Hem Forum Invidzonens forum Ensamhet

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #52815 Svara

    Hej på er! Vi med soldater i FS23 har nu passerat halvtid, HEJA OSS! 😀 Jävlar vad vi är bra!

    Men ensamheten är kvar. Inte så farligt när jag sysselsätter mig, när det är fullt upp från 07-23, men andra dagar. Som idag. När jag inte haft något särskilt för mig, bara strosat omkring hemma, diskat lite, suttit lite vid tv:n. Tagit igen mig. Med all rätt.

    Men det är sådana dagar som jag känner mig ensam. När inte han är hemma och gör mig sällskap i strosandet, inte ligger bredvid i soffan. Inte hummar i nacken på mig att det visst är okej att ligga kvar i soffan en stund till.

    Hur gör ni när ensamheten slår till? Har ni något tips, eller står ni bara ut?

    Jag försöker stå ut, och planerar vad jag ska göra nästa dag för att slippa samma sak igen.

    Skrev ett nytt blogginlägg (bakomsoldaten.blogg.se) igår, väldigt positivt på ett sätt, att jag glömmer bort det här med att vara anhörig. Men sen kommer det som en smäll – helt plötsligt sitter jag där och känner mig jävligt anhörig helt plötsligt.

    Stabila känslor är inte min grej de här månaderna 🙂

    #52817 Svara
    IsBell
    Medlem

    Vet hur det känns!!! Känner likadant. Och min har inte ens åkt än. Han var iväg för inte så länge sedan och nu är det dags igen med FS24. Jag har varit känslomässigt mer instabil än vanligt sen han kom hem, sommaren har gått upp och ner men med många härliga minnen.

    Vi ska vara beredda på att våra soldater kan förändras av missionerna, men kan säga att det har jag också. Nu har jag ett närhetsbehov som är större än annars, vill spendera varje ledig tid med honom. Innan har det varit helt ok för mig att vi har lite saker på varsitt håll, nu vill jag att han ska vara hos mig jämt.

    Nu hade jag önskat att jag hade varit mer prioriterad i hans liv. Det är jobbet, diverse annat frivillig-jobbrelaterade grejer och sen jag. Medan jag planerar mitt liv efter hans lediga tid så får det sig några törnar när han inte gör detsamma. Just nu känner jag att kan han inte bara ta och sticka så jag kan börja räkna ner igen. Det här av/på, borta/hemma är påfrestande.

    Vissa dagar är det bra, andra kattskit. Vi pratar ut, han lyssnar och jag känner mig bättre till mods men sedan går det tillbaka två dagar sedan i samma spår. Känns som om mitt humör börjar tära på honom också, han är lättretlig och det är han aldrig annars.

    Men när någon frågar hur man orkar svara jag bara att det gör man, man måste klara det och det gör vi ju också! För ett liv utan honom finns inte, även om det ingår att jag lånar ut honom i perioder.

    Idag kommer han hem från Livgardet och vi har en ledig helg tillsammans. Och jag ska tygla mitt humör och istället njuta av tiden med honom!!!!!!

    #52821 Svara

    Hej! Det är som du säger, alltid skönt med någon som förstår vad man menar och som orkar lyssna när man spyr ur sig. Jo, jag har någon i samma situation och vi brukar träffas och häva ur oss 🙂 Annars hade det varit ännu tuffare.

    Hoppas missionen går bra även om känslorna svajat under sommaren. Du verkar stark, du klarar det 🙂

    #52823 Svara
    Superwoman
    Medlem

    “Hej!
    Skönt att höra att jag inte är den enda som påverkats på det mest oförutsägbara sätt! Mitt närhetsbehov har också ökat markant. Nästan så att jag inte står ut med mig själv ibland. Då kan det vara tungt att vara stöttande och positiv till den andres äventyr…I perioder känner jag mig som en belastning och förundras över hur “”starka”” jag blivit så här känslig!
    Skäms gör jag också- över att jag vill ha tacksamhet tillbaka för att jag tillåter min partner att göra det han länge velat (något som andra som inte är i samma situation är snabba att ifrågasätta).
    Tack för alla tankar!”

    #52825 Svara
    Superwoman
    Medlem

    “Hej!
    Skönt att höra att jag inte är den enda som påverkats på det mest oförutsägbara sätt! Mitt närhetsbehov har också ökat markant. Nästan så att jag inte står ut med mig själv ibland. Då kan det vara tungt att vara stöttande och positiv till den andres äventyr…I perioder känner jag mig som en belastning och förundras över hur “”starka”” jag blivit så här känslig!
    Skäms gör jag också- över att jag vill ha tacksamhet tillbaka för att jag tillåter min partner att göra det han länge velat (något som andra som inte är i samma situation är snabba att ifrågasätta).
    Tack för alla tankar!”

    #52819 Svara
    1
    Medlem

    “Glömde tipsa

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
Svar till: Ensamhet
Information om dig: