Hem Forum Invidzonens forum Ensamhet och ångest

Visar 26 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #57109
      Rebecha
      Medlem

      Den här veckan är jag utan min kille pga sitt jobb….nästa vecka blir han borta också..sen blir det troligen i en månad till..och nästa år blir det högst troligt till Afghanistan.

      JAG har INTE skrivit kontrakt för försvaret så varför drabbas jag hela tiden då? Jag trodde verkligen inte att flytten till skövde skulle innebära så mycket ensamhet och tårar hela tiden.

      Klarar verkligen inte av att vara ensam, och bara tanken på att min kille ska iväg nästa år gör att jag börjar gråta och tänker på att han kanske kommer att dö där. Jag vill verkligen inte tänka på det men det är så jävla oundvikligt.

      Och min kille verkar inte fatta hur sårad jag blir då hans jobb går före mig hela tiden, jag önskar verkligen att han kunde välja mig..ta ett annat jobb för min skull.

      Jag hoppas i tysthet att det inte blir någon mission..jag hoppas

    • #57111
      JessicaM
      Medlem

      Hej Rebecha

      Jag förstår din känsla mer än väl. Har också kännt att jag har inte skrivit på, varför ska detta drabba mig. Men vännen, du är inte ensam. Det är svårt att hantera en mission, men du är aldrig ensam. Vi är så många runt omkring som gjort detta och mer än villigt vill hjälpa alla att hantera sorgen och alla de känslor som kommer med detta. jag finns här och är gärna ditt stöd om du vill och behöver detta

    • #57113
      3E
      Medlem

      Nej vi skriver inte på för försvaret men vi har ett val när det gäller vem vi vill leva med. Jag har gjort valet att leva med en man som är anställd i FM. Jag har valt att gifta mig med honom och ha barn tillsammans med honom.

      Jag äger också del i detta valet. Mitt val har fallit på att jag vill leva med honom -och Försvarsmakten. För de är ett paket. Den dagen han själv vill något annat kommer jag att stötta honom i det också.

      Givetvis är jag rädd att något ska hända honom men jag kan inte leva mitt liv med det i tankarna jämt. Lika lite som jag tänker på att han ska omkomma i en bilolycka varje gång han åker bil.

      Visst är det jobbigt också att han är borta -helst av allt vill jag ju ha honom hemma jämt. Självklart saknar jag honom när han är på mission. Men jag väljer ändå livet med honom eftersom livet utan honom helt och hållet är ett sämre val för mig.

      Hans önskan att vilja jobba i försvarsmakten kommer inte från samma plats som hans känslor för mig och familjen. Därför är det inte heller så att han väljer dem före mig när han är borta och jobbar.

    • #57115
      Rebecha
      Medlem

      “Tack du “”snälla”” människa… För jag ska säga dig att hans jobb går före mig och han tänker inte byta emot ett annat jobb för min skull..hur fan tror du det känns att behöva få höra såna saker ifrån den man älskar? Och att han tar kontrakt på åtta år utan att lyssna på vad jag vill? att han tänker åka utomlands trots att jag inte vill det. Att han kommer lämna mig när jag mår som sämst psykiskt, det skrev jag inte först eftersom jag inte ville berätta att jag har problem men nu gör jag det. Jag hade hoppats att han kunnat stanna hemma i ett år och låta mig läka och må bättre så jag klarar att vara ensam utan dödsångest..men det går inte.

      Jag vet att jag har ett eget val, men jag tänker inte ge upp i första taget om att vi kan mötas på halva vägen.

      Och vissa kan tydligen kontrollera sina tankar och känslor mer än vad jag kan så ett stort GRATTIS till dig. “

    • #57117
      3E
      Medlem

      “Är det snällt att säga “”stackars dig och han borde verkligen skärpa till sig?”” Nej då är jag inte så snäll. Jag anser att varje människa är ansvarig för sitt eget liv. Att du ska må bra är inget du kan lägga på honom.

      I texten ovanför kan jag inte läsa att du vill träffas på halva vägen. Du vill att han ska ge upp sitt jobb och sitt kall för att du ska få vad du behöver.

      Jag vill att min make ska utvecklas och växa som människa i vårt förhållande. Att det ska finnas plats för oss båda att göra sådant som vi verkligen önskar är en del av det. Det innebär att jag måste klara mig själv i långa perioder med barnen och få vår tillvaro att funka utan honom. Inget jag alltid tycker är jätteroligt men det måste gå. Jag vill inte vara den som begränsar min mans drömmar och önskningar.

      Jag är ledsen för att du mår dåligt. Men jag tror inte att det hade hux flux blivit bra om din man bestämt sig för att stanna hemma. Han kan inte jobba dig ur detta. Det jobbet måste du göra. Har du samtalskontakt som du trivs med? Annars är kanske det en bra start. Nu ska han ju inte åka förrän längre fram så varför inte försöka fokusera på att hitta vägar att hantera livet bättre fram tills dess? Ta en sak i sänder och försök att inte rusa i förhand med tankarna. Om han har bestämt sig så har han. Du kan bara bestämma hur du ska hantera det.

    • #57119
      3E
      Medlem

      “Är det snällt att säga “”stackars dig och han borde verkligen skärpa till sig?”” Nej då är jag inte så snäll. Jag anser att varje människa är ansvarig för sitt eget liv. Att du ska må bra är inget du kan lägga på honom.

      I texten ovanför kan jag inte läsa att du vill träffas på halva vägen. Du vill att han ska ge upp sitt jobb och sitt kall för att du ska få vad du behöver.

      Jag vill att min make ska utvecklas och växa som människa i vårt förhållande. Att det ska finnas plats för oss båda att göra sådant som vi verkligen önskar är en del av det. Det innebär att jag måste klara mig själv i långa perioder med barnen och få vår tillvaro att funka utan honom. Inget jag alltid tycker är jätteroligt men det måste gå. Jag vill inte vara den som begränsar min mans drömmar och önskningar.

      Jag är ledsen för att du mår dåligt. Men jag tror inte att det hade hux flux blivit bra om din man bestämt sig för att stanna hemma. Han kan inte jobba dig ur detta. Det jobbet måste du göra. Har du samtalskontakt som du trivs med? Annars är kanske det en bra start. Nu ska han ju inte åka förrän längre fram så varför inte försöka fokusera på att hitta vägar att hantera livet bättre fram tills dess? Ta en sak i sänder och försök att inte rusa i förhand med tankarna. Om han har bestämt sig så har han. Du kan bara bestämma hur du ska hantera det.

    • #57121
      Rebecha
      Medlem

      JOOO Om han hade kunnat hjälpa och stötta mig den första tiden hade varit bra för mig, du har ingen jävla aning om hur jag mår, jag klarar inte av att vara ensam och att ha drar när jag mår som sämst kallar inte jag för snällt gjort.

      ALLA klarar inte att må bra hela tiden, jag vet inte vad för känslokall person du är men skriv för fan inte mer på den här tråden. Jag ville prata med såna som tycker likadant inte med såna som ska kritisera hur vi har det!!!!!

      Och om det är någon som begränsar någons drömmar så¨är det han!! Som sagt du vet inte ens hälften

      Adjö vidriga människa

    • #57123
      Mm
      Medlem

      Hej Rebecha
      Jag förstår vad du menar… Jag kanske inte mår lika dåligt som du gör men jag känner att hela mitt liv har ett upehåll under tiden min sambo är iväg på mission. Hela mitt liv styrs av hans mission och har gjorts ända sedan utbildningen började. Nu har jag sådan tur att min sambo inte arbetar för FM i vanliga fall så ingen kan tvinga honom att åka igen. Men jag har pratat med ganska många anhöriga och det är många som inte alls känner sig delaktiga i sina soldarets beslut. I vissa fall tycker jag att det är rent egoistiskt av soldaten att åka vid vissa tillfällen. Jag förstår mycket väl att man inte ska hindra sin soldat att åka och så vidare, det gjorde inte jag heller, men det är inte alltid tidpunkten är den bästa. Det är inte bara soldaten det handlar om. Hela familjer blir påverkade av att en person åker och man måste vara överens om beslutet.

      Jag hållar tummarna för att det komemr gå bra Rebecha.

      Kram

    • #57125
      M
      Medlem

      Det handlar om kommunikation mellan honom och henne anser jag.
      Att den ena partern åker på utlandstjänstgöring handlar om förberedelser för h e l a familjen och den bör starta i tid.

      Varför går ni inte på en PREP kurs Rebecha?
      Där lär ni er verktyg för en god kommunikation som ni har nytta av både innan, under och efter missionen.
      Soldahemmen erbjuder också fantastiskt stöd för oss som är kvar hemma på alla möjliga vis.

      Sedan är frågan varför han skriver kontrakt på åtta år när du mår så dåligt redan? En PREP kurs är nog bra för er tror jag.
      Då kanske han kan förstå varför du mår dåligt och du kan förstå hans skäl för att åka.
      Men NI måste prata med varandra 🙂

      /M

    • #57127
      3E
      Medlem

      Du svär åt mig och kallar mig vidrig för att jag har ett annat sätt att se på saken än dig.
      Vet du -du har inte heller en aning om vad för saker jag har i mitt bagage.
      Jag ville belysa för dig att det finns fler sätt att se på livet. Om man gör på det sätt man alltid har gjort får man det resultat man alltid brukar få. Om man inte är nöjd med det resultatet kanske man ska prova att göra något annat. Men det är bara jag. Om du tycker att ditt sätt funkar så tuta och kör.

      Lycka till!

    • #57129
      F
      Medlem

      “Rebecha, man klarar mer än man tror! Vi är många som “”levt med”” försvaret i många år och överlevt och kommit starkare ut både en, två, tre eller fem missioner och många månader borta på övning under varje år. Du KLARAR att vara ensam, och känns det omöjligt så kan du flytta tillbaka. Gör var du behöver för att bli glad och lycklig igen.

      Jag tror inte att du blir lyckligare om han väljer bort sin dröm för din skull, det skulle bara göra er båda olyckliga.

      PREP-kursen är fantastisk, gå den! Och behöver du, tala med något proffs.

      DU kan ta dig ur din situation. “

    • #57131
      Rebecha
      Medlem

      “NI missar en sak i texten jag har skrivit…jag sa att jag önskar han hade kunnat stanna hemma i ETT år, det betyder inte att jag orsakar att han inte får göra sin dröm..

      När jag blev tillsammans med honom fanns inte militären i bilden..

      Alla kan inte tänka som du gör 3E

      jag har inte bett honom att välja bort sin dröm!! Han får göra det han vill, jag älskar honom och ser inte ett liv utan honom men jag kan inte ta vad som helst..för tydligen så är man elak enligt honom om jag gör slut för att jag inte orkar vara tillsammans med en soldat.

      3E: jag kallar dig vidrig för det är precis så du visat dig vara…du kritiserar en redan psykiskt dålig människa och tycker att jag är den enda som kan göra valen till ett lyckligare liv, till viss del kan jag det.

      Jag bad dig inte skriva här mer så gör inte det då…jag tänker inte komma tillbaka in hit mer!! Det var ju synd att jag var en så “”elak”” flickvän som vill hindrar sin kille hela tiden och inte låta han växa men han håller inte med om det kan jag tala om, jag har låtit honom göra det han vill till fullo men det har varit jobbigt….men det handlar inte om vad ens kille vill jämt, för du tänker fortfarande inte på vad jag skrivit om, att han tog beslut om 8 år i skövde då jag startat terapi i en annan stad och var tvungen att avbryta den.

      Men tack och hejdå

      Och ni andra som jag inte kallade vidriga så vill jag bara säga tack för att ni förstår mig och ger mig tips, såna människor värdesätter jag

      Hej då”

    • #57133
      3E
      Medlem

      3E: jag kallar dig vidrig för det är precis så du visat dig vara…du kritiserar en redan psykiskt dålig människa och tycker att jag är den enda som kan göra valen till ett lyckligare liv, till viss del kan jag det.

      Jag förstår inte hur du får ihop logiken i detta? Först är jag vidrig och sedan håller du med mig?

      …och du -detta är ett internet forum. Vem som skriver var är det inte du som bestämmer.

    • #57135
      MA
      Medlem

      Egentligen borde jag inte skriva i den här tråden alls då den gör mig ganska förbannad. Men en sak vill jag iaf skriva och det är att : Man lever bara EN gång, är det en dröm att göra en eller flera missioner så tycker jag att den som anser att pojk-flickvännen ska stanna hemma för DERAS skull är mer egoistisk än den som åker. Håller dessutom med 3E i allt hon skriver. Man får ta ansvar för sitt eget liv och välmående, det kan och SKA inte någon annan behöva göra. Att försöka få någon annan att göra det slutar bara i förlängt lidande för båda och i de flesta fall slutet på förhållandet.

    • #57137
      Rebecha
      Medlem

      “JA men visst jag är egoistisk som ber honom hjälpa mig i BÖRJAN på min terapi..jag ber inte han stanna hemma för resten av sitt liv….Tack för förståelsen för dom som är så pass psykiskt sjuka att varje dag är en kamp. Man kan inte bara må bättre för att man måste det funkar inte så. Och han och jag har pratat med varandra och jag kan ju säga direkt att han inte delar samma uppfattning som ni gör. Han kommer åka iväg eftersom jag sa till honom att söka och att han har vänner och sin bror med sig på missionen, men ni kan inte hålla på och klaga på andra som tycker olika och som helst vill att ens kille ska vara hemma i tryggheten. Då jag blev ihop med killen visste vi inte om att det skulle bli såhär, så istället för att kalla mig egoistisk och dylikt ge mig en hjälpande hand istället…släng inte sådan skit på mig.

      Ni vet inte hur dåligt jag mår och jag vet inget om er, men jag försöker förklara och ni lyssnar inte, det är “”bara”” hela tiden för er. Det är inte så himla lätt. Jag har inga vänner jag har ingenting där jag bor nu, jag klarar mig inte ner till tvättstugan utan att få panik och börja gråta, är det så konstigt att jag behöver min killes hjälp? I alla fall tills jag mår lite bättre och kan vara själv, tills jag får mediciner så kommer hjälpa mig mer i vardagen. Om jag ska stötta honom så ska han väl göra det samma för mig?

      Jag är trött på att höra hur självisk och elak jag är, när jag inte ens har hindrat honom! Jag har tänkt och prata om det men jag kommer inte hindra honom. Och om jag får sådan respons på mina tankar och känslor vet jag inte om jag någonsin kommer vilja träffa andra i min situation.

      Hjälper man inte när någon i ens familj mår dåligt? Det kallar inte jag att göra saken åt en. Jag har inte bett min kille att göra saken åt mig! Men så länge ni inte vet om min vardag behöver ni inte yttra er om saken! Det gör mig bara sårad. “

    • #57139
      C
      Medlem

      Jag blir helt bestört när jag läser hur denna konversation har utvecklat sig. Det är ju helt klart att vi alla har olika uppfattningar om hur det är att ha en man som jobbar inom Försvarsmakten. Istället för att skuldbelägga varandra och kalla varandra för vidriga så ska vi väl försöka stötta och hjälpa! Jag kan förstå båda sidor, hur man känner det och så men man ska absolut inte sparka en som ligger.

      Rebecha, jag bor i Skövde och min man är nu iväg på mission i Afghanistan. Jag finns här för dig, Du får mer än gärna ta kontakt med mig, hör av Dig till invidzonen så kan vi ta kontakt. Jag stöttar Dig mer än gärna och Du ska vet att Du är absolut inte ensam!! Tillsammans är vi starka. Vi alla är ju i samma situation mer eller mindre och det gäller ju bara att försöka hitta de där små sakerna som gör det lättare att hantera vardagen.

      Samtidigt för min egen del så tycker jag att nu när han är borta att det ändå fungerar bra, man hittar liksom en vardag och man vet att han kommer komma hem igen. Jag försöker stötta honom i sitt beslut att arbeta i Försvarsmakten men samtidigt så vet jag att det kommer bli fler missioner, den dagen, den sorgen, så försöker jag tänka på.

      Rebecha, det gör mig så ledsen att se dig så här. Hör jättegärna av dig till invidzonen så kan vi ta kontakt.

      Ta hand om er alla!

      Bamsekramar

    • #57141
      Lin
      Medlem

      Rebecha.
      Som sagt. Du är inte ensam och som du i och för sig verkar veta så blir det lättare om man delar med sig. Jag var inne på chatten här som finns på torsdagar. Det var jättebra och jag rekommenderar det.

      Kramar från Eksjö

    • #57143
      Mentor Annas
      Medlem

      Jag kan bara instämma med vad C skriver.
      Det är olyckligt att tråden har tagit den här riktningen.
      Alla hanterar vi den här situatioen olika. Detta av olika anledningar. Dels hur vi mår, vad vi har för tidigare erfarenheter mm. Där med inte sagt att det ena eller andra är fel att känna. Vi måste bara respektera våra olikheter. Invidzonen är en öppen plattform för att alla ska få chans att utrycka sig och förmedla sina tankar och känslor.
      Ett tips är därför att försöka utnyttja denna möjlighet av att få olika människors tankar kring det hela. Utnyttja olikheterna och plocka på dig det som kan vara till en hjälp och strunta i det som inte passar dig!

      Vi får försöka stötta varandra i både med och motgångar.

      Till Rebecha vill jag bara säga att jag lider med dig att du mår så dåligt och känner dig ensam.
      Jag finns också i Skövdeområdet och även jag precis som C vill finnas till för dig för att på något vis hjälpa dig. Vi är många anhöriga i Skövde och du ska inte behöva känna dig själv i den här situationen.
      Vill du ha kontakt med mig får du gärna höra av dig till Invidzonen så kan de förmedla min mail till dig!

      Kämpa på alla tappra där ute!
      Styrke kram

    • #57145
      L
      Medlem

      Rebecha! Du är inte ensam om att känna såhär!
      Visst, man ska inte stå i vägen för någons drömmar, men man är två i ett förhållande. Om den ena mår dåligt över den andres beslut så måste hjälpa den som mår dåligt. Din kille har ju valt att vara med dig, då bör det ju ligga i hans intresse att du ska må bra.
      Har inte gått PREP-kursen själv men har hört att den ska vara bra.

      Sen måste jag säga att jag fick ont i magen av att läsa alla inlägg. Kan inte förstå hur det blev en sån twist på inläggen! Jag har använt mig av detta forum själv och upplevt att jag fått stöd. En del har ju kommit längre i sin bearbetning än andra och därför kan ju detta forum vara en plats att hjälpa och stötta varandra.

      Min sambo är nere i Afgh just nu. Han blev uppringd en fredag i nov förra året och fick frågan om han ville åka. Måndagen efter skulle han infinna sig på LG för att starta en 6 mån lång utb. Jag var helt förkrossad! Hela våren har jag mått fruktansvärt. Gråtit, skrikigt, haft enorm ångest. Första perioden av missionen mådde jag oxå skit. Nu andra perioden mår jag mycket bättre. En stor anledning till det är så klart min kille som hjälpt mig. Men en ännu större är de jag lärt känna på anhörigsidor, fram för allt en fantastisk tjej som bor där du bor. Det är så viktigt att ha stöd när man mår som du. Jag vill att du ska veta att jag finns om du behöver! Jag bor inte så nära men telefon och mail finns ju. (Invidzonen har mina uppgifter.)

      O du, kom ihåg att du är långt ifrån ensam om att ha känslor i uppror!
      Miljoner kramar på dig!!

    • #57147
      Linda
      Medlem

      Hej vännen… Finns så många i samma sitts som dig,lovar att det kommer bli bra. Kärleken är det starkaste som finns. Ska han åka på FS23 nästa år? Det ska min sambo med,tyvärr Känner kanske samma som dig men vi måste finnas lika mycket för dom, stötta mm. Lovar att det skulle kännas mycket bättre för han med att veta om att du stöttar och finns för han när han är iväg. Håller jätte gärna kontakten med dig när våra män är iväg, så kan vi prata av oss, träffas o fika mm. Om du vill=) Jag känner ingen vars man ska iväg nästa år,så har ingen att prata av mig med. Kram Linda

    • #57149
      Rebecha
      Medlem

      Till Linda: Ja han kommer åka med den gruppen eller vad man säger nästa år..
      Finns på invidzonens grupp på fb…inte så svårt att hitta mig :P.

      Till er andra så vill jag säga tack för era ord. Det betyder mycket för mig.

    • #57151
      TJ
      Medlem

      “Jag tycker du verkar vara en mycket klok och insiktsfull människa. Att våga blotta sina känslor som du gör är modigt och ärligt! Och jag kan också ifrågasätta det där med “”vi anhöriga”” alltid ska ställa upp och vara förstående. När ska våra partners vara förstående för oss och ställa upp för våra behov!? När kan vi få kräva att bli stöttade i vårt liv som rimligen bör vara lika viktiga? Ibland känns det som människor här inne som nu valt att stötta sin partner som det så fint låter har glömt sitt eget värde! Och om man nu tycker att den livsstilen passar så får väl det stå för en själv, det innebär inte att alla andra vill leva med att träffa sin partner några veckor om året. Styrkekramar till dig!”

    • #57153
      TJ
      Medlem

      “Jag tycker du verkar vara en mycket klok och insiktsfull människa. Att våga blotta sina känslor som du gör är modigt och ärligt! Och jag kan också ifrågasätta det där med “”vi anhöriga”” alltid ska ställa upp och vara förstående. När ska våra partners vara förstående för oss och ställa upp för våra behov!? När kan vi få kräva att bli stöttade i vårt liv som rimligen bör vara lika viktiga? Ibland känns det som människor här inne som nu valt att stötta sin partner som det så fint låter har glömt sitt eget värde! Och om man nu tycker att den livsstilen passar så får väl det stå för en själv, det innebär inte att alla andra vill leva med att träffa sin partner några veckor om året. Styrkekramar till dig!”

    • #57155
      Lova
      Medlem

      Jag tycker att denna tråd fullständigt har spårat ur.
      Kan inte en moderator *låsa tråden* för det lär inte komma ngt mer kreativt ur den.
      Bara en massa tuggande på varandras inlägg.
      Att det ska vara så svårt att acceptera att vi alla är olika men ändå lika?

    • #57159
      taw
      Medlem

      Det är inte alltid lätt att leva med FM så nära inpå. För oss som inte visste hur det fungerade från början blev det en chock, jag har själv spenderat många sömnlösa nätter på ångest och gråt och mått väldigt dåligt när min sambo varit borta.

      Det tog lång tid att vänja sig vid de tvära kasten och att aldrig kunna lita på ett beslut som tagits angående schema etc. En övning på två veckor krossade mig fullständigt för 2 år sedan men i höstas var min soldat på insats och han ska iväg nu igen på FS22. Det är inte mitt beslut men vi har pratat mycket om det och jag har accepterat att han vill åka, jag tror även mycket mer på min egen kapacitet att klara av det här nu och även om jag vet att det kommer bli vidrigt jobbigt till och från så är det helt enkelt bara en del till på vår resa. Det finns ett stort stöd här och även på soldathemmet för den som behöver det.

      Vi ska ju finnas till för varandra! Många kramar

    • #57161
      STARK
      Medlem

      äktenskap har höga krav,stora förväntningar på anpassning,villkor som ingen arbetsgivare i välrden skulle våga skriva i ett anställingsbeslut.. Formulering för tankar till nästan ett slaveri!!! Ge mig papret.. Jag antar ställingen… Men jag är en egen indivd som kan göra saker och leva ett eget liv och är en stark människa som ta hand om hus,trädgård,jobb(jobbar med en barngrupp på 19st mellan 3-5år.har en son på 17år har en ledsjukdom och för att se mer i backspelgelen så hade vi inbrott i vårt hus natten mellan den 28-29sep när vi sov och man överlever.. Min make har gjort detta sen 2001 först i kosovo och sedan i af… du fixar det

    • #57157
      Anonym
      Gäst

      “Hej Lova, och alla anhöriga som skriver och läser vårt forum här på Invidzonen.se.

      Vi följer alla trådar på vårt forum och bevakar att inga hot eller trakasserier får plats på ett ställe som ska finnas för de anhöriga, för att ventilera känslor som är svåra, få råd och tips eller för att prata kring ett ämne som är viktigt.

      Vi har aktivt valt att ha tråden kvar, även om den i vissa fall har varit på gränsen för vad vi anser är till hjälp och det har varit ett svårt beslut att ta hittills. Trots detta är vi övertygade om att alla som gjort inlägg t.o.m detta har haft en god känsla och tanke bakom.

      Missuppfattningar och oliktänkande är en del av vår vardag och viktigt att belysa. Precis som tråden så bra illustrerar är vi alla olika, både som människor men också olika faser i livet.

      Självklart ifrågasätts forumet ibland av vår omvärld. Många tycker att det gnälls för mycket och tror att det smittar. Vi är övertygade om att det inte är smittsamt även om det är lättare att blunda ibland, och tror att det behövs ett rum att ventilera det jobbiga i, där det peppande och stöttande kommer in och hjälper den som mår dåligt.

      Det är viktigt att ha en ventil, och för de som enkom läser kan det vara viktigt att veta att man inte är ensam om känslor som man inte riktigt kan ta itu med för stunden eller berätta för någon.

      Det viktiga är att vi inte tar bort “”Rätten”” till sin egen upplevelse, eller möjligheten att ropa ut efter stöd. När jag läser tråden ser jag förvisso hårda ord förekomma, men också ett gäng engagerande anhöriga som arbetar för samma sak

Visar 26 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.