlem

    Hej.

    Separationsångest är fruktansvärt, och svårt att undvika när man varit med om en så lång separation.

    Jag tror att det blir ännu svårare att klara av separationer efter en mission OM man inte mådde bra under missionen. Förstå mig rätt nu, ingen älskar väl missioner, men vi är olika bra på att hantera stressen och känslorna.

    Jag skulle råda dig att dels prata med din sambo som de andra föreslagit, men också prata med någon som kan hjälpa dig hantera känslorna. Hur du kan få kontroll över dina egna känslor igen, för maktlöshet över sig själv är en fruktansvärd känsla som också leder till ångest. Kuratorer brukar vara väldigt bra på att hjälpa en sätta ord på vad man känner och hur man kan hantera det.

    Varma kramar!

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
Svar till: Ett år sedan
Information om dig: